Få tillgång till plusartiklar på alla våra sajter - endast 1 krona första månaden!

Till erbjudande
Söndag, 21 januari - vecka 3
Ledare

De glömde det viktigaste

Foto: Jessica Gow/TT

Sex partier i pensionsgruppen är nöjda över att ha sytt ihop en kompromiss som tryggar ekonomin i det framtida systemet. Men de gjorde ingenting åt den viktigaste frågan; hur människor ska orka jobba fram till den höjda pensionsåldern.

Artikeln fortsätter efter annonsen

När folkpensionen infördes 1913 var pensionsåldern 67 år och medellivslängden 60 år. Många fick aldrig uppleva tiden som pensionär och de som gjorde det fick ofta en väldigt låg pension.

I dag är pensionsåldern flexibel mellan 61 och 67 år samtidigt som medellivslängden ökat till 82,5 år. Vartannat barn som föds i dag beräknas få uppleva sin hundraårsdag.

Så klart att det blir en ekonomisk belastning på systemet när allt fler har lyckan att bli gamla. Det är därför inte orimligt att pensionsåldern höjs i takt med att vi lever allt längre. Enligt pensionsgruppen ska lägsta pensionsåldern successivt höjas från dagens 61 år till 64 år 2026.

Men pensionstillvaron är lika orättvis som arbetslivet. De högutbildade tjänstemän som har högst lön har fortfarande bättre möjligheter att ta ut en bra pension tidigt. De har dessutom förmånen att leva i snitt fem år längre än en arbetare som bara har en förgymnasial utbildning.

För Kommunals huvudsakligen kvinnliga medlemmar är pensionsåldern i snitt 63 år. Hur de ska palla för att jobba fram till de fyllt 66 står skrivet i stjärnorna. För många utslitna undersköterskor är talet om att jobba längre fortfarande ett hån.

Visserligen skriver pensionsgruppen några vackra ord om ett mer hållbart och jämställt arbetsliv, men det finns inga konkreta förslag på hur det ska gå till. Nu har de hittat en ekonomiskt hållbar lösning, men det blir fortsatt tufft för de redan utsatta grupperna om inte arbetsvillkoren blir drägligare.

Ojämlikheten består och det kommer med dagens takt att dröja 150 år till innan kvinnornas pensioner är i kapp männens, enligt en rapport från Inspektionen för Socialförsäkringen. Kvinnor har i snitt tolv procent lägre lön än männen, men har 25 procent lägre pension.

Högerpartiernas önskemål om ett längre arbetsliv har tydligen vunnit över Socialdemokraternas tal om högre pensioner. I dag ger 42 års arbete mindre än hälften av slutlönen i pension. Systemet är underfinansierat och som LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson påpekar behöver mer pengar avsättas till pensionerna i framtiden.

TCO:s ordförande Eva Nordmark visar på den andra stora bristen. Hon hade önskat ett brett paket där partierna i pensionsgruppen även presenterade konkreta förslag för att förbättra arbetsmiljön och öka möjligheterna till att fylla på med kunskap genom hela arbetslivet så att människor faktiskt kan arbeta längre.

Ja, det hade verkligen varit önskvärt. Bristerna skymmer en del av de positiva nyheterna som finns i överenskommelsen. Det är bra att det rensas i djungeln av premiepensionsfonder och det är klokt att a-kassan och sjukförsäkringen följer med uppåt när pensionsåldern höjs.

Rätta oss
1 / 1

Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S), Lars Gustafsson (KD), Solveig Zander (C) och Lars-Arne Staxäng (M) i pensionsgruppen glömde det viktigaste när de sydde ihop en kompromiss.

Aktuell artikel (1 av 8)
De glömde det viktigaste

Dela på facebook

Läs Värmlands Folkblad i digitalt format - redan idag

Du får dagens, gårdagens eller förra veckans tidning - direkt i din mobil eller surfplatta

Jag vill prenumerera!