Få tillgång till plusartiklar på alla våra sajter - endast 1 krona första månaden!

Till erbjudande
Fredag, 19 januari - vecka 3
Skivrecensioner

Olle Ljungström: Bitterljuvt och förvånande lekfullt

Foto: ADAM IHSE / TT

"Det tramsas friskt ibland på ett sätt som riktar ett varmt ljus på den sista tiden i en trasig, sjuklig och älskvärd människas liv."

Artikeln fortsätter efter annonsen

Olle Ljungström

Måla hela världen

(Warner)

Betyg: 4

----

Kan vi inte bara komma överens om att Olle Ljungström aldrig dog den där majdagen i fjol? Att det bara var ett riktigt uselt skämt? Det hade varit så skönt just nu att enbart skriva om att Olle klär i ett lite ruffigare göteborgssound och att han gjort en storartad återkomst.

Och egentligen är det väl just det, ett grandiost extranummer, som "Måla hela världen" är. Tillsammans med producenten Torsten Larsson spelade Ljungström i högsta hemlighet in en skev, skramlig, lagomt gubbig och fenomenal popplatta hemma i huset i Västergötland. Precis som Larsson skriver i pressbrevet låter det långt från den ”sjuk-Olle” som man fått vänja ögonen vid sedan den åtta år gamla dokumentärfilmen om honom.

Förstasingeln "Världens renaste häxa" låter som en flashback från det finaste av 90-talets andra hälft, säg Bob Hunds "Omslag: Martin Kann" eller Olles egen skiva "Det stora kalaset". Det är tralala-körer, språkliga zlatanklackar och omfamnande melodier. Men sen var det ju tyvärr så att Olle Ljungström faktiskt slutade andas den fjärde maj i fjol, märkt av diabetes och missbruk. Ett faktum som onekligen lägger sig som en surrealistisk filt kring all hjärtlighet i "Måla hela världen".

Från början var tanken att göra en dubbelutgåva, men albumet destillerades ner till en strömlinjeformad enkelskiva när Torsten Larsson slutligen orkade sätta tänderna i de sista inspelningarna. Öppningsspåret "Jag och min bror" är även den en fantastisk låt, med saxofonsväng av Stefan Sandberg och ett västkusts-präriereverb värdigt Björn Olssons förnämsta sologrejor. En ton som ledigt dröjer sig kvar in i nästföljande låt "Kompakta tystnaden". Det är egensinnigt, bitterljuvt och förvånande lekfullt. Det tramsas friskt ibland på ett sätt som riktar ett varmt ljus på den sista tiden i en trasig, sjuklig och älskvärd människas liv.

Jag kommer på mig själv att skrocka högt åt studiosnackspåret "Olle", där Olle orerar om en arrangemangsidé med en kass trummis och en skolklass som sjunger ye-ye-ye! Tänk om det ändå kunde komma en uppföljare.

Rätta oss
1 / 1

Olle Ljungström.

Aktuell artikel (1 av 8)
Olle Ljungström: Bitterljuvt och förvånande lekfullt

Dela på facebook

Läs Värmlands Folkblad i digitalt format - redan idag

Du får dagens, gårdagens eller förra veckans tidning - direkt i din mobil eller surfplatta

Jag vill prenumerera!