Få tillgång till allt innehåll på webben - endast 1 krona första månaden!

Till erbjudande
Tisdag, 24 oktober - vecka 43
Hela livet

När utsidan och insidan inte stämmer överens

Foto: Daniela Melin

När Elin var fyra år tog förskolläraren hennes mamma åt sidan. Läraren berättade att Elin hade sagt att hennes framtidsdröm var att heta Martin, bli pappa och polis. I dag heter han Adrian och har påbörjat resan mot att bli sitt sanna jag.

Artikeln fortsätter efter annonsen

Karlstadsbon Adrian Lindström är 22 år och arbetar både som vikarierande idrottslärare och inom förskolan. Nyligen har han fått jobb på ett ljusföretag.

– Vad gör jag mer egentligen? Gymmar i bland och hänger med kompisar. Men mest chillar jag med flickvännen, typ plöjer serier och äter onyttigt. Det blir ofta så.

Men fram tills för bara några månader sedan var han Elin.

– Då var jag tjej eller kvinna, men jag har aldrig känt mig som det. Jag var bara född i den kroppen.

Från början trodde Adrian att han var homosexuell och att det var det som var den saknade pusselbiten. Men trots att han hade flickvänner så var det ändå ­något som skavde.

– Jag fick blicka in i mig själv för att se vad som var fel, varför jag inte var hundra procent lycklig trots att jag levde ett lyckligt liv med familj och vänner runtomkring mig. Till slut insåg jag att jag ville bli man, eller rättare sagt, att jag är man.

Nu har han påbörjat en könsidentitets­utredning i Uppsala för att i sina egna och samhällets ögon bli den kille han alltid varit. Så länge Adrian kan minnas har han alltid eftersträvat ”manligt kodade” attribut.

– Jag har aldrig tyckt om mina bröst och har alltid sett upp till män och velat se ut som dem så mycket som möjligt. Jag vill ha de manliga formerna och ­kunna få mycket muskler.

För hans omgivning kom beskedet inte som en överraskning.

– Alla runtomkring mig har väntat på det, speciellt mamma som frågat så många gånger till och med innan jag själv hade börjat fundera i de banorna.

Hela tiden har han haft stöd både hem­ifrån och från vänner. Det menar han har haft en stor betydelse.

– Trots att jag har hetat Elin och varit en kvinna har jag samtidigt fått klä mig som jag vill, göra vad jag vill och känna mig som vad jag vill. Mamma och pappa har varit väldigt tillåtande.

Samtidigt menar han att det också finns de i hans situation som inte alls lika stort skyddsnät.

– Det finns ju också de vars föräldrar säger upp kontakten och mycket annat. Det måste vara skitjobbigt. Jag går ju inte alls igenom något sånt.

Adrian, som är i början av sin utredning, har än så länge bara bytt sitt namn eftersom det juridiska könet inte kan ändras förrän efter år två. För honom är nästa steg är en testosteronbehandling, men för det är väntetiden minst ett år.

– Jag bara räknar dagarna till jag får den där sprutan.

Könsdysfori är ett tillstånd som kan drabba den som identifierar sig med ett annat kön än det som den tillskrevs vid födseln. Det kan delvis beskrivas som att vara i fel kropp. ­Situationer där en blir felkönad eller som inte tillåter en könsbekräftande upplevelse kan vara plågsamma, menar ­Adrian. Härom helgen inträffade ett ­sådant tillfälle när Adrian var ute på ­krogen tillsammans med sin flickvän.

– Jag går på herrarnas toalett vanligtvis men det enda som fanns där var urinoarer. Var ska jag kissa då liksom? I stället fick jag gå över till tjejernas och då blev jag faktiskt ledsen. Det påverkar mig nog mer än jag tror ibland. Det blir ju som en spark på smalbenet, att man måste bli påmind hela tiden.

Just för att undgå att ständigt bli påmind om att han levde i fel kropp, ville Adrian i början inte prata om sin transition över huvud taget.

– Men nu inser jag att ju mer jag pratar om det desto mer okej känns det. Förhoppningsvis hjälper det andra som känner samma sak men är för rädda för tala öppet om det.

I samband med att han öppet berättade om sitt beslut kom frågorna om hans mående som ett brev på posten. Att samhället förknippar transpersoner med psykisk ohälsa märks tydligt enligt ­Adrian. Men att inte alla som genomgår en könsbekräftande utredning mår ­dåligt, menar Adrian är viktigt att lyfta.

– Frågorna har kommit från nästan alla håll, till och med från mamma. När jag själv har kollat runt på sociala medier och så handlar det mesta om personer som mår dåligt. Men för mig har det inte funnits en mörk dag.

Som ciskvinna eller cisman, det vill säga en person som identifierar sig med det tillskrivna könet, får en sällan sin könsidentitet ifrågasatt eller frågor om vad man har under kläderna. Men för Adrian har det blivit ­vardagsmat.

– När jag berättade för mina vänner hade de en miljon frågor. Men jag är ju inte heller hundra procent påläst utan jag går utredningen och får reda på allt bit efter bit. I början tyckte jag det var helt okej med alla frågor men nu börjar det bli lite väl mycket, jag vill inte bara prat om det, jag vill gå igenom det också.

Därför har han och flickvännen ­Cornelia startat en kanal på Youtube för att bidra med information. Där visar de hur det är att leva tillsammans och vad de går igenom utifrån sina respektive perspektiv.

– Vi upptäckte att det inte fanns något svenskt par i vår situation som gör något liknande. Tanken är också att folk ska kunna ställa frågor, så vi slipper få samma fråga från sju tusen olika personer. Och att ”vanligt” folk ska få en aning om vad man går igenom.

Polisdrömmen han hade som fyraåring håller också den på att gå i uppfyllelse. Under våren har Adrian klarat alla Polishögskolans antagningsprov och inväntar nu beskedet som kommer i slutet av maj. Men väl där blev det tydligt att utbildningens ansvariga hyste en oro kring Adrians situation.

– Jag hade inte sett det som ett ­problem förrän jag kom och blev sitt­andes hos psykologen som pumpade mig på frågor och ifrågasatte om jag ­kunde klara av att göra utredningen och ­utbildningen samtidigt, säger han och fortsätter:

– Men det är en konstig syn på det tycker jag. Jag kommer dit och berättar öppet om vem jag är och vad jag går igenom. Liksom, lär känna mig först innan ni dömer ut mig. För som jag ser det kan det inte bli mer positivt– jag får äntligen bli den jag är och mitt drömyrke.

---

• Namn: Adrian Lindström

• Ålder: 22 år, snart 23.

• Bor: Karlstad

• Favoritfilm: ”Fast and furious. Jag älskar alla de filmerna. Bilar är underbart.”

• Då var jag stolt: ”Jag är alltid stolt över min lillasyster som göra en massa bra saker hela tiden. Och jag kände mig stolt över mig själv när jag klarade Polisskolans tester på första försöket.”

---

Rätta oss
1 / 3

Adrian Lindström har nyligen påbörjat sin könsidentitetsutredning.

2 / 3

Adrian Lindström har flera tatueringar, men den senaste betyder lite extra mycket för honom: "För mig betyder den att jag nu blir den jag är ämnad för att vara. Att mitt liv har mening, därav 'purpose'".

3 / 3

Tillsammans med sin flickvän har Adrian startat en Youtubekanal där syftet är att informera: "Tanken är också att folk ska kunna ställa frågor, så vi slipper få samma fråga från sju tusen olika personer", säger Adrian.

Aktuell artikel (1 av 8)
När utsidan och insidan inte stämmer överens

Dela på facebook

Läs Värmlands Folkblad i digitalt format - redan idag

Du får dagens, gårdagens eller förra veckans tidning - direkt i din mobil eller surfplatta

Jag vill prenumerera!