Få tillgång till allt innehåll på webben - endast 1 krona första månaden!

Till erbjudande
Söndag, 22 oktober - vecka 42
Debatt

Om hundra år finns nog inte Torsby

Foto: Vidar Ruud

Starrin sonderar: i artikelserien ”nyfiken på forskning” intervjuas Svante Karlsson, lektor och forskare i kulturgeografi vid Karlstads universitet. Den moderna människan vill inte bo i glesbygd utan hyggligt tätt, säger han. Men själv bor han i obygden, långt in i skogen där han kan dona med sina fyra traktorer, slå på sina trummor och rocka loss hur högt han vill utan att störa några grannar.

Artikeln fortsätter efter annonsen

Svante Karlsson är Arvikapôjk som valde Oslo och Lillehammer för sina inledande akademiska studier för att därefter fortsätta med att studera kulturgeografi vid Karlstads universitet. Han tänkte bli gymnasielärare. Men ödet ville annorlunda. En dag fick han ett telefonsamtal. Budskapet var kort och kärnfullt.

– Kom hit! Sune Berger, som har börjat som professor hos oss, behöver en projektassistent och han vill absolut ha dig!

På den vägen blev det. Efter något år blev han doktorand. Disputerade i kulturgeografi år 2007. Och efter ytterligare några år fick han en så kallad ”postdoc” tjänst vid Umeå universitet som gjorde att han kunde ägna en stor del av sin tid till forskning. Nu, efter åtta år, är han tillbaka som lektor vid Karlstads universitet.

Hans doktorsavhandling handlar om omvandlingen av landsbygden och framförallt om hur skogsägandet förändrats.

– I östra Värmland ägdes skogen av de stora bruken. Men i takt med att mekaniseringen tilltog kunde bruken inte längre tillhandahålla arbete. Jobben försvann. I västra Värmland däremot fanns en småskalig privat skog som ägdes av småbönder. Skogen gjorde det möjligt för dem att fortsätta med jordbruket och därmed bo kvar.

– Skogsägandet har förändrats, säger Svante.

– Numera ägs skogen allt mer av dem som bor i städer och skogsägarna har kommit att likna befolkningen i allmänhet. Fler skogsägare har högre utbildning, är kvinnor och bor i städer. Vanligast är att man ärver skogen och har ett jobb som sjuksköterska eller lärare. Men skogen är inte viktig för deras försörjning. Istället har den kommit att bli ett affektionsvärde som upprätthåller förbindelserna med ägarens rötter och till landsbygden.

Efter avhandlingen var Svante biträdande föreståndare för Centrum för regional utveckling och forskning (Cerut). Han utvärderade regionalpolitiska program och visade att de inte förmådde, som det var tänkt, bidra till förnyelse.

– Det är svårt att skapa förnyelse med politiska insatser för det finns starka krafter som går i andra riktningar...

Han konstaterar att den strukturomvandling och urbanisering som skett har inneburit att landsbygden halkat efter. Han frågar sig om det hade varit möjligt att välja en alternativ utveckling där landsbygden kunnat blomstra.

– Länge trodde jag det. Men numera är jag inne på en annan tanke. Välfärdsstaten är urban i sin karaktär, säger han och förklarar:

– Marknadsekonomin driver oundvikligen fram en koncentration som i sin tur skapar urbana samhällen.

– Ta till exempel Värmland på 1950-talet. Då bonden inte längre kunde betala samma lön till sin dräng, som industrin till sina arbetare, flyttade drängen in till staden för där fanns jobben. Olönsamma gårdar och småföretag försvann på löpande band.

Vad händer då med de små orterna? undrar jag.

– Där får vi en åldrande befolkning. Unga i arbetsför ålder flyttar och för dem som blir kvar finns knappt några valmöjligheter inom pendlingsavstånd. Servicen försämras. Skolor och vårdcentraler läggs ned. Det leder till att skillnaden mellan land och stad ökar.

Jag frågar hur det kan tänkas se ut om hundra år givet att koncentrationen av befolkningen fortsätter.

– Ja, då finns nog inte Torsby längre. Allt fler orter kommer att se ut som Lesjöfors gör idag. Tomma och förfallna hus. Få eller inga skolor. Knappt några affärer eller företag. Stora sociala problem. En mycket stor del av befolkningen finns i Karlstad och stora delar av Värmland har tömts på sin befolkning.

I början av året gjorde ekonomen Kjell A Nordström många värmlänningar arga och upprörda genom att kalla de här platserna för skräpytor. Om det säger Svante:

– Ordet skräpyta var illa valt. Men han har rätt i synen på utvecklingen nämligen att glesbygden blir allt glesare och får allt svårare att hävda sig.

Länge tyckte Svante att små platser måste få finnas kvar. Men det är svårt att vända utvecklingen. För människor väljer själva i stor utsträckning hur de vill skapa sina liv.

– Den sociala människan vill inte bo glest utan hyggligt tätt.

– Just nu befinner vi oss i en mellanperiod, förklarar Svante. Den stora utflyttningen från landsbygden har bromsats upp. Vissa mindre orter har kunnat blomstra på grund av inflyttningen av nysvenskar. Men frågan är om det kommer att vara bestående, för det finns forskning som tyder på att även de söker sig till tätorten.

Svante kommer in på ett pågående forskningsprojekt om pizzerior. Intervjuer med ägarna har gjorts i Värmland och Västerbotten.

– Många pizzerior finns på landsbygden men ägarna och deras familjer bor i städer. En viktig anledning är att de värnar om barnen och vill att de skall få växa upp i staden med alla de möjligheter som där erbjuds. De vill inte bo på landsbygden även om affärsmöjligheterna finns där.

Svante Karlsson är en eftertraktad föreläsare som anlitas av politiska partier, företagare och kommuner.

– Som forskare måste vi delta i en forskningsdebatt och föra ut vår forskning inte bara internationellt utan även lokalt. Naturligt är att vi är med och debatterar Värmland.

– Där kan vi på Karlstads universitet bli mycket bättre, säger han med eftertryck.

Själv har Svante inte helt dragits med i urbaniseringsvågen. Han spjärnar emot. Har ett ben kvar i landsbygden, som skogsägare i Käringerud med ett hus från 1850. Där kan han hålla på med sin udda hobby att samla på traktorer. De har hittills blivit fyra som han donar med.

– Bland annat en Fordson från 1964, säger han inte utan stolthet.

Han spelar också trummor i löst sammansatta band som Spaceboys och Wealth of Nations. För det mesta blir det gamla rock- och poplåtar från 1960- och 1970-talen.

Rätta oss
1 / 1

Bengt Starrin har intervjuat forskaren Svante Karlsson vars doktorsavhandling handlar om omvandlingen av landsbygden och om hur skogsägandet förändrats.

Aktuell artikel (1 av 8)
Om hundra år finns nog inte Torsby

Dela på facebook

Läs Värmlands Folkblad i digitalt format - redan idag

Du får dagens, gårdagens eller förra veckans tidning - direkt i din mobil eller surfplatta

Jag vill prenumerera!