Få tillgång till plusartiklar på alla våra sajter - endast 1 krona första månaden!

Till erbjudande
Lördag, 16 december - vecka 50
Krönikor

Att leva med de döda

Foto: Nick Ut

STARRIN SONDERAR: I serien "Nyfiken på forskning" intervjuas Annika Jonsson, fil dr och lektor i sociologi vid Karlstads universitet. Hon forskar om döden och hur de döda lever i våra minnen. Som barn älskade hon att besöka kyrkogårdar.

Artikeln fortsätter efter annonsen

Annika Jonsson disputerade 2009 på en avhandling om hur de anställda på museum skapade normer som är knutna till kön, sexualitet och klass.

Sedan några år forskar Annika om döden. Mer precist om hur vi människor hanterar sorgen efter de döda och hur de döda lever med oss genom våra minnen. Intressant och spännande projekt, tänker jag, och frågar förstås hur det kommer sig att hon intresserat sig för döden.

– När jag var liten märkte jag att när någon dog hanterades det på olika sätt inom olika familjer. Jag hade en kompis vars mamma hade dött tidigt i cancer och jag funderade mycket på hur de pratade om henne.

– När min mormor dog. Det var ganska märkligt. Vi barn var inte med så mycket, vi uppmuntrades inte att vara med och besöka henne under hennes sista tid. Inte behövde vi heller vara med på begravningen. Jag menar inte att mina föräldrar gjorde fel. Men efteråt har jag kommit att fundera över hur man ska bete sig och prata om döden.

Annika berättar att när hon var liten tyckte hon om att besöka kyrkogårdar för att det var så annorlunda.

– Och jag kom tidigt till insikt om att kyrkogårdarna och inskriptionen på gravstenarna säger väldigt mycket om samhället och det som varit.

Det är lite av bakgrunden till det som ledde in henne på området ”dödsforskning” eller som det heter på engelska ”deathstudies”.

– Dödsforskning har inte funnit så länge i Sverige. Inom det området samsas filosofer, vårdforskare, kulturvetare och medieforskare. Till exempel har på senare tid de dödas facebooksidor blivit ett stort forskningsområde.

Ett av Annikas intresseområden är hur man upprätthåller kontinuerliga band till de döda. När de döda hela tiden finns kvar i våra minnen, i våra samtal och gemensamma historia.

– För somliga är de döda en del i deras vardag. För andra är de mer sporadiskt närvarande som till exempel vid besök på kyrkogården. Det handlar givetvis också om det är en positiv eller negativ upplevelse.

Annika har gjort en mängd intervjuer och erfarenheten är att man gärna pratar om sina upplevelser av de döda.

– Jag låter dem berätta om personen som har dött. Hur de växte upp. Hur relationen såg ut. Hur de dog och vad som har hänt sedan dess.

Ett tema som återfinns i Annikas intervjuer är de besvärliga historierna. Det kan handla om att man blir hemsökt av de döda. Och det kan ha olika orsaker. Relationen till den döde kan ha varit besvärlig och påfrestande.

Ett annat tema är det sätt varpå personen dog.

– Jag intervjuade en kvinna i Edinburgh vars bästa vän dog. Hon fick inte vara med och sörja och inte heller när anhöriga gick igenom den avlidnes tillhörigheter. Hon hade velat vara med i den dödes lägenhet och få möjligheter att sortera saker och välja ut minnen som de hade gemensamt.

Ett tredje tema är varför vissa har så nära relationer till sina döda medan andra inte har några relationer alls.

– Det har att göra med om det finns berättelser om det förflutna. Och om barnen växer upp i en berättarmiljö där det talas mycket om hur det var förr i världen – på mormors, morfars, farmors och farfars tid. Då lever de döda vidare. Och det skapar en vikänsla.

– Men om relationerna till de döda varit trasiga försvinner berättelserna och vikänslan.

Annika berättar att i hennes forskning finns människor som odlar privata band till de döda.

– Den döde blir som en skyddsängel som de pratar med. Men det behöver inte alls handla om att man är troende. Man föreställer sig att de döda finns på något sätt. ”Det känns som om hon finns där” kan man säga även om hon har dött. Någon pratar med sin farmor. Hör hennes röst. Hon finns där för tröst och råd. Man tänker: ”Så här skulle farmor säga eller göra”.

Annika berättar att hon skriver på en populärvetenskaplig bok om ”Livet med de döda”.

– Socialpsykologiskt sett påverkas vi på samma sätt av de döda som vi påverkas av de levande.

– Hissnande, tänker jag. De döda påverkar våra värderingar, våra attityder och våra handlingar utan att de vet om det.

Annika kommer i sin forskning också in på själva begravningen och vad som händer före och efter.

– Många har för dålig begravningskunskap. Det är en komplicerad affär att dö. Kan ta lång tid att reda ut vad som måste göras. Till exempel. Ta hand om den dödes mobilabonnemang, bankkonton, skulder, försäkringar, tillhörigheter, facebook. Man kan bli sittande med det stora arbetet att ta hand om dödsboet. Visserligen finns det begravningsbyråer som kan sköta en del av detta och det börjar också komma ut handböcker.

Förutom den populärvetenskapliga boken är Annika en av redaktörerna för en kommande bok om döden som kommer att ges ut på ett internationellt bokförlag.

Jag förstår att det inte går att dra någon skarp gräns mellan arbete och fritid. Kan inte låta bli att ställa frågan vad hon gör på fritiden när hon inte forskar?

Annika väntar med sitt svar och säger eftertänksamt.

– Jag umgås med nära och kära. Min forskning om döden har fått mig att verkligen tänka efter vad som är viktigt i tillvaron. Och jag har blivit noga med det.

– Är det något annat?

– Jag är musikberoende. Allt från hårdrock till filmmusik. Musik binder döda med levande, säger hon.

– Jag håller också på med rollspel. Vi är ett gäng som åker bort och spelar olika teman. Med finns spelledare som är berättare. Vi får en karaktär och ett problem som vi måste lösa. Det handlar om att utforska karaktärer och andra världar.

När jag går från intervjun tänker jag. Hennes bok blir nog en riktig succé. Lägg hennes namn på minnet.

Bengt starrin

professor emeritus

karlstads universitet

Rätta oss
1 / 3

"Socialpsykologiskt sett påverkas vi på samma sätt av de döda som vi påverkas av de levande" säger Annika Jonsson till Bengt Starrin som finner tanken hissnande. Foto: TT

2 / 3

"Socialpsykologiskt sett påverkas vi på samma sätt av de döda som vi påverkas av de levande" säger Annika Jonsson till Bengt Starrin som finner tanken hissnande. Foto: TT

3 / 3

"Socialpsykologiskt sett påverkas vi på samma sätt av de döda som vi påverkas av de levande" säger Annika Jonsson till Bengt Starrin som finner tanken hissnande. Foto: TT

Aktuell artikel (1 av 8)
Att leva med de döda

Dela på facebook

Läs Värmlands Folkblad i digitalt format - redan idag

Du får dagens, gårdagens eller förra veckans tidning - direkt i din mobil eller surfplatta

Jag vill prenumerera!