Lördag, 23 september - vecka 38
Kultur

Ramlar på som i ett förälskat hellströmskt rus

Jag erkänner att jag var en av skeptikerna. Har man råd att vara annat i en värld som denna? En värld där ungdomens hjältar aldrig riktigt repar sig efter ”filmbehandlingen”.Men: Jag hade fel.
Artikeln fortsätter efter annonsen

Håkan Hellström-filmen Känn ingen sorg blev klar tidigare än planerat och det märks, dock inte på sättet jag trodde. Hela produktionen är inspirerad, fartfylld, och ramlar på som i ett förälskat hellströmskt rus. Så här en timme efter visningen är det överlevande intrycket det av en svensk Moulin Rouge, med några skivor Jack och kanske ett par kryddmått The King’s Speech. Inte en helt oäven kombination.

Supermusikaliske Pål växer upp i Göteborgs arbetarklasskvarter. Direkt ser vi kopplingarna till Håkans textvärld: en ljusblå Singoalla-skylt, en Gais-tröja, en pojke som drömmer om att han kan sjunga – men det kan han inte. Pål lider nämligen av akut scenskräck, och de enda som känner till hans talang är vännerna Jonny och Lena.

In i bilden kommer stenhårda rocksångerskan Eva som Pål faller för. Ska relationen med henne slå en kil mellan huvudpersonen och Lena, som är hemligt förälskad i Pål?

Hellströms texter löper genom filmen. Ibland i dialogen, ibland i rena musikalnummer som Påls och Evas duettmedley på en förkrossande vacker Göteborgsaveny nattetid. Likt i Moulin Rouge gör drogerna tillvaron skimrande absurd för hjältarna, och berättelsen om Pål, Eva, Lena, Jonny, kärleken, knarket och musiken är i slutändan tragisk, inte fullständigt logisk, men alltid, alltid magisk.

Det är ett trollbindande hantverk, men helt villig att geniförklara regiduon Mårlind-Stein blir jag inte. Eva till exempel är en papperstunn rollfigur, en sexualiserad femme fatale som aldrig utforskas på riktigt. Många scener kunde därtill ha kortats av eller för den delen klippts bort.

Sådana förbehåll till trots är Känn ingen sorg en underbar, svensk filmfantasi, och allt som konkursande Ted Gärdestad-musikalen kunde ha varit men inte blev. Betoning på svensk, förresten, för andra publikgrupper lär se filmen med ett ettrigt ”Vad i hela friden?” surrande i huvudet. Precis som med en Håkan Hellström-konsert.

Rätta oss
Aktuell artikel (1 av 5)
Ramlar på som i ett förälskat hellströmskt rus

Dela på facebook

Läs Värmlands Folkblad i digitalt format - redan idag

Du får dagens, gårdagens eller förra veckans tidning - direkt i din mobil eller surfplatta

Jag vill prenumerera!