Få tillgång till plusartiklar på alla våra sajter - endast 1 krona första månaden!

Till erbjudande
Fredag, 19 januari - vecka 3
Ledare

Nyckelproblemet består

Foto: Kicki Nilsson/TT

Det borde vara den enklaste saken i världen att inte ha sex med någon som inte vill. Det borde i teorin också vara en enkel sak att straffa de som ändå tar sig den rätten.

Artikeln fortsätter efter annonsen

”Sex ska vara frivilligt och är det inte frivilligt är det olagligt”, som statsminister Stefan Löfven (S) sa vid en pressträff i helgen där han berättade att regeringen inom kort lägger fram ett lagförslag om krav på samtycke. I dag krävs nämligen någon form av utnyttjande, våld eller hot för att någon ska dömas för våldtäkt.

Det är därför vi hör och ser berättelser från kvinnor om våldtäkter och övergrepp av annan karaktär där offren exempelvis beskriver hur de inte gjort motstånd av rädsla för att övergreppen ska eskalera. De har blundat, legat stilla och hoppats att övergreppet snart ska vara över.

Och efteråt har de fått höra av både omgivningen och polisen att, ja det var alldeles säkert en obehaglig upplevelse, men att det kanske ändå inte handlat om en ”riktig” våldtäkt – något man kan lagföra någon för. Eller att anmälan görs och hamnar på en hylla och samlar damm eftersom polisen har för mycket att göra.

I det sammanhanget krävs inte mycket av djuplodande analys att förstå varför folk med alltmer emfas kräver att det införs en samtyckeslag i förhoppningen att ansvaret skiftar ifrån att den som inte vill ha sex gör ”tillräckligt” motstånd – till att den som vill ha sex vinnlägger sig om att det sker frivilligt.

Den sexualbrottskommitté som i fjol höstas presenterade sina förslag föreslog en egen samtyckesvariant: ett krav på ”frivilligt deltagande”. Lagman Mari Heidenborg beskrev det ifjol som att ”frivilligheten måste komma till uttryck, antingen att man pratar om det, eller genom - vilket naturligtvis är vanligare - genom fysisk respons”.

”Passivitet kan inte tolkas som frivilligt deltagande”, betonade Heidenborg då – men medgav att en ny lagstiftning och ett nytt begrepp inte automatiskt skulle leda till fler fällande domar. För nyckelproblemet kvarstår; åklagaren måste fortfarande bevisa att brottet begåtts.

Detta är en av de mest fundamentala mänskliga rättigheterna. Det är inte i en rättsstat den åtalades ansvar att bevisa att hen är oskyldig utan åklagarens ansvar att bevisa skuld. I ett läge där ord står mot ord – ”hon sa ja” - ”nej jag sa nej” – är det inte helt enkelt att se hur domstolar utan någon annan teknisk bevisning ska anse det rättssäkert att döma fler för våldtäkt.

Och med det i bakhuvudet blev vice statsministern Isabella Lövins (MP) sätt att formulera sig vid söndagens pressträff inte alls förtroendeingivande: "Det är en historisk lag som ska ändra bevisbördan, att inte offret ska bevisa att hon sade nej utan att den som gjort det här ska bevisa att hon sade ja."

Nej. Det får vi väl ändå hoppas att den nya lagen inte gör.

Och däri ligger som sagt problematiken. Vi vill att samhället ska markera hårt emot våldtäkter och övergrepp, men knappast på bekostnad av rättssäkerheten där vi helt enkelt bara accepterar att oskyldiga dras med av bara farten.

Den viktigaste poängen med en samtyckeslagstiftning är därför en annan. Den kan hjälpa till att skifta fokus och ansvar i diskussionerna, inte minst med de vi har med barn och unga om sex och samlevnad: kommunicera, berätta vad ni vill och sök samtycke – det blir roligare då!

Rätta oss
1 / 1

Vice statsminister Isabella Lövin (MP) verkade redo att slänga rättssäkerheten åt sidan i en ny samtyckeslag.

Aktuell artikel (1 av 8)
Nyckelproblemet består

Dela på facebook

Läs Värmlands Folkblad i digitalt format - redan idag

Du får dagens, gårdagens eller förra veckans tidning - direkt i din mobil eller surfplatta

Jag vill prenumerera!