Få tillgång till plusartiklar på alla våra sajter - endast 1 krona första månaden!

Till erbjudande
Onsdag, 23 maj - vecka 21
Kultur & Nöje

Imponerande om predikant

Flitiga Karlstadsförfattaren Karin Branzell – hon kom ut med en bok så sent som i våras – har gjort en djupdykning i släkten Branzells historia, dit ju prästen Emanuel hör.
Artikeln fortsätter efter annonsen

Hon följer honom från födelse till död, vilket innebär att boken förutom en berättelse om hans obegripliga slit i dåtidens fattiga finnbygder blir en berättelse om just släkten Branzell men samtidigt ett stycke Frödinghistoria.

Gustaf Fröding var nämligen barnbarn till Emanuels syster Gustafva och trots att Emanuel var 55 år när Gustaf föddes så fanns han hela livet, om än på vitt skilda sätt, i närheten av Frödingfamiljen.

Huvuddelen av boken utspelas i norra Värmlands obygder, dit predikanten Emanuel som ung och totalt oerfaren av praktiskt arbete skickas för att bygga två kyrkor och ta hand om finnättlingarna som ansågs vara både fyllaktiga, farliga och skamlösa. De levde ofta ihop utan att vara gifta.

Redan resan dit innebar enorma strapatser. Väl framme möttes han av ett iskallt och fallfärdigt ruckel som kallades prästgård och en bod som visade sig vara fylld av likkistor med döda människor, många av dem barn. Missväxt, fattigdom och sjukdomar hade skördat sina offer.

Inte nog med att det var omöjligt att gräva gravar i den hårt tjälade marken, det fanns heller ingen kyrkogård. Den, liksom kyrkbyggena, skulle den ensamme predikanten se till att ställa i ordning med hjälp av de misstänksamma och fattiga församlingsborna, varav många inte kunde prata svenska.

Men Emanuel fick hjälp av människor som visade sig godhjärtade och allt såg ut att ordna sig. Han träffade sin blivande fru Mathilda. Paret gifte sig och fick en son. Sedan gick det utför. Den älskade sonen avled. När Mathilda blivit gravid igen vägrade hon att bo kvar i obygden och flyttade till sina föräldrar. Emanuel blev lämnad ensam, djupt deprimerad.

Han försökte få stiftet att låta honom flytta till en annan tjänst, närmare Mathilda och de barn hon senare föder honom, men han fick nej. Han blev kvar och sjönk allt djupare ner i sorgen.

Till slut gör han det han strängt förbjudit sina församlingsbor att göra och som gett honom många ovänner – han börjar dricka.

Därmed är hans öde beseglat. Det är inte för det han åstadkom i finnbygderna – bevisligen gjorde han mycket stora insatser för församlingsbornas försörjning och han lyckades både bygga kyrkor och kyrkogårdar – som han har blivit ihågkommen. De flesta som skrivit om honom har fastnat för bilden av den försupne prästen som till slut vandrade omkring som en hemlös luffare.

Redan Gustaf Fröding själv bidrog till det negativa eftermälet genom att använda Emanuel som förebild för den eländige prästen Bodenius som Fröding skrivit om i ”Räggler & Paschaser”.

Han påstår här att Bodenius ”ble svår mot frua och barna” så de lämnade honom. Sedan blev han avsatt.

Men Karin Branzell har lagt ner ett imponerande jobb för att få fram fakta. Och här kan hon avfärda självaste Fröding.

Emanuels första barn avled av sjukdom innan han fyllt ett år, djupt älskad och ömt vårdad av Emanuel. Fler barn föddes inte i prästgården.

Mathilda flyttade från finnbygden, men inte för att hon ville bort från maken. Hon fortsatte att vara gift med Emanuel och födde honom flera barn, fast de inte bodde ihop. Han blev heller inte avsatt utan sade upp sig själv, när det visade sig omöjligt att få förflyttning.

Fler exempel på lättvindigt dragna slutsatser i tidigare berättelser om Emanuel Branzell finns i boken.

Det är alltså en tydligt modifierad och förbättrad bild av Finnbygdspredikanten som Karin Branzell lyfter fram. Det arbete hon lagt ner på både geografisk och historisk research är imponerande.

Därmed blir boken inte bara en berättelse om Emanuel Branzell och tillståndet i Nordvärmland på 1800-talet utan även ett intressant komplement i Frödingforskningen.

Rätta oss
1 / 1
”Det är en tydligt modifierad och förbättrad bild av Finnbygdspredikanten som Karin Branzell lyfter fram. Det arbete hon lagt ner på både geografisk och historisk research är imponerande”, skriver Gunvor Nyman i sin recension.
Aktuell artikel (1 av 1)
Imponerande om predikant

Dela på facebook

Läs Värmlands Folkblad i digitalt format - redan idag

Du får dagens, gårdagens eller förra veckans tidning - direkt i din mobil eller surfplatta

Jag vill prenumerera!