Få tillgång till allt innehåll på webben - endast 1 krona första månaden!

Till erbjudande
Tisdag, 24 oktober - vecka 43
Speedway

När andra slutar satsar Palovaara vidare

VF-sporten följde värmlänningen under en elitseriematch
Foto: Peter Bäcker

De svenska speedwayförarna faller bort, en efter en, medan de ansvariga sitter med skygglappar.

Men Victor Palovaara slutar inte åka för det. Han går emot oddsen.

VF-sporten tog rygg på värmlänningen under en tävlingsdag i Avesta.

Här är en liten del av hans speedwayvardag.

Artikeln fortsätter efter annonsen

Det är en måndag, 19 juni, en dag före match. Den här gången ska Indianerna till Dalarna för att gästa Masarna. Avestalaget kör sin andra säsong i elitserien, men har ändå världsstjärnor som Tai Woffinden och Antonio Lindbäck i truppen.

Det är status som Victor Palovaara jagar, men som svensk förare är det i dag antagligen svårare att nå dit. Speedway kan i många avseenden vara en resa bakåt i tiden och förtjusande charmigt – som till exempel hur publiken fortfarande sitter i solstolar med en varsin lapp och manuellt räknar poängen. Och det dånande ljudet, gaphalsiga omkörningar och musik med några år på nacken som bullrar ut från högtalarna.

Speedway saknar knappast identitet och karaktär.

Men för en ny, och lovande förare, är det inte längre särskilt inkluderande i elitserien.

Pengarna styr. Masarna, som bara för två år sedan körde i allsvenskan, rustar plötsligt för guld. Nästan alla är beredda att tömma kassakistan för att bli bäst.

Palovaara har sett flera av sina polare droppa av och slutat av den anledningen. De får inte chansen och kan inte täcka materialutgifterna medan klubbarna väljer dyrare stjärnor. De som planerar och styr sporten är fast i gamla idéer om att världsstjärnorna försörjer sporten och tänker inte längre än vad näsan räcker.

Det håller på att knäcka idrotten.

Victor Palovaara försöker hålla modet uppe, men stötte på problemen inför säsongen. Det var länge osäkert om krisdrabbade Indianerna skulle komma till start i årets elitserie och värmlänningen riskerade att stå utan klubb i den högsta serien.

Med Palovaaras ambitioner och drivkraft hade det varit ett ruggigt nederlag. Han vill livnära sig på speedwayen och det är den stora kärleken till sporten som får honom att fortsätta. När andra tröttnar och ger upp sätter sig Palovaara på cykeln igen. Det är för kul, helt enkelt.

I morgon ska han försöka tvåla dit några av de bästa i världen, men först måste cyklarna piffas till och den nya motorn, inköpt från Greg Hancock, sättas på plats.

VF-sporten fick en inblick i Palovaaras speedwayliv, när vi punktmarkerade värmlänningen under och innan matchen mot Masarna.

Det är en otroligt fängslande idrott, men inte särskilt lyxig.

Palovaara har sitt garage hos föräldrarna och tillskillnad från de mest avlönade förarna har han ingen anställd mekaniker. På matcherna är det pappa Patrik som mekar och skruvar.

Men mellan matcherna får Viktor underhålla materialet på egen hand – ibland sent på nätterna. Cyklarna ska plockas i sär och rengöras och det tar sin tid.

Han ser det dock inte som något "skitgöra". Oftast, i alla fall. Den här gången, när det börjar kännas som sommar ute, tycker han det är rätt trevligt och avslappnande:

– Jag skrubbar på rutin, skrattar han.

– Man tar av allting och tar bort grus från förgasare, bakhjul och kedjor. Jag tycker inte det är så tråkigt, som tur är. Värre var det visserligen förra veckan. Då hade vi match på tisdag med Indianerna, SM-kval på onsdag, och sen match igen med Västervik i allsvenskan på torsdag. Då stod jag nog här till två på natten, berättar Victor Palovaara.

Patrik Palovaara körde för Solkatterna på 80-talet och tack vare sin stora kunskapsbank kring speedway så får man ner kostnaderna i Victors satsning. Motorerna behöver renoveras efter drygt 50 heat, vilket Patrik klarar av. Det kostar vanligtvis 7 000-8 000 kronor att lämna in den. Han är dessutom Victors mekaniker under matcherna.

– Motorn jag köpt av Hancock kostar 50 000 som sprillans ny, medan jag får köpa den begagnad för hälften. De som tillverkar motorerna skulle aldrig lägga den tiden på mig, jag måste få tag i en bra motor av någon annan, berättar Victor.

Han är otroligt nyfiken på vad Hancocks motor kan göra på ovalen i Avesta.

– Den andra motorn är det mer kraft i och går fortare, anpassad för banan i Kumla. Denna ska vara mer allround.

Skoghallsgrabben inledde säsongen lovande, men fick sedan en dipp och letar efter självförtroendet.

– Det sätter sig i huvudet och man tänker på det dygnet runt. Men jag vet om att jag måste åka tuffare, det är så tajt mellan platserna. Och det är inga dåliga förare man möter, både Janowski och Holder har varit nere på reserv och kört.

– Men jag känner att jag kan ta vem som helst. Det gäller bara att få ihop det.

Det är en rätt farlig sport du håller på med. Det slår dig aldrig?

– Jag är inte rädd för att krascha eller slå mig. I så fall är jag mycket räddare för att förlora. Jag ställer väldigt höga krav på mig själv.

Det är dessvärre ett citat som dessutom skulle bli talande och målande för Palovaaras tisdagskväll i Avesta.

Efter att Palovaara rengjort cyklarna packar han in allting i bussen. Det måste helst göras dagen innan, för på matchdag blir det mycket bilåkande. Till sin allsvenska klubb Västervik är det över 30 mil, och på vägar som inte håller E18-standard. Man har heller inga övernattningar, så efter match blir det samma sträcka hem.

Denna säsong kör Palovaara bara i Sverige, men han åkte tidigare för Glasgow Tigers, vilket bara ökar restimmarna. Lägg därtill att det blev en del internationellt kvalande som junior. Det är ett riktigt kringresande liv – men som Palovaara är beredd på. Han vill utanför gränserna igen.

– Vill man bli bäst får man lägga ner mycket tid.

Till Avesta blir det ett litet stopp, men vanligtvis kör man raka vägen till matcherna. Victor stannar i Kristinehamn för att plocka upp Patrik som precis slutat jobbet som inte bara är en speedwayförälder utan en eldsjäl i Victors idrottande. När vi når arenan är det mekanikern, i det här fallet Patrik, som drar cyklarna till båset i depån och omgående undersöker materialet.

Victor äter av sin matlåda, snackar sedan med lagkompisarna, och insuper atmosfären. Alla speedwayförare, i både Indianerna och Masarna, är lättsamma och glada. Det är en gemytlig stämning och speedwayen är speciell på det viset att man ena dagen kan vara lagkamrater, i allsvenskan eller utomlands, och sedan mötas i elitserien.

En timme innan matchstart får alla förare gå ut och "känna på banan". De letar efter bra fäste och framför allt det perfekta startspåret.

Men en halvtimme innan match kliver Palovaara in i sin bubbla. Med speedwaystället på ökar fokuseringen. Fortfarande väldigt lugn, med det syns att han går in i sig själv.

Himlen är klarblå, men den svenska sommaren kan som alla vet vara rätt oförutsägbar. Precis klockan 19 kommer skuren och det vräker ner.

Jag tänker att genast att det måste vara hur frustrerande som helst, ena sekunden bygga upp en anspänning och förväntan, för att i den andra inte ens veta om matchen blir av.

– Man är så van med alla uppehåll och så fort man ser lite blått igen, så vet man att man kommer köra, säger en härdad Palovarra.

Matchen blir av och banpersonalen gör en strålande och snabb insats att få banan i bra körskick. Under tiden vandrar Masarnas lagledare runt och gör spontanintervjuer med förarna, där i princip alla säger att banan kommer bli perfekt så småningom.

Victor Palovaara kör på samma klyscha. Den funkar i alla väder.

Har man inte sett speedway live så kan det vara svårt att förstå det häftiga med sporten. Undertecknad är ingen motormänniska, men det är inte mycket som slår en fart- och actionfylld speedwaymatch på plats.

Det är lätt att hänga med och det blir titt som tätt dramatik. Snarare mer än sällan.

Den här gången får vi komma nära Victor Palovaara under match, när jag står mitt i depån, mellan Indianerna och Masarna. Värmlänningen kommer in från det första heatet som tvåa bakom Kim Nilsson. Adrenalinpåslaget är maffigt och Palovaara är laddad och intensiv i sitt samtal med Patrik. De snackar justeringar på cykeln.

Det är en sak att höra om adrenalinkicken, en annan att se den. Och det är inte många idrotter som kan nå samma intensitet på bara 60 sekunder.

Bara tio minuter senare ska Palovaara ut igen på banan. Han får en risig start, men ligger sida vid sida med Antonio Lindbäck hela heatet. Lindbäck är dock lite tuffare i sin stil och täpper till slut luckan för Palovaara som straffades hårt för ett litet misstag.

Värmlänningen rullar in i depån och torkar sitt visir. Han ser förbannad ut och besviken över att han inte tog chansen till poäng när den uppstod.

23-åringen har farten, men inte riktigt tuffheten. Heatet förföljer honom även i resten av tävlingen.

När han i det tredje heatet ställer cykeln i en sväng och tappar fart förlorar han även geisten i kroppsspråket och tändningen i blicken. Han säger till Patrik att motorn blir för slö och hamnar i en ond cirkel. Han får det att handla om materialet och inte den egna körningen.

Patrik jobbar frenetiskt med förändringar på cykeln mellan heaten, men inget hjälper. Den här kvällen slutade Palovaara på tre inkörda poäng och Indianerna utklassades med 62–28.

Palovaara var långt ifrån ensam om att under isen och utan Adrian Meidzinski var man på förhand dömda att misslyckas i Avesta.

Efter matchen kör en 250-kubikare ett par uppvisningsvarv på ovalen. Palovaara skrattar och säger:

– Lyssna, det är ju bättre sjung i grejerna än vad jag hade i mina.

Palovaara, som är Värmlands främste förare för tillfället, nöjer sig inte med tre poäng från en elitseriematch. Det är klart och tydligt.

– Det är för jäkla dåligt, jag har ingen fart alls. De första heaten kändes bra när det fanns litegrann att åka i. Sen blev det för hårt, och då blev cykeln för trött och spann från start.

Blev det en mental match?

– Lite så, man kanske försöker för mycket och överarbetar vissa situationer. Sen när jag inte får tillräcklig fart börjar jag åka fel.

– Det syns på Tai (Woffinden) och dom här, vi försöker åka samma spår, men jag spinner över bara. Dom kanske åker hårdare än vad jag gör vissa gånger, men i dag orkar jag inte hålla mig där jag vill.

Palovaara hjälper nu till att lasta in cyklarna i bilen igen.

Det är 20 mil hem till Karlstad och han är hemma efter midnatt.

Och i morgon ska han upp och tvätta cyklarna igen, för att göra sig redo på ny match på torsdag.

Så ser speedwaylivet ut. Inte särskilt glamouröst, men intensivt och coolt.

Fotnot: Palovaara har kört fem matcher sedan matchen i Avesta och tog bland annat sju poäng både mot Lejonen och Smederna. Indianerna ligger sjua på nio poäng och har chans på slutspel, men riskerar även degradering.

Rätta oss
1 / 18

Patrik Palovaara, pappa till Victor, ger honom en knuff – ut på banan och i karriären.

2 / 18

Innan match försöker Victor vara avspänd medan Patrik gör iordning cyklarna.

3 / 18

Runt 13-tiden var det avfärd från Karlstad och Kenny Wennerstam, utlånad till Lejonen, hakade på som support.

4 / 18

5 / 18

Precis vid matchstart öppnade sig himlen.

6 / 18

Mellan heaten diskuterar Victor och Patrik vad som kan förändras till nästa gång.

7 / 18

En dag innan match startar förberedelserna. Då ska cyklarna plockas i sär, tvättas och sättas ihop igen.

8 / 18

Det är febril verksamhet i depån mellan heaten.

9 / 18

Innan matchen får förarna ge sig ut på banan för att leta fäste.

10 / 18

Som speedwayförare är man ständigt på resande fot. Då blir det även matlåda i bussen. Denna gång tacos!

11 / 18

12 / 18

Victor Palovaara fick en bra start i det första heatet, men det blåstes av för omstart efter att Joel Andersson kört i tejpen.

13 / 18

När matchen var över Patrik och Victor snabba med att lasta bussen för hemfärd.

14 / 18

Som speedwayförare finns det mycket tid att umgås med varandra innan matchen drar i gång, speciellt om det börjar regna.

15 / 18

Ett snabbt stopp i Kristinehamn för att plocka upp Patrik – Victors pappa och mekaniker.

16 / 18

17 / 18

Victor Palovaara i tuff kamp med Antonio Lindbäck om tredjeplatsen.

18 / 18

Aktuell artikel (1 av 8)
När andra slutar satsar Palovaara vidare

Dela på facebook

Läs Värmlands Folkblad i digitalt format - redan idag

Du får dagens, gårdagens eller förra veckans tidning - direkt i din mobil eller surfplatta

Jag vill prenumerera!