Få tillgång till plusartiklar på alla våra sajter - endast 1 krona första månaden!

Till erbjudande
Onsdag, 20 juni - vecka 25
Kultur och Nöje

Oscar om sommaren – och sorgen

När Sliperiet öppnar igen för sommaren är det med åtminstone ett tydligt tema: familj. Aktuellt på flera sätt, kanske inte minst för att det för Oscar Magnusson blir den första sommaren utan sin pappa Sven-Erik Magnusson.

– Det är klart att det är något som fattas, säger han.

Artikeln fortsätter efter annonsen

Det är på Sliperiets vindsvåning som temat familj blir som mest påtagligt. Här samsas – för första gången någonsin – familjen Klenells konst på gemensamt utrymme.

Oscar Magnusson beskriver att tankarna kring tematiken någonstans tog avstamp i världsläget. I att se familjer trasas sönder, samtidigt som vi själva har valmöjligheter till i stort sett vad som helst. Att det också handlar om att Sliperiet vill vara ett familjärt kulturhus och välkomna människor i alla åldrar. Det spelar in att Oscar Magnusson själv har en tvåårig son, och att han sedan han blev pappa har märkt ”vad otroligt lite allt annat spelar någon roll”.

Och så bottnar det förstås också i Oscar Magnussons relation till sin nyss bortgångne far Sven-Erik Magnusson. I att ta tillvara på tiden med familjen medan tiden fortfarande finns.

– Jag satt och spånade på det där, hur otroligt privilegierade vi kan vara i den här delen av världen om man nu har turen att hålla på med samma yrke. Att man kan få en väldigt mycket djupare relation med sin familj. Det är en ynnest, och det var den känslan jag tänkte att jag måste förmedla till de som har en möjlighet att göra det.

Någonstans i den insikten föddes idén till att samla Klenellarna på Sliperiet. Ingalena, Ragnar och Simon med sin glaskonst, Matti som fokuserar på formgivna möbler och Jockum med sin fotokonst.

Oscar Magnusson drar parallellen till relationen med sin pappa och värdet i att förenas i ett gemensamt intresse.

– För mig är det väldigt påtagligt just nu när det som har hänt har hänt. Vi har delat så otroligt mycket som far och son, kollegor och vänner. Men i det har jag insikten om värdet av det. Hur värdefullt det kan vara i ens liv om man har valmöjligheten att göra det, än om man låter livet springa på och så gör man det inte.

Att jobba tillsammans med familjemedlemmar är förstås inte alltid självklart. Inte heller att det per automatik blir något bra av det.

– Men jag tror att om man är bra på det man gör, och man har en yrkesstolthet, så sätter man inte personen i första rummet utan yrkesrollen. Detsamma gäller för Klenellerna. För dem handlar inte deras vardag om konst, de har sina relationer som mor och far och söner och brorsbarn. Här får de utforska varandras konstnärskap mer än vad de gjort tidigare. Och det känns intressant att se vad som händer efter den här utställningen – vad har hänt med deras relation?

Oscar Magnusson är glad att han genom musiken tog chansen att jobba med sin pappa.

– Jag jobbade länge med honom och är så glad att jag har gjort det. Och jag hoppas att andra kan inspireras att göra samma sak för man får något annat ur relationen, förhoppningsvis. Den skatten som jag har i minnesbanken kan jag gräva ur och ha med mig för resten av livet.

I den nedre utställningslokalen är tematiken kring familj inte lika framträdande. Fotokonsten får däremot stor plats och det är ett brett spektra bland fotograferna. Väletablerade Albert Watson, bland annat känd för ikoniska porträtt av Alfred Hitchcock, Steve Jobs och Kate Moss, är förstås värd att nämna.

– Vi hade Terry O’Neill för två år sedan och Douglas Kirkland förra året och så har vi Albert Watson i år. Att en fotograf kan ta en ikonisk bild är fantastiskt med det flödet som är. Men de här herrarna har tagit tjugo sådana bilder, säger Oscar Magnusson.

Fotoförmågor på frammarsch, som Anna Mårtensson och Pamela Hanné, ska inte heller de förringas. Men blandningen av de väl- respektive nyetablerade är något som Oscar Magnusson kanske framför allt gärna framhåller.

– Jag är otroligt nöjd med årets samling. Det är en skön mix. Och mycket foto är någonting som kännetecknar Sliperiet. Det blir så eftersom det är jag som väljer konsten och själv är väldigt fotointresserad.

När VF besöker Sliperiet på torsdag eftermiddag är förberedelserna inför lördagens vernissage fortfarande i full gång. Mycket är kvar att hänga och placera ut. På golvet ligger en skulptur signerad Lars Nilsson föreställande en liggande person som vänd med ansiktet mot golvet ser ut att sträcka sig efter något – en lyktstolpe ska det visa sig. Men den har inte kommit på plats ännu.

– Skulptur är något som kommit mer de sista två åren och jag vill få igång det ännu mer. Jag tycker det är så fantastiskt, säger Oscar Magnusson.

– Mer skulptur åt folket i det offentliga rummet! Ut med grejer så att det blir lite liv. Med ganska enkla medel kan man få tillbaka väldigt mycket.

Måleri då? Jo, det finns också att hitta i utställningen. Albin Liljestrand från Ransby i norra Värmland representeras exempelvis med ett gäng akvareller. När Oscar Magnusson presenterar den unge konstnären på Sliperiets Facebooksida beskriver han sig vara ”extra glad” för hans medverkan.

– Hela poängen med varje utställning är att hitta de där unga som är på frammarsch. Jag ska inte säga att de solar sig i glansen av de mer etablerade, men den där kombinationen – jag älskar det. Det är som att jag skulle få sätta mig och spela gitarr med någon gitarrguru. Det är det där mötet... Och Albin är väldigt duktig för sin ålder. Då behöver jag egentligen inte prata motiv utan jag tänker mer färgseendet och kompositionen. Han har det.

Nå, utställningen kanske inte riktigt är på plats vid tiden för VF:s besök. Men Oscar Magnusson försäkrar att det är gott om tid innan portarna slår upp för allmänheten.

Och så kommer vi in på det där familjetemat igen. Att det i år – det åttonde året som Sliperiet har öppet – också är det första som Sven-Erik Magnusson inte är med.

– Det är klart att det är något som fattas. Sorgen är där hela tiden, samtidigt som glädjen, säger Oscar Magnusson men tillägger att hans pappa på sätt och vis faktiskt kommer att vara närvarande.

– Vi har ju lyxen att ha honom på vinyler och cd-skivor och de kommer att snurra under helgen som bakgrundsmusik. Han är med och stöttar mig så att jag klarar vernissaget. Så han finns. Han finns i väggarna och i anden.

– Men det blir speciellt ändå.

–––

Sliperiets sommarutställning 2017

• Albert Watson

• Ingalena Klenell,Ragnar Klenell,Matti Klenell,Simon Klenell och Jockum Klenell

• Albin Liljestrand

• Anna Mårtensson

• Lars Nilsson

• Sonja Hesslow

• Steve McCurry

• Pamela Hanné

• Michael Johansson

• Meta Iseaus Berlin

• Pinar Yolacan

Utställningen öppnar 6 maj och pågår till och med 1 oktober.

Rätta oss
1 / 3

Oscar Magnusson är glad över bladningen av fotografer i årets utställning. Här framför ett porträtt som tagits av Anna Mårtensson.

2 / 3

– Nålsögat att försörja sig som konstnär är ganska litet, men han ger sig ut för att göra det, han vill testa. Och då vill vi hjälpa till så gott det går, säger Oscar Magnusson om konstnären Albin Liljestrand.

3 / 3

På vindsvåningen är det Klenell x 5 som gäller. Simon Klenell ställer ut slipat kristallglas.

Aktuell artikel (1 av 8)
Oscar om sommaren – och sorgen

Dela på facebook

Läs Värmlands Folkblad i digitalt format - redan idag

Du får dagens, gårdagens eller förra veckans tidning - direkt i din mobil eller surfplatta

Jag vill prenumerera!