Få tillgång till allt innehåll på webben - endast 1 krona första månaden!

Till erbjudande
Måndag, 23 oktober - vecka 43
Hela livet

"Gatukonsten är den mest ärliga konstformen"

Foto: Daniela Melin Segerpalm

I december syntes hans konst under ljusshowen på Karlstads teaters fasad. För gatukonstnären Henric Thåg handlar det om att ta sitt utrymme i det offentliga rummet och snart har han en hel husvägg för ändamålet.

Artikeln fortsätter efter annonsen

I en källare på Herrhagen i Karlstad har Henric Thåg och konstnärskollegan Joel P Nordström var sin sida av ateljén.

– Man blir lite medtagen om man jobbar härinne med sprayburkarna en hel kväll, säger Henric och nickar mot rummets enda fönster.

Även om hans bana började i graffitin vill han inte begränsa sig vad gäller hantverksformer. Han ser sig fortfarande som sökande i sitt konstnärskap men nyligen blev han så trött på att se alla sina gamla tavlor att han rollade över dem.

– Som en systemåterställning, säger han.

"Street art" eller gatukonst, är enligt honom den kategori han ligger närmast.

– Gatukonsten är väldigt mycket bredare än graffitin och kan vara allt från stickning till skulpturer. Att det görs i det offentliga rummet är den gemensamma nämnaren.

Det är just frågan om vem som får ta plats i det offentliga rummet som intresserar honom.

– För mig handlar det om att skapa någon form av balans eftersom jag inte trycker att reklam ska ta så stor plats den gör. Gatukonsten är den mest ärliga konstformen på det viset eftersom den inte vill ha något av dig, till skillnad från reklamen.

I sin skapandeprocess använder han sig av referensbilder. Inspirationen kan han hitta i allt från en form, en persons hållning till människor han möter i sitt jobb som ledsagare och kontaktperson.

– Många av de jag jobbar med tar inte särskilt mycket plats i samhället, det känns kul att avbilda dem och på så vis ge dem lite plats. Dessutom riktar den konsten sig till alla, inte bara eliten på gallerier utan även till Lars, 55, på väg till jobbet.

Som ung tonåring fann Henric sitt uttryckssätt och sin identitet i hiphopkultur. Nästan lite klyschigt för en graffitikonstnär, konstaterar han.

– Först fastnade jag för musiken så klart men också för att hiphop har ytterligare tre uttrycksformer: dj, dans och konst.

Sprayburken blev hans verktyg och att skejtintresset växte i samma veva ser han som ganska naturligt.

– Både graffitimålare och skejtare använder staden på ett alternativ sätt. Och jag har alltid känt mig lite som en utomjording, skämtar han.

Graffitin är nog den svåraste konstformen för utomstående att ta till sig tror Henric. Framför allt när man pratar om "tags" eller klotter som det kallas i folkmun.

– Men en stencil på en flicka som tappar en ballong är mindre upprörande fast det rent juridiskt sett också är skadegörelse. Då kommer helt plötsligt smak in i bilden.

Han förklarar att folk tenderar att skilja på mer illustrerande graffiti och tags – konst respektive klotter. En missuppfattning enligt honom.

– Och det förstår jag. Det är svårare att relatera till en text man inte kan ta till sig men jag försöker förklara att utan tags hade graffitikonsten inte existerat, man avancerade från "klottret".

Med det i åtanke kan det man ser som klotter på ett elskåp också vara början på en persons resa. Precis som det var för Henric själv.

– Därmed inte sagt att jag pushar kidsen att gå ut och tagga för i slutändan är det ju olagligt. Men det är där det börjar för en del och det kan faktiskt leda någonstans yrkesmässigt. Många tatuerare är till exempel graffitimålare i botten. Bäst är att fånga upp och vägleda ungdomarna innan de ger sig ut.

Samtidigt menar han att konstformen har blivit mer accepterad på senare år. Att det numer finns två lagliga graffitiväggar i Karlstad är ett exempel.

– Folk kan ibland tycka att om det är olagligt så får man väl måla hemma, men det är ungefär som att säga att du får bygga din egen fotbollsplan.

Den sista festivalveckan är det Henrics tur att göra sitt avtryck på den tre våningar höga husväggen han har tilldelats i ett bostadsområde på Våxnäs. På bara fem dagar.

– Med en så stor vägg är proportionerna en utmaning. Att gå från en skiss på ett A4 till en skala i den storleken är inte det lättaste. Men jag har fördelen att ha en tegelvägg där jag kan räkna stenarna, säger Henric som inte vill avslöja exakt hur muralmålningen kommer att se ut.

Hans förhoppning är att Artscape-projektet ska få fler att se muralmålningar som ett alternativ till offentlig konst.

– Förhoppningsvis kan det uppstå fler möjligheter att göra liknande grejer i Värmland. Men framför allt att man inspirerar en yngre generation och krossar fördomarna om sprayburken som inkörsport till droger.

Rätta oss
1 / 4

Konstnärlig frihet.

– Vi får faktiskt måla i princip vad vi vill. Men viktigast för mig är att människorna som bor i området, och som kommer att se väggen mest, tycker om det, säger Henric Thåg.

2 / 4

Den kreativa ådran går i familjen berättar Henric vars bortgångne pappa var basist i de värmländska dansbanden Craftas combo och Nori Engmans.

– Att spela ett instrument är faktiskt en för mig en outforskad grej, vilket är ganska konstigt.

3 / 4

– Sprayburken är ett hantverk precis som en pensel, anser Henric Thåg.

4 / 4

Gatukonstnären Henric Thåg börjar måla husväggen i Våxnäs under andra veckan i augusti.

Aktuell artikel (1 av 5)
"Gatukonsten är den mest ärliga konstformen"

Dela på facebook

Läs Värmlands Folkblad i digitalt format - redan idag

Du får dagens, gårdagens eller förra veckans tidning - direkt i din mobil eller surfplatta

Jag vill prenumerera!