Få tillgång till plusartiklar på alla våra sajter - endast 1 krona första månaden!

Till erbjudande
Söndag, 22 juli - vecka 29
Hela livet

Tove lever sin Afrikadröm

Tänk dig att få besöka den afrikanska nationalparken Masai Mara på lektionstid. Det har 17-åriga Tove Johansson från Forshaga gjort.I höstas flyttade hon ensam till Kenya för att läsa ett år på Svenska skolan i Nairobi.

Artikeln fortsätter efter annonsen

Tove vet inte riktigt när hennes längtan till Afrika uppstod, den har bara alltid funnits där. När hon och mamma Annelie skaffade ett fadderbarn i Senegal för några år sedan blev längtan ännu större.

– Jag har sett så mycket på tv om barn som lever på gatorna och djur som är utrotningshotade. Jag ville också vara med och göra skillnad och uppleva allting på riktigt, berättar hon.

För två år sedan ramlade Tove in på en blogg där en tjej skrev om sin vardag på Svenska skolan i Nairobi. Uppmuntrad av familjen bestämde hon sig för att söka. För ganska exakt ett år sedan fick Tove reda på att hon blivit antagen och sedan i höstas bor hon på skolans internat.

– Det är ju ett stort steg att ge sig iväg till ett främmande land alldeles själv när man är 17 år, men min familj tvivlade aldrig på mig. Min storasyster har varit ute på många äventyr och jag tror det är där allt kommer ifrån om jag ska vara ärlig.

Tove är den enda värmlänningen på skolan. De flesta av de 70 eleverna på gymnasiet, majoriteten kommer från Stockholm, är där ett år på samma premisser som hon själv. Ett tiotal bor i Kenya med sina familjer – det är för dessa elever som Svenska skolan i huvudsak finns.

Eftersom skolan följer den svenska skolplanen ser upplägget ut ungefär som hemma. All undervisning sker på svenska. Den stora skillnaden är utflykterna.

– Vi har färre skoldagar eftersom vi gör en del utflykter på skoltid – åker på safari, klättrar i berg och besöker olika projekt. Det är jätteroligt men tempot blir högre resten av tiden eftersom vi måste hinna med lika mycket i skolböckerna som de hemma i Sverige, fast med mindre tid i klassrummen.

En annan stor skillnad är fritiden. Tove säger att hon innan flytten brukade ta bussen hem efter skolan, plugga, umgås med kompisar, titta på tv och sedan somna. I Kenya går hon istället till köpcentret för att fika med kompisarna, prutar på marknader, hjälper till på barnhem eller solar vid poolen. På helgerna är det ofta utflykter inplanerade med internatet eller så erbjuds eleverna att följa med på frivilliga aktiviteter såsom cykling och ridning i nationalparker eller besök på skolor.

Nairobi är känd för att vara en farlig stad, något eleverna är väl medvetna om. Skolan och internatet är omringade av en hög mur med elstängsel ovanpå. Vid ingången finns flera vakter. Eleverna måste vara minst tre om de ska promenera någonstans eller två om de ska åka taxi. När de lämnar området måste också ett papper fyllas i om vart de ska och när de är tillbaka.

– Att inte kunna ta sig en promenad själv eller gå vart man vill kan ibland kännas lite jobbigt. Samtidigt tänker jag, vad mer behöver jag? Jag kan gå på marknaden som ligger 20 minuter bort, jag kan fika och äta på utvalda restauranger, gå på bio och träna på gymmet som ligger på andra sidan gatan. Jag får åka till slummen och besöka barnhemmen. Att ta en promenad på egen hand till mataffären kan vänta tills jag kommer hem.

Att någon råkat illa ut har Tove inte varit med om. Hon är enbart lyrisk över det första halvåret, som varit bättre än hon någonsin kunnat drömma om.

– Ibland är det svårt att förstå att det här faktiskt inte är någon dröm. Det har varit underbart att få se alla savannens vilda djur och det var hur häftigt som helst att dansa med masaierna i Masai Mara. Men jag måste nog säga att det bästa har varit att få sätta sig in i en annan kultur. Jag har älskat människorna från första början och förstår fortfarande inte hur jag ska kunna klara mig utan allt det här.

Tove besöker ofta slumområdena för att prata med människorna, leka med barnen på skolorna och ta hand om bebisarna på barnhemmen. Det har förändrat henne. Hemma i Sverige kunde hon ägna hela morgonen åt att välja kläder, sminka sig och locka håret.

– I Kenya är det ingen som bryr sig. Jag går upp tio minuter innan jag börjar, slänger på mig ett par jeans och en t-shirt och går till skolan utan att ens titta mig i spegeln.

Hon fortsätter:

– Även om jag bara har varit här halva tiden än, så har jag lärt mig oerhört mycket. Jag har vuxit enormt som person och börjat se på livet från ett annat perspektiv. När man sett så mycket fattigdom slänger man inte bort skolmaten som ligger kvar på tallriken, och man tar sig iväg på lektionerna eftersom man vet att det finns barn som inte önskar sig något annat än att få gå i skolan.

Tove hoppas att hon genom det här reportaget kan inspirera andra ungdomar att våga tro på sina drömmar.

– För min del handlade det om mycket pengar och mycket arbete (se faktaruta), ändå valde jag att kämpa. Det är jag otroligt stolt över.

I maj ska Tove återvända hem för att efter sommarlovet börja i sin vanliga klass igen. Hon ser fram emot att få ta studenten med de gamla kompisarna men misstänker att det kan ta ett tag att komma in i vardagen igen. Hon räknar med att bli frustrerad mer än en gång.

– Jag har alltid blivit förbannad när folk har pratat illa om invandrare och folk i andra länder. Nu blir jag det mer än någonsin – både förbannad och sårad. Ibland önskar jag att varenda människa kunde ta sig en tur till Afrika för att se hur världen faktiskt ser ut, då kanske alla skulle inse hur otroligt bortskämda vi är.

Rätta oss
1 / 7
Tove Johansson har alltid drömt om Afrika. Nu läser hon ett år på Svenska skolan i Nairobi och då ingår oförglömliga naturupplevelser.
2 / 7
Att få besöka och dansa med masaierna i nationalparken Masai Mara är en av höjdpunkterna hittills.
3 / 7
Här vid poolen hänger internateleverna gärna.
4 / 7
På fritiden besöker Tove ofta slumområdena för att prata med människorna, leka med barnen och ta hand om bebisarna på barnhemmen.
5 / 7

• Namn: Tove Johansson.

• Ålder: 17, snart 18 år.

• Bor: Just nu i Nairobi, Kenya. Annars i Forshaga.

• Familj: Mamma Annelie, pappa Hans, storasystrarna Linn och Hanna samt hunden Tyra.

• Intressen: Baka, fotografera, sy, shoppa, umgås vänner och familj.

• Saknar med Sverige: Familjen, mammas kramar, mormors mat, alla kompisar och klassen. Och svenskt godis.

• Övrigt: Tove bloggar på www.lillaafrika.se

6 / 7

Ett år på Svenska skolan i Nairobi är i de flesta fall utbytbart mot ett år hemma på den ordinarie gymnasieskolan.

Forshaga kommun stöttade Tove genom att betala skolpengen, vilket de flesta kommuner brukar göra. Utöver den tillkommer en internatavgift på 85 000 kronor. Kommunen gav Tove ett stipendium, dessutom sparade hon ihop mycket pengar på egen hand samt fick hjälp av sin mamma.

I vanliga fall läser Tove teknikprogrammet på Älvkullegymnasiet i Karlstad. Skolan i Nairobi erbjuder dock enbart samhällsprogrammet, ekonomiprogrammet och naturvetenskapsprogrammet, vilket innebär att hon måste läsa i kapp några kurser efter hemkomsten. Lärarna är införstådda med det och Tove kommer ta studenten med den ordinarie klassen 2016.

Sista ansökningsdag för nästa läsår i Nairobi är den 15 mars.

7 / 7
Aktuell artikel (1 av 1)
Tove lever sin Afrikadröm

Dela på facebook

Läs Värmlands Folkblad i digitalt format - redan idag

Du får dagens, gårdagens eller förra veckans tidning - direkt i din mobil eller surfplatta

Jag vill prenumerera!