Få tillgång till plusartiklar på alla våra sajter - endast 1 krona första månaden!

Till erbjudande
Onsdag, 17 januari - vecka 3
Ishockey

På lördagskvällen blir Rickard Wallin, 37, en evig FBK-symbol. Då hissas hans tröja i taket i Löfbergs arena – efter en mäktig karriär.

Från de första trevande stegen i A-laget till slutpunkten på en känslosam presskonferens har tusentals bilder tagits på Rickard Wallin. VF satte sig ned med huvudpersonen och pratade om några av hans bästa – och sämsta – minnen.

1 / 18

2 / 18

• Guldfirande på Stora torget 2009.

”En fantastisk bild till att börja med, den fångar mycket. Den stora folkmassan, pokalen och man ser så där avslappnat nöjd ut på något sätt. Det är det där som är målet, att stå så varje säsong. Det är väldigt mycket symbolik för karriären, torget, märket, guldhjälmen och pokalen. Det är så här man önskar att varje dag hade varit”

3 / 18

• Svarta ögon efter förlust i semifinalen mot Luleå 2013 (1–4 i matcher)

”De känslorna är inte kul. Det går inte att gradera hur mycket bryr sig om något, men att vi spelare inte skulle bry oss är så långt ifrån sanningen man kan komma. Jag investerade mycket känslomässigt i hockeyn. Det tog tid för mig att komma över förluster och besvikelser. Den här serien kom vi fel in i. Vi hade en riktigt bra lag den säsongen och skulle ha gått till final känner jag. Det var en liten missräkning”

4 / 18

• Den episka vändningen mot HV71 i semifinalserien 2006.

”En sjuk matchserie som avslutade på ett ”sju-kt” sätt, höhö. Match sju, sju sekunder kvar. Som jag kommer ihåg det var ordern mer eller mindre att vi skulle hålla tätt för att få till sudden. Alla som har följt Färjestad vet ju vad som hände. Att ”Norda” gjorde det så bra och passade över till mig där, det var hela målet att skjuta på. Min halvträff rullade in där och efter det blev det helt svart. De flesta som håller på Färjestad har någon sorts relation till det här målet, de kommer ihåg var de såg matchen och så vidare. Det var den totala chockglädjen. Men hade vi inte vunnit finalen hade inte det här varit samma grej. Det enda jag känner lite vemod över när jag ser bilden är Stefan Liv. Det är roligt att minnas honom som den grymma målvakt och person han var men det blir även tragiskt eftersom han inte finns bland oss längre.

5 / 18

• Superkedjan med Dieter Kalt och Ulf Söderström 2001/2002

”Den bästa kedjekombinationen totalt sett som jag har spelat i. Ändå var den inte direkt byggt runt mina främsta egenskaper, jag anpassade mig in i en roll som var perfekt. Ulf Söderström var center och passningsgeniet vilket var mina främsta styrkor under karriären. Jag fick en annan roll där jag läste av honom och utnyttjade mina styrkor både offensivt och defensivt. Det var väl inte tänkt att Dieter Kalt skulle spela med oss men det klickade direkt, vi hade ett sjukt bra samarbete och självförtroende. Jag åkte över till NHL efter den här säsongen, man undrar ibland om vi hade kunnat hålla den nivån flera år”.

6 / 18

• SM-final i inlinehockey med Nor IK Tigers 2010. Slutade med guld efter 7–6 mot Göteborg Revolution.

”Inlinehockey gav mig en hel del faktiskt. Det var sjukt kul att spela och umgås med kompisarna som man inte spelade i samma lag med. Att spela hockey på sommaren var grymt. Jag var med och spelade VM två gånger också, vilket kanske var lite väl seriöst. Men jag tyckte att inlinehockeyn var helt suverän”

7 / 18

• SM-guldet 2009

”Det var en häftig kväll när Jörgen – och även ”Norda” och ”Totto” – gjorde sina sista Färjestadsmatcher. Det var deras generations sista match på något sätt. Sättet Jörgen och Peter reste sig på i slutspelet efter en stökig i bökig säsong, de skulle köra i fjärdekedjan med Per Åslund men så var de bäst när vi kom till finalen. Det var sjukt häftigt och värdigt slut på Jörgens karriär. Jag är glad över att han fick lyfta bucklan, det blev värdigt. Jag hade också velat sluta så men jag är väldigt glad över att han fick göra det. Det var kul att få vara en del av det sagoboksslutet”

8 / 18

• Avgör kvartsfinalserien mot Modo 2013

”Vi krånglade till det i match fyra uppe i Örnsköldsvik när vi ledde men förlorade. Det här är den femte matchen och jag avgör och skjuter oss till semifinal med enda målet på Linus Ullmark, det var i den första förlängningsminuten av sudden death.

9 / 18

• Den känslosamma presskonferensen där han tillkännagav att karriären var över den 27 april 2016.

”Den blev jobbig, men jag är ändå glad att det blev som det blev. Dels att jag fick göra det på mitt sätt. Jag fick beskedet en bra stund innan själva presskonferensen av Håkan. Jag ville inte sluta egentligen. Jag känner i dag att om jag hade tränat för det kanske jag hade kunnat spela vidare i år och kanske även nästa år. Men det är inte alltid man får välja sina slut och det fick jag inte här. Men det var nog dags att gå vidare. Ibland håller man fast vid något för hårt och risken är att jag hade gjort det, att det inte hade blivit roligare året efter och att jag hade bromsat utvecklingen för klubben. Jag är glad att ha Håkan vid min sida när vi tillkännagav det. Han tog emot mig första dagen jag kom tillsammans med Harald Lückner och har alltid behandlat mig med respekt och öppenhet. Jag är jätteglad att jag fick sluta som Färjestadsspelare, jag ville inte spela i någon annan förening”

10 / 18

• Måljubel efter slutspelsmatch 2006, iförd tröja nummer 15

”15 var ju mitt nummer från början. Jag fick det av Sture Stolpe och Ove Bergman i juniorlaget och tog det till mitt nummer direkt. Det passade mig och jag kände identitet med det. Jag bad om det när jag kom upp i A-laget och när jag var över i NHL och AHL första svängen. När jag kom till Schweiz var numret upptaget så jag vände på siffrorna till 51. Det är även pappas födelseår och nånstans där växte identiteten ännu mer med numret”

11 / 18

• Inför andra slutspelet med Färjestad, säsongen 2001–2002.

”Det här var året när arenan var ny. Vi gjorde väl någon grej inför mitt första slutspel att jag var någon form av slutspelsjoker – och det föll ju väldigt väl ut. Det här andra slutspelet var väldigt bra för både mig och laget. Jag tror jag vann den interna poängligan det slutspelet och att spela i den nya hallen då var superlyxigt”.

12 / 18

• Petad under första SM-slutspelet med Färjestad, säsongen 2000–2001.

”En av de viktigare läxorna jag har fått i karriären. Jag gjorde mål på allt och ledde målligan ganska kraftigt. Sen var jag väl sådär i de inledande finalmatcherna och jag tror att Peter Nordström satt på bänken, det var en ganska bra kille att ha där. Han fick spela i stället för mig och jag fick bara spela powerplay. Jag var sjukt besviken och kunde inte dölja det i någon av intervjuerna efteråt. Gunnar Johansson uttalade sig helt rätt att jag skulle vara glad att jag fick spela så mycket som jag gjorde. Jag ringde och pratade med Harald Lückner och sedan jag gick jag in och bad om ursäkt för att jag hade skickat dåliga signaler – för så var det. Det handlade inte om mig utan laget var viktigare. Sen kom jag tillbaka i slutet av finalserien och gjorde några mål till, det var jag jäkligt stolt över. Jag var glad över att polletten trillade ner.”

13 / 18

• I båset under match mot Linköping 2010

”Det var säsongen när jag kom hem och bröt nyckelbenet. Tommy Samuelsson frågade om jag ville stå med i båset och påverka och jag såg en chans att bidra, peppa och framför allt känna av vilka killar som behövde vara på vissa sätt. Jag är väldigt glad över att jag fick den chansen och jag fick en förståelse för jobbet i bakgrunden, förstod jag hur svårt det är. Lite drömde jag om att kanske bli tränare först, men när jag har tagit ett djupt andetag efter karriären tror jag att jag måste gå rätt väg om jag ska bli huvudtränare. Vi får se. Nu ska jag coacha Tre Kronors hockeyskola med min grabb och i fjol var det Ture Vargs hockeylekis – så tränarkarriären går framåt”

14 / 18

• Utomhusmatchen mot Frölunda i Karlstad 2010, seger 5–2.

”Jag gjorde comeback efter skada i den matchen och det var ett kul evenemang. Bortsett från att jag blev tacklad i sargen av Joel Lundqvist, böjde till plattan som sitter i axeln och fick vila några veckor till så var det en bra kväll. Det var svinkallt men mycket folk och vi vann”

15 / 18

• Målfirande med Toronto Maple Leafs 2010. Hans andra NHL-sejour i karriären.

”Hela upplevelsen att vara i Toronto är väldigt blandad. Jag är väldigt stolt att jag fick chansen och jag spelade 60 matcher och gjorde det helt okej. Ändå kände jag att det inte blev så bra som jag hade hoppats. Vi fick en tuff start och fick kämpa hela året. Min roll och istid både sjönk och ökade under året, jag gjorde inte mål förrän i februari vilket var sjukt ovant och ganska dåligt. Självförtroendet fick sig en törn men jag gav inte upp och kämpade hela vägen in. Jag är jätteglad över att jag fick uppleva och spela i Toronto Maple Leafs ett helt år”

16 / 18

• Ryggraden Frögren-Berglund-Wallin tillbaka inför säsongen 2010/2011.

”Vi kom ju hem samtidigt. Jag och Frögren bodde ju tillsammans i Toronto och ljugit lite om det samtidigt som vi hade tjatat länge på Christian att komma hem. Jörgen, ”Norda”, ”Totto”, Greger, ”Clabbe” och hela det gänget var ju borta och jag tycker att vi tog över den stafettpinnen. Inte bara för att vi vann utan vi hade ett bra samarbete med Sanny, Pelle, Anders Bastiansen. Vi hade en stark ryggrad då och vi uppnådde mycket även om ”Frögga” lämnade efter två säsonger och både jag och Christian hade en del skador på slutet. Det var en stabil trio att vara i, vi ringer inte varandra varje dag men är som brorsor. Man vet var man har dem. Vi bodde i samma hus när vi kom till hockeygymnasiet och har känt varandra mer än halva livet”.

17 / 18

• Tacklad av Jonas Frögren i finalserien mot Skellefteå 2010 (förlust 0–4 i matcher)

”Där kan man tacka Frögren för en riktigt bra blåklocka... Det här var en konstig situation alltså, Frögren skulle inte vara i Skellefteå han skulle ju vara med oss. Men han gjorde det bra i Skellefteå. Jag var inte jättenöjd med den tacklingen, den borde han kunnat ta bättre. Men vi fick oss även en rejäl körare spelmässigt av dem och det sved värre. Smällar får man och de glömmer man bort. När vi kramades om efter finalen var det rörande, Frögren var glad över att de vann förstås, men även lite ledsen för vår skull”

18 / 18

• VM-brons med Tre Kronor 2010

”Klart att det hade varit fint att sitta med ett VM-guld här i dag. Men det var inte så att vi hade ett kanonlag under något av de åren jag var med, vi hade behövt en Henrik Lundqvist eller bröderna Sedin typ. Vi slog ofta lite ur underläge men var i semifinal varje år. Det blev två fjärdeplatser, två brons och ett silver, jag hade väl behövt någon turnering till då för att det skulle ha blivit guld. Jag är jätteglad att jag fick spela så många VM-turneringar. Det var sjukt häftigt”

Läs Värmlands Folkblad i digitalt format - redan idag

Du får dagens, gårdagens eller förra veckans tidning - direkt i din mobil eller surfplatta

Jag vill prenumerera!