Få tillgång till allt innehåll på webben - endast 1 krona första månaden!

Till erbjudande
Söndag, 22 oktober - vecka 42
Debatt

”Dessa våldsamma män …”

Foto: CLAUDIO BRESCIANI / TT

Starrin sonderar: I artikelserien ”nyfiken på forskning” intervjuas Kjerstin Almqvist, professor i medicinsk psykologi vid Karlstads universitet.

Artikeln fortsätter efter annonsen

Hon forskar om våld i nära relationer som har fått stort genomslag nationellt och internationellt. Fem till tio procent av svenska barn lever i familj där det förekommit våld. I 90 procent av fallen är det män som står för våldet. På fritiden donar Kjerstin med sin gamla segelbåt så det står härliga till.

Kjerstin Almqvist är utbildad barnpsykolog och professor i medicinsk psykologi. Hon forskar, handleder doktorander, undervisar och skriver läroböcker.

I början av sin karriär kom hon som barnpsykolog att arbeta på socialkontoret i Hagfors med de mest utsatta familjerna där frågan om att omhänderta barn kunde bli aktuell.

Efter det blev det barnpsykiatrin i Karlstad. Sedan var hon med och byggde upp Flyktingcenter som var en psykiatrisk mottagning som tog emot traumatiserade asylsökande och flyktingar med uppehållstillstånd. Det var i slutet på 1990-talet. Familjer flydde från kriget mellan Iran och Irak. Barnen mådde mycket dåligt. Många hade sett när mamman våldtagits och misshandlats, vilket sker i samhällen som är i krig.

På Flyktingcenter bedrevs också forskning. Kjerstin var först i Sverige med att påvisa att småbarn kunde drabbas av posttraumatisk stress. De forskningsrönen har stått sig internationellt. Hennes forskning mynnade ut i en doktorsavhandling om flyktingbarn.

– Det var fantastiska år på Flyktingcenter. Vi var pionjärer, säger Kjerstin entusiastiskt.

Inom psykiatrin i Sverige tänkte man då inte så mycket på att barnen kunde ta allvarlig skada av att växa upp i familjer där det äger rum våld. Man pratade sällan om posttraumatiskt stress och att det även kunde drabba svenska barn.

Kjerstin kom att undersöka situationen för barn som fanns på kvinnojourer i Göteborg.

– Vi kunde visa att barnen ofta varit närvarande och sett när deras mamma blivit slagen och att de for mycket illa av det.

Studien blev mycket uppmärksammad och fick stor betydelse. Den ledde till att barn som bevittnat våld i nära relationer kom att betraktas som brottsoffer. Många barn var också själva utsatta för våld. En flicka berättade:

– Han (pappan) behövde aldrig slå oss mer. Det räckte med att han tittade på oss på det där speciella sättet.

Det är mellan fem till tio procent av barnen som lever i familjer där det förekommit våld, berättar Kjerstin. Tio procent säger att det hänt någon gång att de sett en av föräldrarna bli slagen av sin partner. Ungefär fem procent säger att det hänt ofta. Kjerstin berättar också om en studie som visar att nästan var sjätte mamma någon gång varit utsatt för våld av en nära anhörig.

”Våld i nära relationer” är en teknisk term som när man får klart för sig vad det kan handla väcker starka känslor och obehag. Blåslagna och våldtagna kvinnor med spräckta ögonbryn, stryp- och brännmärken, svullnader, utslagna tänder, uppsvällda och blodiga läppar. Bakom detta brutala våld står män i drygt 90 procent av fallen. Men där finns också barn som misshandlats av en nära anhörig, som vanligen är pappan.

– Fy f-n, tänker jag. Vad är det fel på dessa våldsamma män? Men säger inget.

Kjerstin förklarar:

– Våld i nära relationer är en av våra allra största folkhälsoproblem. Det kan ge psykiska och fysiska men för livet.

Men det finns numera beprövade metoder som hjälper barn som har varit utsatta för våld. I ett av projekten, som Kjerstin driver, görs en utvärdering av dessa. Kjerstin berättar att metoderna går ut på att föräldrarna skall bli trygga för sina barn och kunna återfå sin förmåga att lugna och skydda dem. Det gäller också att förstå barnens symtom som att:

– den här treårige pojken som sparkar och skriker inte gör det därför att det är medfött och att han kommer att bli likadan som sin pappa. Han gör det för att han hamnat i en situation där det inte fanns någon stark förälder som kunde lugna honom. Det har bara funnits stora, starka, farliga människor som han har varit rädd och skräckslagen för. Han har inte haft någon som kunnat ge honom trygghet därför är han tvungen att själv bli farlig för att kunna skydda sig själv från det farliga.

Trots att Sverige är ett bra land att växa upp i för barn och trots att vi har ett samhälle som aldrig har varit så barntillvänt som nu är barn i många fall rättslösa. Kjerstin berättar att det är vanligt att utsatta barn säger:

– Jag sa hur det var men ingen lyssnade på mig. Dom lyssnade på pappa istället.

Ett genomgående drag i Kjerstins forskning är att så långt det är möjligt inkludera barnen i forskningen. Det innebär att lyssna på dem, intervjua dem, ge dem en röst. Barnens perspektiv behövs för att få en helhetsbild. Kjerstin betonar:

– När man intervjuar barn måste det ske på barnens egna villkor.

Nu låter det kanske som om svenska föräldrar är misslyckade som föräldrar. Men så är det förstås inte. Kjerstin säger:

– De flesta föräldrar i Sverige idag är kanonfina och engagerade föräldrar. Och svenska pappor har blivit så mycket mer aktiva föräldrar än tidigare.

– Men det finns barn som har det riktigt problematiskt. Och vi har trott att deras problem kan lösas på samma sätt som alla andra barns. Men det tror jag inte. Vi behöver särskilda insatser för dem.

Kjerstin är en engagerad forskare som vill att forskningen skall vara relevant för samhället och till hjälp för människor.

– Som forskare har vi en viktig uppgift att göra forskningen tillgänglig, säger Kjerstin.

Kjerstin skriver också läroböcker. Nu senast boken ”Klinisk barnpsykologi” som bland annat handlar om psykisk ohälsa hos barn. En ny bok med fokus på barn och trauma kommer ut nästa år.

Fritiden då?

– Jag är en notorisk läsare, säger Kjerstin. Gärna skönlitteratur. Och barnbarnen förstås!

– Jag är också seglare. Har en Norlin 37, tillägger Kjerstin med ett leende.

Båten har några år på nacken och den kräver skötsel. Hon putsar, målar, mekar och skruvar på den så att det står härliga till.

– Jag och min man gör allt själva, säger hon, inte utan stolthet.

Rätta oss
1 / 1

"Det är mellan fem till tio procent av barnen som lever i familjer där det förekommit våld", berättar forskaren Kjerstin Almqvist för Bengt Starrin.

Aktuell artikel (1 av 8)
”Dessa våldsamma män …”

Dela på facebook

Läs Värmlands Folkblad i digitalt format - redan idag

Du får dagens, gårdagens eller förra veckans tidning - direkt i din mobil eller surfplatta

Jag vill prenumerera!