Måndag, 25 september - vecka 39
Ledare

Samma gamla melodi

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Carl Bildt tackade nej, tack och lov. Främsta utmanaren Elisabeth Svantesson ställde in sig i ledet och uttalade sitt stöd för Ulf Kristersson. Manegen är krattad för den tilltänkte nye partiledaren, men han är knappast någon frälsare för ett sargat parti och en splittrad allians.

Artikeln fortsätter efter annonsen

Ulf Kristersson tänker inte byta vare sig politik, åsikter och värderingar. Det beskedet gav han i SVT:s Agenda på söndagskvällen. Nej, målet är att återuppbygga förtroendet för Moderaterna och samla Alliansen till valseger om ett år.

Det blir lättare sagt än gjort. Han har suttit med i partiledningen och stått bakom Anna Kinberg Batras politik och utspel. Han menar att politiken är väl utvecklad, men att partiet måste tuffa till sig och inte vara rädda för att vinna.

Han ångrar decemberöverenskommelsen och vill att Alliansen ska lägga en gemensam budget nästa höst även om de rödgröna skulle bli större i valet. Han tänker inte förhandla med Sverigedemokraterna, men i praktiken blir han beroende av partiets stöd.

Att tro att Jimmie Åkesson skulle gå med på att stötta en alliansbudget utan att ställa några krav är naivt och aningslöst. Dessutom säger centerledaren Annie Lööf bestämt nej till en sådan lösning och hävdar att det skulle slänga ut landet i en politisk cirkus.

Kristersson säger som AKB att han är tydlig, men är precis lika otydlig som den avgående partiledaren. AKB kallade SD för ett rasistiskt parti, ändå sträckte hon ut handen till dem.

Kristersson säger att han inte delar SD:s värderingar, men är ändå beredd att luta sig mot deras stöd i riksdagen. Enda skillnaden är att han låter lite mer tuff och självsäker macho, annars är det samma gamla melodi som spelas upp.

I sin ungdom tillhörde Kristersson den nyliberala falangen i Muf. Nu menar han att Moderaterna ska gå starka framåt på sina två ideologiska ben, ett liberalt och ett konservativt. Det tyder på att partiet inte längre gör anspråk på att vara arbetarpartiet.

Ett problem är att de två ideologierna inte går särskilt bra ihop. Det är liberalt att vara för öppna gränser och konservativt att slå vakt om det gamla och det egna. Det är svårt att vara både och.

Ett annat problem är att två andra partier har mutat in ideologierna som Ulf Kristersson säger att Moderaterna står för. Centerpartiet har lockat över de liberala sympatisörerna när M gjorde slut med Fredrik Reinfeldts tal om öppna gränser. Hur de ska komma tillbaka enbart för att Kristersson ersätter AKB är en gåta.

Rasistiska Sverigedemokraterna kallar sig gärna ett socialkonservativt parti. Varför ska väljare med den läggningen välja Moderaterna när de nu återigen är ett högerparti som vill begränsa invandringen och skärpa kraven på vem som ska få komma hit? Något som SD har krävt i många år.

Jimmie Åkesson har förmodligen rätt när han hävdar att det konservativa tåget antagligen har gått för Moderaterna. Det samma gäller det liberala tåget och där står M nu på svaga och darriga ben. Vems fel det är får de väl strida om internt, men Ulf Kristersson framstår inte som den röstmagnet som ska kunna locka tillbaka försvunna väljare.

Rätta oss
1 / 1

Är Ulf Kristersson den röstmagnet som ska kunna locka till försvunna M-väljare? Ledarsidan tvivlar.

Aktuell artikel (1 av 8)
Samma gamla melodi

Dela på facebook

Läs Värmlands Folkblad i digitalt format - redan idag

Du får dagens, gårdagens eller förra veckans tidning - direkt i din mobil eller surfplatta

Jag vill prenumerera!