Få tillgång till plusartiklar på alla våra sajter - endast 1 krona första månaden!

Till erbjudande
Fredag, 17 augusti - vecka 33
Kultur & Nöje

En familjär musikal tar form

Flera av de medverkande i Värmlandsoperans nya uppsättning av Les Misérables är väl bekanta med musikalen då de var med när den sattes upp i Karlstad för 20 år ­sedan. Med en sammansvetsad ensemble, en dirigent som var med vid uruppförandet i London och ser musikalen som ”en lillebror som växt upp” är det enligt huvudrollsinnehavaren Christer Nerfont bäddat för ”vokalt sett den bästa uppsättningen som någonsin gjorts i Sverige”.
Artikeln fortsätter efter annonsen

Sedan tre veckor är repetitionerna för Les Misérables på Värmlandsoperan igång. Musikalen som bygger på Victor Hugos roman Samhällets olycksbarn har setts av över 70 miljoner människor och spelats över hela världen, bland annat i Karlstad för 20 år sedan då 30 000 personer såg den.

– Och nu är det dags igen. Som operachefen Ole Wiggo Bang säger: varje generation behöver få se sin Les Misérables, citerar Pernilla Eduard på Värmlandsoperan.

Makarna Christer Nerfont och Cecilie Nerfont Thorgersen har ett speciellt förhållande till musikalen. Båda debuterade på Värmlandsoperan 1996, när Les Misérables sattes upp senast. De var då 26 och 27 år, Christer spelade rollen som en student och Cecilie spelade rollen som Fantine. På föreställningens avslutningsfest förlovade de sig.

– Så vi har fått 20 års bagage att använda oss av på scenen. Det är jättebra för äktenskapet, vi får ut allt på scenen, det rekommenderas, säger Cecilie.

Den här gången har de båda huvudroller. Cecilie gör en repris i rollen som Fantine, och Christer spelar Jean Valjean, vars livsöde är musikalens röda tråd.

Vad är nytt sedan sist?

Allt, svarar båda.

– Det har hänt mycket på teatern på tjugo år, säger Christer.

– Jag märker av att kvinno­synen har förändrats, säger Cecilie och förklarar att en del roller har kastats om och att Fantine den här gången inte är ett offer i samma utsträckning.

– Hon ser i alla fall rakt in i ögonen på dem som förnedrar henne, fortsätter Cecilie som erkänner att hon kände sig lite väl ung förra gången hon spelade Fantine, men att hon nu är redo.

– Jag har fler referensramar för rollen nu, till exempel genom att vi har blivit föräldrar.

Makarna Nerfont har varit fast anställda på Värmlandsoperan sedan 2002, och har testat alla möjliga relationer på scenen.

– Vi har spelat bror och syster, man och hustru, till och med mor och son, säger Cecilie, varpå båda tystnar en stund.

– Dödade inte du mig på scenen i Jekyll & Hyde?

– Jo, svarar Christer.

Men det är historia. Om fem veckor däremot är det premiär för en ny Les Misérables och även en ny generation Nerfont står på scenen den här gången. Parets nioåriga dotter Aurora debuterar som den unga Eponine och är även ersättare för Cosette.

Men hela ensemblen heter inte Nerfont i efternamn. För att göra årets version av Les Misérables har till exempel flera engelsmän anlitats.

Musical director och dirigent är David White, han var med när musikalen sattes upp för första gången i London 1985.

– Jag har sett en ny musikal bli världens mest berömda. Det är lite som att se en lillebror växa upp, säger han och berättar att musikalen fått en ny orkestrering och att det är första gången som den uppförs på fastlandet i Europa.

– Det är samma melodier men med en mer filmisk textur, inte så mycket 1985, förklarar han.

Men trots att tiderna förändrats och musikalen innehåller flera nya inslag så är det en ensemble med många veteraner som tacklar verket den här gången. Med det i åtanke så är valet av regissören James Grieve kanske inte så konstigt. Han har en bakgrund på Paines Plough i London, en teater som endast sätter upp nya pjäser, och han angriper Les Misérables på samma sätt som vanligt.

– Det ska bli spännande att spela en sådan här pjäs på ett operahus som det i Karlstad. Det är ovanligt med en så intim lokal, vilket gör att man lättare kan få kontakt med publiken. Vi är i ett tidigt stadium och det gäller att få till ett sätt att spela föreställningen på som fungerar just här. Jag vet inte hur det blir vid premiären om fem veckor, men det är charmen med det hela, säger han.

Och veteranerna i ensemblen verkar nöjda med sina brittiska kollegor.

– Det är läckert att arbeta med en regissör som jobbar med talpjäser. Det blir en djupare karaktärsanalys då, musikal­regissörer tenderar att hålla den grundare, säger Christer.

– Orkestreringen skapar helt andra ingångar till musiken, som ger lite mer finess. Att David White dirigerar känns ­lyxigt, han kan den här pjäsen så väl, säger Cecilie.

Sedan repetitionerna började har James haft hela ensemblen på plats, vilket enligt Christer Nerfont gjort dem väldigt sammansvetsade.

– Man blir trygga tillsammans vilket gör att man vågar mer. Det är något som jag tror att publiken kommer att märka på scenen. Dessutom är ensemblen svinstark, de unga är sanslöst bra vilket gör att jag nästan kan garantera att det vokalt sett blir den bästa uppsättningen av ”Les Mis” som någonsin gjorts i Sverige.

– Det finns alla förutsättningar för det, instämmer Cecilie.

Ordet tidlös används av flera inblandade för att beskriva handlingen och budskapet i Les Misérables.

– Att vara utsatt och inte ha medel för att klara sig, att alla ska ha samma rättigheter och att samhället ska vara jämlikt är sådant som man kämpade för då och gör än i dag. Och som alla bra verk så handlar Les Misérables om mänskliga relationer. Vad är vi beredda att göra för varandra? Vad innebär det att vara en god människa? frågar Christer Nerfont.

Rätta oss
1 / 4
I bakgrunden till vänster syns Björn Eduard som för tjugo år sedan spelade rollen som Jean Valjean, en roll som Christer Nerfont (mitten) nu spelar då han på tjugo år avancerat från biroll till huvudroll.
2 / 4
3 / 4
4 / 4
Aktuell artikel (1 av 1)
En familjär musikal tar form

Dela på facebook

Läs Värmlands Folkblad i digitalt format - redan idag

Du får dagens, gårdagens eller förra veckans tidning - direkt i din mobil eller surfplatta

Jag vill prenumerera!