Få tillgång till allt innehåll på webben - endast 1 krona första månaden!

Till erbjudande
Söndag, 22 oktober - vecka 42
Karlstad

Professorn vill inte bli grå och trist

Som nyfödd var Bengt Starrin svårt sjuk och spåddes inte överleva. När han mirakulöst nog kvicknade till, utbrast läkaren ”överlevde han detta, då kan han bli vad som helst, till och med professor”. Och det var just vad han blev.
Artikeln fortsätter efter annonsen

Bengt Starrin berättar att hans mamma påminde honom om den gamla historien när han 1993 blev adjunkterad professor vid Göteborgs universitet.

– Det var ett magiskt ögonblick för henne att se mig bli professor. Själv gick hon bara fem år i folkskola.

Föräldrarna var småbönder utanför Härnösand och tanken på att studera vidare fanns inte i den unge Bengts medvetande. Professor förstod han inte ens vad det var för något, det lät lika avlägset som att bli president. Men så infördes den nya studiemedelsförordningen i slutet av 60-talet, vilket innebar statliga studiemedel i stället för traditionella banklån.

– Annars hade jag nog stannat kvar i Härnösand. Nu öppnades plötsligt dörrarna för alla som hade det sämre ställt och jag flyttade till Uppsala.

Där studerade han bland annat sociologi och pedagogik. Fast mest av allt levde han livet.

– På den tiden var studenterna inte lika stressade som i dag. Det fanns gott om jobb och jag tog dagen som den kom – pluggade nästan ingenting eftersom det fanns så mycket annat kul att göra.

Bland annat spelade Bengt trumpet i showorkestern Phontrattarne. Hustrun Lena träffade han i vimlet på Norrlands nation.

– När jag 2008 hade återträff med killarna från studentkorridoren mindes de mig som en person utan böcker i bokhyllan och som spenderade pengarna på att festa på nationen, skrattar Bengt.

Vid återträffen hade alla tagit med sig gamla fotografier och förundrades över klädstilen de en gång hade. Det var gröna byxor matchade med lila tröjor och så vidare.

– Så tittade vi på oss nu, gråa och trista. När jag kom hem sa jag till Lena, att detta går ju inte! Det räcker med att bli gammal, jag behöver inte bli grå och trist också.

Hastigt och lustigt förnyade Bengt hela garderoben. Han köpte röda byxor, gula tröjor, en röd hatt... Svårast var att hitta färgglada skor. Det löste han genom att köpa tre par svarta, behålla ett par som de var och måla de andra röda respektive blå. Reaktionerna lät inte vänta på sig.

– Jag fick enbart glada miner. På stan kunde folk titta på mig och le. Jag log tillbaka – det är svårt att vara sur i färggranna kläder, konstaterar han.

Bengt Starrin minns tydligt när studielusten så småningom väcktes under Uppsalatiden. Det var i samband med en betygsuppsats i sociologi.

– Jag trivdes med att intervjua folk. Tidigare hade jag enbart konsumerat och jag gillade att nu få producera.

Han började en forskarutbildning och jobbade samtidigt som forskningsassistent på Försvarets forskningsanstalt, FOA. När FOA utlokaliserades till Karlstad följde familjen Starrin med.

Bengt tror att det var en fördel att han först fick några år i Uppsala som inte var särskilt studieinriktade.

– Det gjorde att jag inte brände läslusten. Dessutom innebar min bakgrund att jag inte hade några förväntningar på mig, vilket var bra.

Tanken på att bli professor dök inte upp förrän han insåg att han studerat såpass mycket att det inte var långt kvar dit.

I skarven mellan 70- och 80-talen åkte Bengt till Santa Barbara i Kalifornien för att skriva större delen av sin avhandling. Där kom han i kontakt med sin mentor, den amerikanske sociologen Thomas Scheff.

– Han introducerade mig i ett ämne jag intresserat mig mycket för sedan dess, nämligen emotionernas sociologi, och då främst skam och stolthet. Människan är utrustad med en rad sociala emotioner som hjälper oss att manövrera i livet. Dessa är mycket mer komplicerade än bilkörning i Pekings innerstad!

Genom åren har Bengt jobbat som facklig forskare åt TCO och med att bygga upp den samhällsmedicinska avdelningen på landstinget. 1999 blev han professor i socialt arbete vid Karlstads universitet. Hans forskning har under många år handlat om välfärd, utsatthet och folkhälsa.

Han har fått 370 arbeten publicerade och skrivit 25 böcker, mestadels läroböcker.

– Många pratar sönder sin forskning, för mig har det alltid varit viktigt att leverera. Jag ser så oerhört många begåvade människor som inte vågar släppa ifrån sig texten eftersom de är oroliga att den ska innehålla något fel. Sätter man ribban för högt tar man sig inte över den. Troligtvis är det klassresan jag gjort som har fått mig att våga.

Den stundande 65-årsdagen innebär inte att Bengt Starrin tänker pensionera sig. Han planerar att jobba till 67, minst.

– Med det jobb jag har – jag tror inte att det går att sluta. Även om jag inte har en formell anställning efter 67 erbjuds jag säkert ett rum här på universitetet och får stanna kvar så länge jag är till nytta. Kolla bara på Thomas Scheff. Han är 82 och producerar fortfarande böcker varje år.

Rätta oss
1 / 2
”Det är svårt att vara sur i färggranna kläder, konstaterar Bengt Starrin”, som fyller 65 år på tisdag. Däremot gillar han inte tanken på att åldras och skulle gärna sakta ner tiden.
2 / 2

Namn: Bengt Starrin.

Fyller: 65 år på tisdag.

Gör: Är professor i socialt arbete vid Karlstads universitet. Föreläser om empowerment, emotioner och bemötande.

Familj: Hustrun Lena (som är sjukgymnast), döttrarna Mi och Maria, barnbarnen Tova och Greta.

Bor: Kronoparkens villaområde, Karlstad.

Intressen: Jogga, spela schack, åka ut med husbilen. Samlar på blåsinstrument och spelar saxofon.

Så firar han födelsedagen: ”Det är inget att fira”.

Om att fylla 65: ”Jag gillar inte att bli gammal. Om jag fick önska en sak så vore det att sakta ner tiden.”

Aktuell: Skriver sedan i höstas krönikor i VF en gång i månaden. Arbetar tillsammans med hustrun på en reportagebok om dans- och dansbanekultur. ”Jag har alltid gillat att dansa och det är fascinerande att dansbanan är det enda stället där man offentligt kan krama om en okänd person längre än 20 sekunder utan att polisen tar dig.”

Övrigt: Har en förkärlek till Pippi Långstrump. I boken Empowerment i teori och praktik berättar han vad vi kan lära oss av Pippi.” Hon är kavat och gör uppror mot vuxenheten. Mina föreläsningar brukar jag inleda med att berätta något om Astrid Lindgren själv. Hon blev gravid som 18-åring, fick lämna bort barnet men höll huvudet högt. Med humorn bet hon huvudet av skammen. Jag har beundrat henne hela mitt liv men träffade henne tyvärr aldrig.”

Aktuell artikel (1 av 8)
Professorn vill inte bli grå och trist

Dela på facebook

Läs Värmlands Folkblad i digitalt format - redan idag

Du får dagens, gårdagens eller förra veckans tidning - direkt i din mobil eller surfplatta

Jag vill prenumerera!