Lördag, 23 september - vecka 38
Krönikor

Barndomsidoler – nu på vita duken

Artikeln fortsätter efter annonsen

Björn Borg, Ronnie Peterson och Ingemar Stenmark var de tre stora svenska sportprofilerna när mitt idrottsintresse väcktes i mitten av 1970-talet. Två av dem är bioaktuella.

Ronnie Peterson har jag mest läst om. Det var inte vanligt att SVT direktsände formel 1 på 1970-talet. Det ödesdigra loppet på Monza 1978 var ett undantag. 


Jag minns så väl starten, förvirringen efter kraschen och att kommentatorn Jan Svanlund konstaterade att ”det är Ronnie Petersons bil som brinner”.
Trots eldslågorna så trodde jag att faran var över när förarkollegorna fått Peterson ut ur bilen. Men icke. Jag kan fortfarande se mig själv sitta på köksstolen dagen efter och läsa tidningssidorna i Expressen upp och ner om Petersons sista timmar i livet. Det är mitt starkaste minne av Sveriges främste F1-förare.

Björn Borg förknippar jag med finalerna i Wimbledon mot John McEnroe 1980 och 1981. Glädjen var obeskrivlig när han satte amerikanen på plats med en backhand i den sataniskt spännande finalen 1980. Besvikelsen var lika obeskrivlig ett år senare.

Efter 41 raka segrar fanns det inte på kartan att Borg skulle förlora. Jag vägrade acceptera det. Efter att Borg förlorat tredje set i tiebreak slog jag av tv:n, gick in på mitt rum, stängde dörren och lade mig på sängen och stirrade i taket. Mirakelvändningen, som jag hoppades på, kom aldrig. Jag följde de sista bollarna via radion. Det kändes bra att jag aldrig såg matchbollen, då kunde jag inbilla mig att det aldrig hade hänt.

Rätta oss
Aktuell artikel (1 av 8)
Barndomsidoler – nu på vita duken

Dela på facebook

Läs Värmlands Folkblad i digitalt format - redan idag

Du får dagens, gårdagens eller förra veckans tidning - direkt i din mobil eller surfplatta

Jag vill prenumerera!