Få tillgång till allt innehåll på webben - endast 1 krona första månaden!

Till erbjudande
Tisdag, 24 oktober - vecka 43
Hela livet

I huvudet på en abstrakt expressionist

Björn Molin har varit bosatt i Värmland sedan han flyttade hit för att gå en konstutbildning på Kyrkeruds folkhögskola 1990. Samtidigt som han fann vägen till Värmland fann han även en riktning inom måleriet.

– En konstvetare skulle nog kalla det en abstrakt expressionistisk ådra, jag har följt den sedan tiden på konstskolan, säger Björn som sedan fyra år befinner sig i en svartvit period i sitt måleri där energin och det direkta uttrycket eftersträvas.

– Jag har gått från att konstruera bilder till att lyssna på dem.

Artikeln fortsätter efter annonsen

Relationen till bildskapande har varit livslång för Björn Molin. Han kände sig redan som barn hemma med en penna i handen och tecknade ofta av saker.

– Jag var duktig på det. Det är något som blev lite av ett handikapp för mig senare när intresset för det ickeföreställande uttrycket växte sig starkare. Det har varit en kamp att lämna tryggheten i ”det duktiga”, att skapa något som betraktaren kan se och känna igen.

Något som tidigt uppmuntrade hans konstintresse var när han gått ut gymnasiet i Falun och fick ta del i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd som innebar något som liknade praktik på Falu konstgrafiska verkstad.

– Det var första gången jag fick kontakt med yrkesverksamma konstnärer. Där fick jag även en gedigen kunskap i koppar­grafiska tekniker och min första ordentliga utställning följde på det.

Till Värmland kom Björn 1990 för att studera på Kyrkerud folkhögskola. Han hade hört talas om utbildningen av en vän i Stockholm där han varit bosatt. Planen var att gå en förberedande konstutbildning och senare vidareutbilda sig i huvudstaden. Men så blev det inte.

– Jag träffade en massa underbara värmlänningar som bodde i Karlstad under tiden på Kyrkerud, det var de som fick mig att stanna kvar här.

Så efter två års utbildning så bosatte även Björn sig i Karlstad.

– Jag hamnade i ett sammanhang där vi bildade en ateljé­förening som hette Fria kulturcentrum och låg bakom dåvarande Domus, mitt i vad som nu är en galleria.

Men efter att Domus brann ned så blev gruppen av med sina ateljéer då planerna på Mitt-i-­city dök upp för kvarteret.

I Karlstad blev han kvar fram till hösten 2015, då han tillsammans med sin partner flyttade till en gård i Väse.

– Jag hade alltid varit en stadsbo fram tills dess. Min tjej har drömt om ett hus på landet men jag själv fattade inte riktigt poängen med det förrän vi började kika på hus. Då såg jag potentialen med en rejäl ateljé på sikt, säger Björn som tillsammans med sin partner fastnade för gården i Väse så fort de såg den.

Huset är avskalat men smakfullt inrett, det känns att två personer med känsla för färg och form som bor där.

– Min flickvän har ett utpräglat estetiskt sinne som tar sig uttryck i foto, säger Björn.

Under vinterhalvåret fungerar ett rum på övervåningen som ateljé, för tillfället är hans målningar begränsade i formatet på grund av utrymmesbrist. Men till våren ska han flytta ut verksamheten i den 400 kvadratmeter stora ladan som finns på gården. Med tiden är planen att isolera delar av den så att den även ska kunna användas på vintern, och inte bara som ateljé.

– Jag drömmer om att kunna bjuda in vänner och kollegor och visa upp grejer här.

Men innan dess ska stora dukar spännas upp där ute och målas inför utställningen The best they have, på Laxholmen i Munkfors där Björn ska medverka i sommar.

– Det är en samlingsutställning som ger stort utrymme åt varje konstnär, och namnet ställer ju vissa krav så det är väl bara att visa upp det bästa jag någonsin gjort, säger Björn med ett snett leende.

För även om det glädjer honom när kollegor och publik tycker om hans måleri så är det inte för deras skull han spenderar i snitt tio timmar i veckan i ateljén.

– Jag gör bilderna till min egen skull. Det finns liksom ingen strävan efter att tillfredsställa andra. Att utforska och utmana mig själv är det viktiga när jag målar.

JUST att utmana sig själv har fått honom att de senaste fyra åren nästan uteslutande ägna sig åt ett svartvitt måleri. Reduceringen av färger på paletten går tillbaka till ett besök på i New York som Björn gjorde när han fyllde 40 år.

– På Moma (Museum of modern art) såg jag stora målningar av Franz Kline, Cy Tombley och Robert Motherwell som gjorde mig helt tagen. Jag fascinerades främst av deras svartvita målningar och vilka krav ett svartvitt måleri ställer på kompositionen för att magi ska uppstå.

Men begränsningen av färg på paletten visar sig inte överföras helt till målningarna.

– Det intressanta är att det dyker upp en massa färger i det svartvita. Det vita kan bli blått och nästan gult, både varma och kalla toner.

Björn arbetar gärna med breda penslar, ibland upp mot flera decimeter, ofta på svarta grundade plywoodskivor, men även på duk.

– Det är väldigt mycket betraktande i processen, att stå och känna efter vad som behövs. Kanske gör man en liten krumelur, och sedan är det klart. Just att stanna upp i tid innan man har tagit död på energin är något som jag lärt mig till slut.

Inspiration finner han bland annat i japansk och arabisk kalligrafi. Annars känner han sig främst besläktad med målare inom den amerikanska abstrakta expressionismen från 50- och 60-talen som han fick se på nära håll på Moma.

Även den spanske konstnären Antoni Tàpies är en favorit.

– Det där är en litografi av honom, säger Björn och pekar över köksbordet. På väggen hänger en stor tavla som han ropade in på Hammarö auktionsverk.

– Konstnär okänd stod det, men jag såg direkt att det var Tàpies. Det är häftigt att ha ett originalverk av en av sina gamla hjältar.

Björns nuvarande uttryck har funnits med ett tag, men han ser måleriet som en process som aldrig bör stanna upp.

– Jag hoppas att man kan se en fortlöpande utveckling i mina målningar. Förr blev det lite mer konstruktion, ett medvetet byggande av bilder. Nu drivs jag av en strävan efter energi och det direkta uttrycket. Istället för att tvinga på bilderna sådant som de inte vill ha så lyssnar jag på dem istället.

Björn Molin framför en ofullbordad målning ur serien Noir. Han ger aldrig sina målningar andra titlar än ett nummer som anger serie, ordning eller produktionsdatum.

–––

Fakta: Björn Molin

• Bor: Väse-Mosserud.

• Familj: Partner och hund.

 Gör: Aktiv konstnär som ägnar sig åt abstrakt måleri.

• Aktuell: Ställer just nu ut på Höstsalongen på Dalarnas museum, ska medverka i utställningen They best they have på Laxholmen i Munkfors i sommar.

Rätta oss
1 / 4
2 / 4
3 / 4
4 / 4
Aktuell artikel (1 av 8)
I huvudet på en abstrakt expressionist

Dela på facebook

Läs Värmlands Folkblad i digitalt format - redan idag

Du får dagens, gårdagens eller förra veckans tidning - direkt i din mobil eller surfplatta

Jag vill prenumerera!