Få tillgång till plusartiklar på alla våra sajter - endast 1 krona första månaden!

Till erbjudande
Fredag, 19 januari - vecka 3
Debatt

Karlstad behöver en moské

Det ligger i Karlstadsbornas intresse att välkomna en centralt belägen moské, vilket gynnar inkludering och motverkar segregation.

Artikeln fortsätter efter annonsen

Till följd av ökande migration står Sverige, precis som andra europeiska länder, inför en betydande ökning av människor med annan religiös och kulturell bakgrund än den kristna. I en nyligen publicerad studie, om Europas ökande muslimska befolkning, konstaterar det amerikanska forskningsinstitutet Pew Research Center att Sverige om 30 år troligtvis har närmare 2,5 miljoner invånare med muslimsk bakgrund. Redan i dag är behovet av egna församlingslokaler stort – och det kommer att öka.

Det finns i dag 1,6 miljarder muslimer i världen. Många muslimer, precis som kristna svenskar, har en kulturell snarare än religiös identitet. Liksom kristna inte är en homogen grupp, är inte heller muslimer det.

I den lokala mediedebatten om moskébygget framställs emellertid muslimer ofta som en enhetlig, kvinnoförtryckande och antidemokratisk grupp som skapar otrygghet i samhället. Debattörer hävdar att byggandet av en moské skulle bidra till att skapa ett parallellsamhälle, där totalitära uttolkningar av religion dominerar och skapar grogrund för radikalisering och terrorism.

Som religionsvetare ser vi utifrån forskningsläget snarare en motsatt bild. Svenska muslimska församlingar är överlag, till skillnad från vad som ofta beskrivs i media, brobyggare och nyckelaktörer i integrationsarbetet i Sverige. Moskéerna blir ofta länken mellan nyanlända och samhällets institutioner, och kan vara behjälpliga att bygga upp förtroende för såväl socialtjänst som polis; många nyanlända har tyvärr dåliga erfarenheter av myndighetsutövare i sina hemländer, där de har förföljts eller blivit utsatta för repressalier. Värdefullt socialt arbete utförs av religiösa företrädare i allt från sjukhus till fängelser. Språkundervisning anordnas. Moskéerna blir, liksom andra religiösa samlingsplatser, en plats för att skapa ett ”hem utanför hemlandet”, där man även får stöd i tider av kris och sorg.

Många religiösa föreningar, inklusive moskéer, har således ofta omfattande samarbeten med myndigheter och andra aktörer inom civilsamhället. Dessvärre kan det finnas brister hos offentliga förvaltningar, ibland på grund av att tjänstemän och politiker saknar kompetens om religion och vilken roll religiösa föreningar har för civilsamhället. När myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor år 2015 undersökte villkoren som religiösa föreningar arbetar under, påpekade myndigheten att Svenska kyrkan intar en särställning och att andra religiösa föreningar har svårare att bli hörda i frågor som har samhällelig relevans och politisk betydelse.

I ett pågående forskningsprojekt, som fokuserar på muslimska gruppers roll i civilsamhället, tyder dessutom datan på att radikala och konservativa former av islam framförallt växer bland de grupper som ställs utanför samhället och som inte får möjlighet att verka i ändamålsenliga lokaler. Utifrån detta konstaterar vi att muslimer i Värmland sannolikt skulle gynnas av att få en permanent samlingslokal, och att en moské kan bidra till ökad integration och minskad spänning.

I både svenska och europeiska debatter om moskébyggen framkommer ofta argument som handlar om själva stadsplaneringen, och om placeringen av den religiösa byggnaden. Fenomenet, som är allmänt känt, går under benämningen ”not in my backyard” och innebär att man skulle acceptera moskéen – bara den inte byggs på den egna bakgården. Stadsplaneringen ifrågasätts med frågor som: “Hur ska vi lösa frågan med parkeringsplatser?”, ”Skulle det inte vara bättre med bostäder just här?” och "Det hotar den lokala arkitekturen!”. Dessa argument är mycket vanliga just vid bygget av moskéer och vi ser dem som skenargument där grunden snarare är xenofobisk även om argumenten kläs i saklig dräkt. Debatten behöver istället rikta fokus på stadsplaneringens samhälleliga och sociala dimensioner. Den lokala stadsplaneringen har ett stort ansvar att ta hänsyn till aspekter som integration och segregation, och att möjliggöra likvärdig behandling av olika gruppers behov. Eftersom den svenska religionslagstiftningen är grundlagsstadgad och ska säkerställa att individer, ensamma eller tillsammans, har rätt att utöva sin religion, frågar vi oss vad som händer om vi sätter upp hinder för denna möjlighet? Vad händer om kristna grupper får tillgång till centralt belägna och ändamålsenliga samlingslokaler medan muslimer får hålla till i källare och tillfälliga lokaler?

Sverige har som tradition att främja ett starkt civilsamhälle och här spelar religiösa föreningar en viktig roll. Människor har i alla tider flyttat mellan byar, regioner, städer och nationer – och kommer fortsätta att göra så. Närvaron av muslimska grupper kommer att öka – även i Värmland – och som religionsvetare ser vi en större risk med att exkludera än att inkludera vissa religiösa grupper. Detta behöver den lokala stadsplaneringen ta hänsyn till, eftersom inkludering i stadens offentliga rum är viktig för integration och för att motverka radikalisering och parallellsamhällen.

Katarina Plank

lektor i religionsvetenskap, Karlstads universitet

Linnea Lundgren

doktorand, avdelningen för forskning om det civila samhället, Ersta Sköndal högskola, Stockholm

Kristian Niemi

adjunkt i religionsvetenskap vid Karlstads universitet och doktorand i ämnesdidaktik med inriktning religion vid Stockholms universitet

Rätta oss
1 / 1

Det ligger i Karlstadsbornas intresse att välkomna en centralt belägen moské, vilket gynnar inkludering och motverkar segregation, menar religionsvetar-skribenterna. Foto: TT

Aktuell artikel (1 av 8)
Karlstad behöver en moské

Dela på facebook

Läs Värmlands Folkblad i digitalt format - redan idag

Du får dagens, gårdagens eller förra veckans tidning - direkt i din mobil eller surfplatta

Jag vill prenumerera!