Måndag, 25 september - vecka 39
Hela livet

Lämnade uppfinnardrömmen för teatern

I dag är Klas Kvarnevik verksamhetsledare på Värmlandsteatern. Men från början skulle den då blyga Forshagasonen bli uppfinnare.

– Jag byggde flygmaskiner av dammsugare och plockade isär radioapparater, säger Klas Kvarnevik.

Artikeln fortsätter efter annonsen

När Värmlandsteatern år 2001 satte upp Gökboet blev Klas Kvarnevik erbjuden en halvtidstjänst som teknisk producent. Sexton år senare är han kvar på samma arbetsplats.

– Det är ett privilegium att få jobba med det här dagtid. I grunden handlar det om en vilja att skapa, säger Klas Kvarnevik.

Att han skulle hamna i teaterbranschen var däremot långt ifrån självklart. Som barn var har väldigt blyg.

– Jag minns att jag knappt vågade gå in på kalas, även hos vänner jag kände. Jag var liksom den blyga uppfinnargossen som byggde flygmaskiner av dammsugare och plockade isär radioapparater.

Skolan var just ingen höjdare tyckte Klas, snarare såg han det som något som stal hans tid.

– Jag hade inte jättebra betyg heller och fick hela tiden höra: "Klas, du är ju lite under medel". Den stämpeln fick jag bära under hela grundskolan.

Och visst var det något som satte spår och naggade på självkänslan.

– De såg väl Klas som en liten drömmare som tittade ut genom fönstret. Mamma och pappa försökte stötta mig på det sätt de kunde. Men att få höra sånt gör att man själv tror på det till slut. Det är egentligen först senare som jag har börjat tänka på att det var en väldigt konstig sak att säga till ett barn.

Intresset för att pussla i hop och skapa slutade inte vid apparater. Klas berättar om ett tillfälle då han som barn försökte regissera grannungarna i barndomshemmets källare.

– Vi hade improviserat fram ett manus till en pjäs och jag försökte får dem att uttrycka sig på det viset jag ville.

Efter grundskolan fortsatte Klas på uppfinnarspåret och gick el/teleutbildningen på Nobelgymnasiet i Karlstad. Och det var faktiskt teknikbiten med ljud, ljus och bygg som blev hans ingång till teatern.

– Än i dag har jag mycket att göra med tekniken. Hittills har jag nog varit överallt, förutom i kostym.

Att Klas överhuvudtaget hamnade på Värmlandsteatern är egentligen ingen slump. Hans pappa involverades redan när teatern startades 1987 då han skrev musik till den första uppsättningen – "Trettondagsafton". Pappan har varit en förebild, berättar Klas.

– Jag har följt i hans fotspår väldigt mycket. Vi har ganska lika intonation och röst, men också mycket utifrån hur man spelar och så. När vi har gjort repriser på tidigare pjäser har jag gjort pappas roller i nästan allt.

– Jag har kanske inte så mycket eget att komma med, skämtar Klas.

Det var genom Värmlandsteaterns dramakurser som det lossnade för honom. Därefter försökte han få en roll i så många produktioner som möjligt.

– När man går dramakurserna med det upplägg vi har så växer man ihop med gruppen. Man blir trygg i att kunna våga, göra och öppna sig.

Strax efter gymnasiet gjorde han sin första föreställning – Pygmalion, i rollen som Freddy Eynsford-Hill. Men eftersom scenmästaren råkade köra i gång föreställningen innan huvudrollen Eliza hade hunnit klä på sig, stod Klas utan motspelare i den scen där han skulle bli blixtförälskad i henne.

– De andra körde på med sina repliker. Jag var den enda som märkte att hon inte stod på scen. Det slutade med att jag stod där och improviserade massor av svordomar. Det var min första känsla av: "varför utsätter man sig för det här?".

Även om han befann sig i teatersfären tog hans jobb till stor del plats i bakgrunden. Klas berättar att han hade en längtan till rampljuset.

– Jag minns att jag stod uppe i teknikbåset och tittade ner mot scenen och tänkte att en dag ska jag också stå där.

Hans längtan svalnade dock när han gjorde rollen som doktor Stockmann i Ibsendramat "En folkefiende" när Värmlandsteatern satte upp den 2004.

– Jag blev inte avskräckt men det lockade mig inte så mycket efter det. Jag tror att det var för att jag bevisade för mig själv att jag faktiskt kunde göra en praktroll. Efter det slutade jag nästan att gå på auditions. Får jag en förfrågan i dag är jag väldigt försiktig.

Precis som när han regisserade barndomskamraterna i källaren är det i dag skapandet av en helhet som han går i gång på.

– Rätt tempo, känslor, musik, text, nivåer och ljus, ja, när allting funkar och blir en fin komposition. Det är underbart. Om publiken får uppleva det ens intentioner är så har man lyckats.

Ångrat sitt yrkesval har Klas Kvarnevik aldrig gjort, samtidigt som han ser livet som fullt av spännande möjligheter.

– När man skaffar hus så tänker man att man kanske skulle bli snickare i stället. Men det som teatern främst har gett mig är känslan av att ingenting är omöjligt. Från stå där som teknisk producent för Gökboet och inte kunna snickra, till att helt plötsligt ha en hel scenografi.

Hur mår Värmlandsteatern i dag?

– Jag tycker att den utvecklas hela tiden. Nu är man en mer mogen teater som vill utvecklas och vara med i samhällsklimatet än tidigare och där har vi en viktig roll att spela.

Rätta oss
1 / 2

Vinstlott. "Det är ett privilegium att jobba med det här", säger Klas Kvarnevik, verksamhetsledare på Värmlandsteatern.

2 / 2

"Nu är man en mer mogen teater som vill utvecklas och vara med i samhällsklimatet än tidigare och där har vi en viktig roll att spela", säger Klas Kvarnevik om Värmlandsteatern.

Aktuell artikel (1 av 3)
Lämnade uppfinnardrömmen för teatern

Dela på facebook

Läs Värmlands Folkblad i digitalt format - redan idag

Du får dagens, gårdagens eller förra veckans tidning - direkt i din mobil eller surfplatta

Jag vill prenumerera!