Få tillgång till allt innehåll på webben - endast 1 krona första månaden!

Till erbjudande
Onsdag, 18 oktober - vecka 42
Kultur och Nöje

Mänskliga relationer och kärl av liv och vårkänslor

Foto: Håkan Strandman

Det är inte mer än ett stenkast mellan gallerierna Lars Hjelm och Bergman på Herrhagen i Karlstad. Och även om de aktuella utställarna Kersti Rågfelt Strandberg och Mia Willaume skiljer sig en hel del så har de vissa konstnärligt närbesläktade idéer.

I kväll samkör gallerierna som vanligt sina vernissager.

Artikeln fortsätter efter annonsen

Att försöka spegla livets skönhet och skörhet genom konst är det många som gjort. Detta är också ingången till Södertäljekonstnären Kersti Rågfelt Strandbergs utställning på Galleri Lars Hjelm. I ett fönster ut mot gatan hänger ett verk föreställande en blomma i all sin prakt. Men den har tappat sitt första blad. Kersti Rågfelt Strandberg ser sina blommor som ”kärl”, behållare av liv.

– Man fyller dem med sina erfarenheter och det man upplever. Sen vilar de på en skör stängel. Precis som vi. De kan gå av närsomhelst men det finns en livskraft och ett driv i att växa upp. Jag vill skildra hur utsatta vi är, hur skört men ändå lustfyllt och vackert livet är. Innan det vissnar. Allt vissnar förr eller senare.

Men inte mycket innanför galleriets väggar skvallrar om den bistra sanningen. Snarare föds det vårkänslor i kroppen.

Kersti Rågfelt Strandberg växte upp i Umeå men flyttade därifrån i 25-årsåldern.

– Men det är fortfarande hemma. Det är mina gator, säger hon.

Sedan 30 år tillbaka är hon bosatt i Södertälje.

– Maken fick jobb där, innan dess bodde vi bland annat lite utomlands.

Det är främst grafik och akvarell som är hennes områden. Hon har varit verksam sedan 1980-talets början och haft utställningar över stora delar av världen. Japan och Sydkorea, Vitryssland och Polen, Mexiko och Kanada, Sydeuropa och Norden.

Antalet separatutställningar i Sverige är tresiffrigt.

– Och i Karlstad har jag varit tidigare. Hos Bergman för kanske tio år sedan och på Konstfrämjandet ännu längre tillbaka.

Det hon nu visar är collografi, en tryckteknik där man använder sig av pappkartong istället för plåt.

När Kersti Rågfelt Strandberg visar en av sina formar beskriver hon samtidigt hantverket.

– Det är en bit kartong som jag sedan skär fåror i. Sen river jag bort lite papper, här har jag lagt lite sand och lim så man får olika strukturer i formen. Sen tar man schellack och lägger flera lager så att kartongen blir hård.

”Collo” står för lim och ”grafi” för att trycka.

– Det är som en etsning men istället för att bråka med en tjurig kopparplåt kan jag skära.

Konceptet med blommor kom till Kersti Rågfelt Strandberg genom att hon började göra blomformationer i fantasin. Vid den tidpunkten hade hon jobbat abstrakt under en längre period.

– Jag kände att jag ville gå vidare på något sätt. Så att man inte står och gör saker som man redan kan.

En serie verk hos Galleri Lars Hjelm är också collage.

– Jag måste flytta till en mindre ateljé framöver så jag hade jättemycket bilder som skulle rensas ut. Men när jag började plocka med dem insåg jag att de till stora delar fungerade tillsammans, så jag började göra collage istället för att slänga. Det är väl återbruk?

Över gatan, på Galleri Bergman, är danska Mia Willaume i full gång med att hänga sin utställning. Hon är född i Ålborg men bor i dag i festivalstaden Roskilde. I Värmland har hon varit tidigare då hon ställt ut på Sliperiet i Borgvik.

En serie akrylmålningar under namnet Get Together föreställer skålformade symboler som på olika sätt ställs mot varandra. Ibland väldigt organiserat och prydligt, lika ofta ostrukturerat och lite bråkigt. Som människor och mellanmänskliga relationer, tänker Mia Willaume.

– Det är abstrakt och därför svårt att förklara på vilket sätt det här handlar om människor och relationer men jag ser det som ett slags system. Vi har alla något i ryggsäcken, det handlar om normer, kulturer och erfarenheter. När vi kommer in i ett rum så anpassar vi oss till situationen. Några av oss är bra på det, andra mindre bra. Och vissa av oss vägrar helt enkelt utan är sig själva i alla sammanhang.

Målningarna är som små ”samhällen” tycker hon.

– Där symbolerna förhåller sig till varandra på alla möjliga sätt.

Mia Willaume verkade länge i en mer figurativ tradition, där hennes målningar var mer precisa och avläsbara. Men när hon för några år sedan gick en utbildning på en konstskola i Köpenhamn kom en brytpunkt.

– Det skedde andra ting i mitt liv parallellt och jag hamnade i en situation där jag kände att jag måste finna ut vilken slags konstnär jag är. Tanken var att jag skulle vara där i två månader men jag stannade i ett och ett halvt år. Jag tilläts experimentera med mina bilder och mitt formspråk.

Som barn gick Mia Willaume i en katolsk skola. Hon berättar om höga krav utifrån om att vara den duktiga flickan.

– Jag hade lite svårt för det. För vissa skapar normer och ramar en trygghet. Men för andra är det en källa till ångest. Hursomhelst är det intressant.

Som konstnär kan hon ”störa” ordningen. Och hon tycker att det ger en mer fysisk upplevelse att göra det genom abstrakt konst.

– Det föreställande förstår man så klart bättre med sitt intellekt. Men jag är ute efter den fysiska upplevelsen.

Hon är också en processuell konstnär.

– Även om jag har en ursprunglig idé om vad jag vill göra så får den gärna ändra sig på vägen.

Men akryl är långtifrån det enda hon arbetar med. Hon gör collage och installationer och tycker om att blanda tekniker. Liksom hon finner människors relationer till varandra intressanta tycker Mia Willaume att det ofta blir spännande när olika material möts.

Dessa möten, som kallas mixed media, uppstår i Mia Willaumes fall ofta plötsligt.

– Jag kan utgå från saker jag råkar tappa på golvet. Utgå från själva misstaget. Det kan också vara p-bots, gamla kärleksbrev eller en minneslapp. Det mesta har en historia.

Kvällens vernissager på Galleri Lars Hjelm och Galleri Bergman startar klockan 17. Samtidigt öppnar Konstfrämjandet en bit bort en utställning med Monica Eliassons skulpturer.

Rätta oss
1 / 2

Danska Mia Willaume ser sina akrylmålningar som samhällen där skålformade objekt symboliserar människor och vår förmåga (och oförmåga) att förhålla oss till varandra.

2 / 2

Kersti Rågfelt Strandbergs collografier föreställer ofta blommor. Men hon kallar dem hellre för kärl eller behållare. ”Man fyller dem med sina erfarenheter och det man upplever. Sen vilar de på en skör stängel. Precis som vi. De kan gå av närsomhelst men det finns en livskraft och ett driv i att växa upp”, säger hon.

Aktuell artikel (1 av 8)
Mänskliga relationer och kärl av liv och vårkänslor

Dela på facebook

Läs Värmlands Folkblad i digitalt format - redan idag

Du får dagens, gårdagens eller förra veckans tidning - direkt i din mobil eller surfplatta

Jag vill prenumerera!