Få tillgång till allt innehåll på webben - endast 1 krona första månaden!

Till erbjudande
Torsdag, 19 oktober - vecka 42
Debatt

Kan man lita på psykiatrin?

I den här krönikan intervjuar Bengt Starrin den amerikanske sociologiprofessorn Thomas Scheff om ett experiment då åtta fullt friska personer uppsökte mentalsjukhus och uppgav för vårdpersonalen att de hörde röster. Alla skrevs in som patienter. Sju av dem med diagnosen schizofreni. – Det går inte att lita på psykiatrins metoder, säger Thomas Scheff.
Artikeln fortsätter efter annonsen

I januarikrönikan berättade jag om en mycket uppmärksammad studie då åtta fullt friska personer uppsökte mentalsjukhus och uppgav för vårdpersonalen att de hörde röster. Alla skrevs in som patienter. Sju av dem med diagnosen schizofreni.

Studien leddes av professor David Rosenhan vid Stanford universitetet i USA och genomfördes i slutet på 1960- och början på 1970-talet i en tid då psykiatrin var utsatt för stark kritik – från patientgrupper, från psykologer, socialarbetare och läkare. En av de böcker som fick stor uppmärksamhet var den amerikanske sociologen Thomas Scheffs bok Being Mentally Ill: A Sociological Theory som publicerades 1966. I den lade han fram sin så kallade stämplingsteori om mental sjukdom. Den blev omedelbart en succé. Han blev berömd över hela världen. Boken låg i tiden och passade väl in i den växande kritiken av dåtidens psykiatri.

Jag bestämde mig för att kontakta Thomas Scheff, professor emeritus på sociologiska institutionen vid universitet i Santa Barbara, för att be honom kommentera professor David Rosenhans studie. Rosenhan själv avled 2012.

Vi skypar. Först lite småprat. Han berättar att sociologiska institutionen har blivit rankad som nummer 1 av alla sociologiinstitutioner i USA. Jag gratulerar förstås. Vi kommer in på Rosenhans studie.

– Jag minns den mycket väl. Den publicerades i den välkända tidskriften Science. Den nådde en mycket stor publik genom att den togs upp i tidningar, radio och tv. Det var ett hårt slag för psykiatrin. Det blev ett sår. Och ärren finns kvar.

– Rosenhan var inte ensam i kritiken av psykiatrin men ingen annan studie fick ett sådant genomslag. Hela grundvalen för psykiatrin ifrågasattes, säger Thomas Scheff och fortsätter:

– Vi var många som då skrev om psykiatrins tillkortakommande men ingen av oss nådde ut så brett som Rosenhan. Det blev så påtagligt. Det var verklighet. Åtta fullt friska personer som togs in på mentalsjukhus och fick diagnosen schizofreni, säger Thomas Scheff.

Jag undrar förstås hur det kunde komma sig att åtta helt friska personer enbart på basis av att de fejkade att de hörde röster kunde tas in på mentalsjukhus och förklaras psykiskt sjuka. Sju av dem till och med som schizofrena. Thomas Scheff förklarar:

– Det beror på att psykiatrin har en mycket svag och bräcklig vetenskaplig grund. Det går inte att lita på deras bedömningar. Den är i de flesta fallen inte baserad på etablerad och replikerbar forskning. Själva grundvalen, det vill säga föreställningen om att det finns mentala sjukdomar, är ifrågasatt från många håll. Men det innebär givetvis inte att människor kan må dåligt men det betyder att själva beteckningen mental sjukdom helt enkelt i de flesta fallen är missvisande och totalt felaktig.

– Därför är risken stor att enskilda psykiater gör misstag i mötet med patienter. De tar för givet att de måste finnas någonting som heter mental sjukdom. Och man reflekterar inte över att själva diagnosen kan göra stor skada.

– På vilket sätt kan diagnosen göra skada? undrar jag.

– Hos många människor ger själva orden psykisk sjukdom och psykiskt sjuk upphov till en rad associationer som skapar problem för den som förklarats som psykiskt sjuk. Människor får för sig att det är något inneboende fel på personen ifråga. Den enskilde känner av det och det kan leda i huvudsak två riktningar. Det ena är att hen håller sig undan och till och med isolerar sig för att slippa känna sig skamsen inför den andre. För det kan bli pinsamt och skada självkänslan ännu mer. Att hålla sig undan är ett sätt att skydda sin egen självkänsla – sitt eget själv. Det andra kan leda till aggressivitet och våld. Hen blir arg och till och med våldsam därför att hen skäms.

Thomas Scheff hänvisar till forskning som visar att det är många människor som betraktar psykiskt sjuka som opålitliga, oförutsägbara och farliga och framförallt då personer med diagnosen schizofreni. I mindre grad gäller det för människor med diagnosen depression och ångest.

Jag drar mig till minnes några svenska studier som manar till eftertanke. Svenska Handikappförbundens Samarbetsorgan – Handisam – redovisade i början av 2010 en undersökning som visade att var fjärde svensk inte kunde tänka sig arbeta tillsammans med någon som har en psykisk sjukdom. Var femte skulle inte heller bjuda in någon till sitt hem om man visste att personen har en psykisk sjukdom.

• • •

Jag läser i Värmlands Folkblad (14 februari 2015) om att Landstinget i Värmland har pungat ut med 400 000 kr på en manick för att diagnosticera schizofreni som enligt SBU (Statens beredning för medicinsk utvärdering) saknar vetenskapligt stöd. Det går till så att fem elektroder fästs på patientens huvud. Tre i pannan och två bakom öronen. Under 30 minuter spelas 15 000 ljudklick i snabb takt upp i hörlurar.

Jag trodde först att allt var ett skämt.

Den psykiatriska diagnosen är ingen harmlös sak. Den kan föra med sig mer skada än nytta. Om det finns något som kan betecknas som psykiskt sjukdom så tycks psykiatrin ha problem med att skilja på vad som är sjukt och friskt. Det tål att tänka på.

Bengt Starrin

bengt.starrin@kau.se

Rätta oss
1 / 1
Bengt Starrin och Thomas Scheff. FOTO: Privat
Aktuell artikel (1 av 1)
Kan man lita på psykiatrin?

Dela på facebook

Läs Värmlands Folkblad i digitalt format - redan idag

Du får dagens, gårdagens eller förra veckans tidning - direkt i din mobil eller surfplatta

Jag vill prenumerera!