Få tillgång till allt innehåll på webben - endast 1 krona första månaden!

Till erbjudande
Onsdag, 18 oktober - vecka 42
Fotboll

”Måste ju inse att jag inte blir yngre”

Foto: Tommy Andersson

Ett ofrivilligt långt sommarlov – eller början på ett liv som pensionär?

Sven-Göran Eriksson, 69, hoppas på det förstnämnda.

VF-sporten träffade supertränaren på Björkefors herrgård och pratade kinesisk fotboll, pengar, kärlek – och country and western-musik.

– Jag tror att jag måste hitta på något att göra i höst, säger Svennis.

Artikeln fortsätter efter annonsen

En tillsynes välmående Sven-Göran Eriksson tar emot på Björkefors iklädd mysbyxor och en pikétröja efter att ha avverkat ett pass fotbollstennis på banan som hör till herrgården. Han presenterar sig som ”Svennis” och inser omgående att han måste byta om.

– Jaså, du har en fotograf med dig..., säger Sven-Göran Eriksson och öppnar dörrarna till den stora herrgården med makalös utsikt över Fryken.

Björkefors har sjudit av liv de senaste veckorna – delvis mot Svennis egen vilja. I mitten av juni sparkades han och den övriga ledarstaben från Shenzhen FC i den kinesiska andraligan med omedelbar verkan.

Då hade laget bara vunnit fem av 13 matcher.

– Ja, här skulle jag egentligen inte ha varit nu. Men jag kan inte säga något om Shenzhen, jag har fortfarande kontrakt med dem. Till och med december tror jag det är, säger Svennis.

Han fixar pulverkaffe åt undertecknad och fotograf Tommy Andersson, går och byter om till en proper skjorta och jeans innan han till slut slår sig ner vid bordet igen.

Du lät inte förvånad över att du fick sparken i en intervju jag läste.

– Nej, vi vann ju bara fem matcher, de första fem. Sen vann vi inte alls. Det är livet som fotbollstränare.

69-åringen stannade kvar i Kina en vecka efter beskedet och reste sedan till Stockholm där han stannade några dagar innan han tog värmländsk mark under fötterna igen.

– Nu har jag inga planer alls.

Är det inte skönt?

– Ett tag är det skönt, men inte om det blir för en längre tid. Då tror jag att jag måste hitta på något att göra. Men nu har det varit suveränt, min son Johan har varit här och hälsat på och min dotter Lina kommer i morgon tror jag. Det är jättekul.

Sven-Göran Eriksson hade ett årslångt uppehåll från fotbollen efter att han fick lämna jobbet som engelsk förbundskapten sommaren 2006. I juli 2007 tog han över Manchester City.

– Det var en av få längre lediga perioder jag har haft tidigare och det var inte bra, det gillade jag inte. Jag for runt som en jävla skottspole i världen, höll lite föredrag och sånt där. Nej, det var inget för mig.

Samtidigt vet Svennis att tränarkarriären är på väg att ta slut.

– Man måste ju förr eller senare inse att jag inte blir yngre. Jag har hållit på sedan 1976, 41 år. Det är många år.

Men du kan slå dig till ro?

– Om jag vill så kan jag det.

Men du vill inte?

– Nej, det vill jag inte. Jag skulle allt vilja hålla på ett tag till Men fungerar det inte, så okej då.

Om det blir några fler tränaruppdrag för den värmländske legendaren återstår alltså att se. Svennis tänker njuta av den svenska sommaren först.

– Jag kanske får börja se mig omkring i augusti och september.

Och då är det som tränare han vill jobba.

– Jag var sportchef i Dubai och det var tråkigt. Sitta på ett kontor och sedan titta på träningar och matcher. Förbundskaptensrollen är lite roligare, men man träffar spelarna så lite. Nej, tränare är roligast.

Vad driver dig att fortsätta?

– I princip är det väl att jag inte kan något annat, tror jag. Jag jobbade en gång i tiden som Försäkringskassan och så är jag utbildad gymnastiklärare också. Jag älskar fotboll och har hållit på med det hela mitt liv.

Svennis drar en historia från barndomen.

– Ibland undrar jag om det verkligen är ett jobb att hålla på med fotboll egentligen. Jag gör ju det jag drömde om som liten kille. Då sa jag alltid att jag skulle bli proffs i Italien. När jag växte upp var Gunnar Nordahl, Gunnar Gren, och Nils Liedholm i Italien. Gunnar Nordahl skrev en bok som hette ”Guld och gröna planer” som jag fick när jag var åtta, nio år. Då drömde jag om att bli proffs i Italien. Det blev jag aldrig – men jag blev tränare i alla fall.

Hans tränargärning är svårgreppbar. Från de första succéåren med IFK Göteborg till det gångna halvåret i Shenzhen har det hänt massvis.

De senaste fyra åren i Kina har inte bara inneburit att värmlänningen skaffat sig ett kapital som kommer att räcka mer än livet ut – det har även fått honom att se nya sidor av fotbollsvärlden.

En växande marknad, kanske en snart världsledande fotbollsnation.

– Det är väldigt intressant att jobba med fotboll i Kina eftersom de vill så hemskt gärna bli bättre. Landslaget ligger nånstans runt 70:e plats på världsrankingen. Till slut gick chefen för landet (president Xi Jinping) ut för tre år sedan och sa ”Enough. Kina ska spela fotboll” – och kommer det uppifrån så bara händer det.

Utvecklingen har varit explosionsartad.

– Presidenten sa att han vill att Kina ska kvala in till VM, arrangera VM och att de ska vinna VM. ”Sätt fart!”. Det har de gjort alltså. Alla skolor i hela Kina spelar fotboll nu, alla klubbar skapar en akademi som de aldrig haft förut. Ge det 15-20 år så ska du få se.

Blir Kina en stormakt i fotboll?

– Det kommer de att bli, absolut.

Svennis skulle inte ha något emot att återvända till landet. Det är också det han ser som kanske det troligaste alternativet.

– Det är inte många klubbar i Europa som har hört av sig de senaste åren. Jag tror att Asien ligger närmast till hands för mig. Det är annorlunda på många sätt, men att vara gråhårig i Asien är bra. Då har du erfarenhet och det är många tränare i Kina som är i min ålder. Lippi är lika gammal, Capello ännu äldre och Scolari i samma ålder. De har bra jobb.

Åldern har ingen betydelse?

– Jag vet inte. Problemet är ju att när jag tittar i passet vet jag hur gammal jag är, men jag känner mig inte så gammal.

Att komma tillbaka till Sverige och ta över en klubb är inte aktuellt?

– Det vete tusan, nej det tror jag inte. Det skulle kännas som att börja om från början. Jag har aldrig haft något erbjudande heller.

När VF är på besök befinner sig Svennis flickvän, panamanskan Yaniseth Alcides, på herrgården men ger sig inte tillkänna.

Du är inte sugen på att flytta till Panama?

– Panama är fint. Men jobba med fotboll? Jag har aldrig tänkt på det och aldrig fått något erbjudande från någon klubb där borta heller.

Hur är det att ha flickvännen på andra sidan jordklotet?

– Hon bor på flera ställen och kommer och hälsar på då och då. Det fungerar bra i alla fall och har gjort en längre tid.

Samtalet glider in på Värmland och värmländsk fotboll. Svennis berättar att han följer Torsby och Degerfors noga.

– Det är det hela. Degerfors gör det bra, där luktar det fotboll.

Du har fått kritik för ett uttalande om att Karlstad är Värmlandsfotbollens framtid.

– Ja, men visst är det märkligt att Karlstad aldrig kan få fart på fotbollen eftersom staden är så bra i så många andra sporter? Men så är det väl. Karlstad är inte känt för fotboll, det är däremot Degerfors.

Vi tar oss ut på ägorna och Svennis berättar inlevelsefullt om Björkefors historia, hur Selma Lagerlöf skrev sista kapitlet i ”Gösta Berglings saga” i herrgården – och hur fascinerad han är över robotgräsklipparen han har införskaffat.

Herrgården ligger fortfarande ute till försäljning.

– Ja, men det finns inget anbud. När jag ville sälja som mest var det för att jag tyckte att det blev för dyrt att hålla igång det. Nu behöver jag inte sälja, om man tänker på ekonomin. Men vi får se vad som händer.

Vad gör du resten av sommaren?

– Jag träffar vänner och familj. I kväll ska jag åka in till Torsby, de har olika evenemang i Herrgårdsparken och nu var det en country and western-kväll.

Gillar du det?

– Ja, det tycker jag om. Men jag är inte bra på musik, i bilen lyssnar jag ibland men inte hemma. Här är det nyheter och fotboll som gäller.

Är det många som kommer fram och vill prata nu när du är hemma?

– Mest gamla kompisar och så vidare. Den yngre generationen vet inte vem jag är men det gör mig inget heller. Svensken är ju väldigt artig i allmänhet också, folk är inte påflugna även om de känner igen mig.

Och det är lugnt i vattnet utanför Björkefors herrgård också.

Inga paparazzi-fotografer syns till.

– Så har det varit sedan jag lämnade Englands landslag, då var de inte intresserade längre...

PROFIL

• Namn: Sven-Göran Eriksson.

• Ålder: 69.

• Bor: Just nu på Björkefors herrgård utanför Sunne.

• Familj: Flickvännen Yaniseth Alcides, barnen Johan och Lina.

• Klubbar som tränare: Degerfors IF, IFK Göteborg, Benfica (två sejourer), Roma, Fiorentina, Sampdoria, Lazio, Manchester City, Leicester City, BEC Tero Sasana (Thailand), Guangzhou R&F, Shanghai SIPG, Shenzhen FC.

• Uppdrag som förbundskapten: England, Mexiko, Elfenbenskusten.

• Övriga uppdrag: Notts County (sportchef), Al Nasr (Förenade Arabemiraten) teknisk rådgivare/sportchef.

Rätta oss
1 / 4

Sven-Göran Eriksson är hemma i Värmland efter att ha sparkats som tränare för kinesiska andraligalaget Shenzhen. Men han vill inte ge upp sin tränarkarriär ännu.

2 / 4

Sven-Göran Eriksson tar emot på Björkefors herrgård som fortfarande ligger ute till försäljning men som de senaste veckorna har sjudit av liv.

3 / 4

Svennis trivs på ägorna och han är fascinerad över hur bra roboten sköter gräsklippningen.

4 / 4

Sven-Göran ”Svennis” Eriksson.

Aktuell artikel (1 av 8)
”Måste ju inse att jag inte blir yngre”

Dela på facebook

Läs Värmlands Folkblad i digitalt format - redan idag

Du får dagens, gårdagens eller förra veckans tidning - direkt i din mobil eller surfplatta

Jag vill prenumerera!