Söndag, 24 september - vecka 38
Nyheter

Lupinerna tar över landskapet

Få växter väcker så mycket känslor som blomsterlupiner, vissa älskar deras praktfulla blomsterklasar, andra svär vid blotta åsynen. En sak är säker, vi kommer aldrig bli av med den.

Artikeln fortsätter efter annonsen

Intill Klarälvsbanan i Edsgatan ligger en stor äng som för bara några år sedan var fylld av ängsblommor som blåklockor, käringtand och fibblor av alla dess slag. I dag möts den som har vägarna förbi framför allt av utblommade lupiner med gråbruna ärtstjälkar och några enstaka hundkex.

Här har Sven-Åke Berglind som jobbar med miljöanalys på länsstyrelsen mött upp Lutz Eckstein, professor i biologi vid Karlstads universitet som forskar på invasiva arter. De kan båda konstatera att lupinen har brett ut sig lavinartat under de senaste tio åren.

– Vi ser ofta att invasiva arter står och stampar en längre tid i små populationer för att plötsligt bryta ut. Det kan handla om en förändring i landskapet, att många ängar inte slås eller betas längre, säger Lutz Eckstein.

– Det kan givetvis ha med klimatet att göra också, att lupiner gillar värmen, tillägger Sven-Åke Berglind.

Blomsterlupinen kom från västra Nordamerika till Sverige som prydnadsväxt på 1870-talet och säljs i dag av flera större fröföretag.

– Man borde göra som i Norge och förbjuda att den säljs, säger Lutz Eckstein.

Att få bort den kan man glömma, berättar han, att hindra den från att sprida sig är svårt som det är och det skulle bli för dyrt att bekämpa den helt. I stället hoppas de två männen kunna öka medvetenheten hos allmänheten så att fler hjälper till i bekämpningen.

– Det är viktigt att se till att den inte tränger in på artrika områden där den hotar den biologiska mångfalden. Det bästa är att rycka bort den innan den går i blom eller gräva bort hela plantan, säger Sven-Åke Berglind.

Varje planta kan få tusen till tvåtusen frön som lätt rullar iväg till nästa dike eller äng. Även slåtteraggregat kan få med sig frön till tidigare lupinfria områden.

Något som skiljer lupiner från många andra invasiva arter är att de binder kväve och fungerar gödslande på marken vilket ofta missgynnar den naturliga faunan.

– Det är ofta stora växter som vill ha välgödslad jord, som brännässlor, hundkex, gullris och lupiner, mindre växter vill ha näringsfattigt. Sen tar de större växterna mycket solljus och utrymme vilket också gör att mindre plantor trängs undan, säger Lutz Eckstein.

Lutz Eckstein ska nu börja forska på lupinplantans ålder och hoppas det kan hjälpa till i bekämpningen.

– Det går inte att minska mängden lupiner, det går bara att hålla dem i schack, säger han.

– Många gillar lupiner, men när de blommat ut är det inte längre så fint och då finns det inga andra blommor på ängen. Att vurma för lupiner under blomning runt midsommar när de sen lämnar ett gråbrunt fält resten av säsongen är inte hållbart, säger Sven-Åke Berglind.

Rätta oss
1 / 2

"Att vurma för lupiner är inte hållbart", Sven-Åke Berglind och Lutz Eckstein tycker sig ha sett betydligt vackrare ängar.

2 / 2

En lupin förökar sig snabbt genom sina tusen till tvåtusen ärtor per år.

Aktuell artikel (1 av 8)
Lupinerna tar över landskapet

Dela på facebook

Läs Värmlands Folkblad i digitalt format - redan idag

Du får dagens, gårdagens eller förra veckans tidning - direkt i din mobil eller surfplatta

Jag vill prenumerera!