Torsdag, 21 september - vecka 38
Hela livet

Från ordblind till hyllad dramatiker

Foto: DANIEL WILAND

Spring i benen, dyslexi och livlig fantasi. Hyllade komikern Olof Wretlings väg till den berättare han är i dag är full av rödbockar.

– Hade någon sagt till mig när jag var 15 år att jag skulle bli framröstad till fem vinterprat i P1 och regissera Värmlänningarna fyra år i rad, då hade jag bara garvat.

Artikeln fortsätter efter annonsen

Olof Wretling själv har aldrig fått någon diagnos på papper, men sedan barnsben har han ändå fått en rad stämplar på sig från omgivningen.

– Jag fick alltid höra att jag hade spring i benen och livlig fantasi. Men jag har aldrig blivit hjälpt av att höra att jag är på ett visst sätt. Däremot har jag utvecklats som människa när andra har ställt frågor till mig, säger Olof.

I höst turnerar han med föreställningen "Diagnoserna i mitt liv", som började som ett vinterprat i P1 2015. Där undersöker Wretling genom "västerbottnisk berättarstandup" vad som egentligen är normalt och vad som anses onormalt.

– Jag vill skapa en diskussion om att det kanske är ointressant att diagnostisera varandra. Dels handlar det om den kliniska diagnostiseringen, exempelvis dyslexi eller bokstavskombinationer. Och dels om den som går ut på att vi talar om för andra hur de är, säger Olof.

Olof beskriver sin uppväxt som fri, hans föräldrar uppmuntrade honom till att bejaka sina impulser. Han "fick pågå", som det kallas på norrländska.

– Min nyfikenhet har hela tiden drivit på mig. Många gånger har det lett till att jag har gjort saker utanför ramen för vad folk tycker är okej eller har förväntat sig. Och då var man "damp-unge" som man sa på den tiden.

Skamkänslorna som ordet skapade i Olof ledde till att han i stället bromsade sina impulser.

– Det har alltid varit en kamp för mig att inte bry mig utan faktiskt våga vara den jag är. Inte rätta in mig i ledet, för på det har jag aldrig vunnit.

Redan som barn kände han ett släktskap med kreatörer och komiker som John Cleese och Hasse och Tage.

– När man skulle tolka Esaias Tegnérs dikter fattade jag ingenting. Hade någon däremot bett mig härma studierektorn eller syokonsulenten så hade jag kunnat det.

Men i skolan såg man bara Olofs läs- och skrivsvårigheter.

– Mina prov kom tillbaka som röda prickigkorvar. Det var hemskt. På högstadiet tappade jag fullständigt all självkänsla vad gällde att läsa och skriva för att jag var så dålig och jag fick ingen hjälp heller.

Dyslexi var ett ord som inte fanns innanför skolväggarna i 80-talets Umeå.

– Då var man slarvig eller ordblind och det var något man skulle träna bort genom att skriva rätt helt enkelt.

Trots att han på gymnasiet kunde skriva 16 sidor långa uppsatser, var det ingen lärare som upptäckte hans berättarglädje dold bakom rödbockarna. Olof menar att han alltid haft en mer anarkistisk syn på skrivandet, där innehållet är viktigare än utförandet.

– Det var fruktansvärt många stavfel, inga punkter och slarvigt skrivet men jag kunde komma i kontakt med scener och karaktärer. Ändå var det ingen lärare som tog vara på det.

I stället satsade han på idrotten och vann bland annat två guld i ungdoms-SM. Med Stefan Holm bland konkurrenterna.

– Det blev hela ens identitet. Jag var bäst i Sverige på höjdhopp och tyckte då inte att jag behövde det där andra från skolan. I och med att skolan inte såg mig och jag inte såg skolan så fanns ingen olycka där heller.

I föreställningen berättar Olof hur han memorerar en låttext av den amerikanska rapmusikern Ice Cube som han skriver ner under ett prov i engelska.

– Ice Cube fick en svag tvåa, skrattar han och fortsätter:

– Jag var uppkäftig på mitt sätt kan man säga. Gjorde specialarbeten om djur som inte fanns för att uppgifterna kändes så meningslösa. Men hade jag inte haft idrotten vet jag inte om jag hade varit så stark.

När Olof var 21 år dog hans pappa i cancer. Den stora sorgen efter honom visste han då inte hur han ska hantera.

– Jag kunde inte gråta på ett helt år. Det utvecklades till en massa skit i stället som ångest, tvångstankar, ja, you name it.

Centralt i föreställningen är det Olof kallar förlösande frågor. Det var just en sådan fråga i mötet med en läkare som fick honom att byta riktning i livet – från lovande höjdhoppstalang till en skrivande person.

Sörjer du din pappa? Så frågade hon i stället för att tala om hur jag skulle må.

Läkaren föreslog att Olof skulle skriva ett brev till sin pappa och det blir startskottet för sorgearbetet.

– Där märkte jag att jag var bra på att komma i kontakt med mina känslor när jag skrev.

– Om jag ska vara helt jävla ärlig så såg jag nog igenom det där redan då. Innerst inne kände jag att det inte kan vara rätt det ni gör mot mig, det här kan inte vara rätt väg.

Olof själv menar att han alltid har varit väldigt lustdriven. Men att ständigt dansa motvalls med förväntningarna kan ibland vara lite tröttsamt. Som exempel nämner han de tre av fem åren han tillbringade på Skandinaviska Osteopathögskolan.

– Ibland kan jag bli lite less på mig själv för att jag alltid måste vara den som gör det annorlunda. Varför kunde inte jag tänka mig att bli sjukgymnast som alla andra? I stället för att behöva förklara för alla vad en osteopat är i 20 minuter.

I sitt vinterprat 2015 berättade Olof om när han som 30-åring gick till en läkare för att en gång för alla få bekräftat att han faktiskt har någon form av diagnos. Men så blev det inte, Olof fick lämna sjukhuset med gratulationer till sin livliga fantasi.

– Jag tror bara att man måste få vara den man är. Sällan är det diagnosen i sig som hjälper en person. Däremot är det bra att veta vilka verktyg man behöver, och för det kan ju en diagnostisering ibland vara nödvändig.

I dag har Olof själv tre barn i skolåldern och som förälder tror han på att uppmuntra där lusten finns. Resten har en tendens att lösa sig, menar han.

– Hade någon sagt till mig när jag var 15 år att jag skulle bli framröstad till fem vinterprat i P1 och regissera Värmlänningarna fyra år i rad, då hade jag bara garvat. Jag som har sämst betyg i engelska, svenska och läsförståelse. Skojar du?

Den rikstäckande turnén av "Diagnoserna i mitt liv" har premiär i Karlstad den 17 oktober.

– Jag hoppas att publiken går därifrån med budskapet och känslan av att det är okej att vara annorlunda. För vad är egentligen normalt?

Läs också: Wretling på turné med sina diagnoser

Rätta oss
1 / 3

Liv.– Jag är jätteglad över att det fortfarande finns spring kvar i benen. Hoppas det aldrig försvinner, säger Olof Wretling.

2 / 3

Olof Wretling har regisserat det traditionsenliga folklustspelet "Värmlänningarna" tre år i rad.

3 / 3

– Är man komiskt lagd men inte kan skratta åt sig själv är man nog ute på tunn is och ska kanske syssla med något annat, säger Olof Wretling.

Aktuell artikel (1 av 4)
Från ordblind till hyllad dramatiker

Dela på facebook

Läs Värmlands Folkblad i digitalt format - redan idag

Du får dagens, gårdagens eller förra veckans tidning - direkt i din mobil eller surfplatta

Jag vill prenumerera!