Få tillgång till allt innehåll på webben - endast 1 krona första månaden!

Till erbjudande
Söndag, 22 oktober - vecka 42
Debatt

Hur goda människor blir onda

I serien vetenskapliga klassiker tar Bengt Starrin i sin oktoberkrönika upp ”Stanford Prison Experiment”. Den visar att helt vanliga människor kan komma att bete sig brutalt om de hamnar i dåliga miljöer.
Artikeln fortsätter efter annonsen

Fängelset Abu Ghraib blev känt för världen efter Bagdads fall våren 2003. Då fylldes det med tusentals irakiska fångar. Året därpå kunde man i tidningar och andra media läsa om, och se förfärliga bilder av, amerikanska soldaters övergrepp på fångarna. Det handlade om fejkade avrättningar, grov misshandel av huvförsedda irakier, sexuell förnedring, nakna fångar nedsmetade med avföring.

Det blev rätte­gång och en av dem som inkallades som expertvittne var den amerikanske professorn Philip Zimbardo, som menade att soldaterna inte var några sadister. Det var situationen och regimen på fängelset som gjorde dem till onda förövare. Han hänvisade till sin berömda och numera klassiska studie ”Stanford Prison Experiment” från början av 1970-talet. Den studien är en av de mest diskuterade och analyserade studierna i psykologi och socialpsykologi någonsin. För några år sedan var Zimbardo gäst hos Skavlan för att berätta om studien.

Den fråga som intresserade Zimbardo var vad som händer med helt vanliga människor när de hamnar i extremt omänskliga miljöer. Kommer de goda och humana sidorna att blekna och ersättas av grymma och brutala? Kommer de omänskliga miljöerna att korrumpera de goda människorna? Stora, viktiga och svåra frågor som förstås inte är så lätta att beforska och besvara.

För att undersöka saken valde Zimbardo att studera vad som händer i ett fängelse. Att få göra observationer i ett riktigt fängelse bedömde han som omöjligt. Därför beslutade han sig för att skapa ett ”låtsasfängelse”.

Som ”fängelse” användes utrymmen i källaren vid Stanforduniversitetet i San Fransisco. Celldörrar sattes in. Rum gjordes i ordning för att isolera fångar som bråkade, var upproriska, uppträdde respektlöst mot vakterna eller inte var villiga att samarbeta. ”Fängelset” utrustades med dold kamera och ett kommunikationssystem för att i forskningssyfte registrera vakternas och fångarnas beteende dygnet runt.

Zimbardo sökte studenter som deltagare i projektet. De med psykiska problem eller kriminell bakgrund sållades bort. Efter omfattande tester och granskning återstod 24 studenter som slumpmässigt lottades i två lika stora grupper av ”fångar” och ”vakter”.

Fångvaktarna utrustades med uniform och andra tillbehör för att ge ett hotfullt och anonymt intryck. De intagna fick fångkläder, sandaler och nylonstrumpa över huvudet som skulle symbolisera rakat huvud. Det ingick att bära en kedja med hänglås virad runt fotleden. De placerades i trånga celler om tre och tre. Varje fånge hade en liten sovplats med en tunn madrass och filt.

Vakterna fick ingen utbildning. Det fick inte bruka våld. Men om fångarna trilskades fick de, inom vissa gränser, vidta åtgärder för att upprätthålla ordning. Allt började med att fångarna hämtades och visiterades.

Under de följande dagarna genomgick vakternas och fångarnas personlighet en drastisk förändring. De flesta gick så upp i sina roller att de inte längre förmådde skilja på rollspelet och dem själva. Vakterna började behandla fångarna som om de vore förhatliga varelser. Flera av vakterna verkade njuta av att plåga och förödmjuka fångarna som anpassade sig och blev underdåniga. I princip allt fångades av övervakningskamerorna. Man kunde till exempel se vakter som ställde sig på fångars rygg när de beordrades göra armhävningar och fångar som tvingades rengöra toaletter med bara händer. Vakterna, som egentligen bara skulle arbeta dagtid, hade på eget initiativ utan ledningens medgivande börjat plåga fångarna nattetid.

Zimbardo planerade för en två veckors studie. Men han avslutade det hela efter sex dagar. Det psykiska våldet hade trappats upp och blivit outhärdligt. Det hade helt enkelt varit för riskabelt att fortsätta.

De intagna befann sig under extrem psykisk stress. De utsattes för psykisk tortyr och sexuell förnedring som gjorde att de inte kunde tänka klart. Flera slutade att äta och många kunde inte sova. Det var som om de glömt att de när som helst kunde dra sig ur experimentet.

Redan efter någon dag hade en fånge brutit samman och fick tas om hand. Och när experimentet avbröts hade ytterligare en handfull personer råkat ut för samma sak.

Forskningsprojektet hade gått över styr. Studenterna hade gått in i sina roller som fångvaktare och fångar så till den milda grad att det var farligt att fortsätta. Det var inte bara fångarna som led helvetets kval, även många väktare hade fått allvarliga psykiska problem och skuldkänslor över vad de gjort med fångarna. Om beslutet att stoppa studien sade Philip Zimbardo:

– Jag avslutade försöket inte enbart på grund av det upptrappade våldet och vakternas psykiska nedbrytning av fångarna. Jag gjorde det också för att jag själv blev medveten om att jag gick för långt i min roll som fängelsechef. Jag började tala, gå och agera som en stel institutionell auktoritet.

År 2007 kom Zimbardo ut med boken ”The Lucifer Effect: Understanding How Good People Turn Evil”. I den diskuterar han sin studie och andra liknande experiment och aktuella händelser som fängelset Abu Ghrahib. Med ”lucifereffekten” menar Zimbardo fenomenet att helt vanliga och välanpassade människor på kort tid kan förvandlas till grymma och ondskefulla varelser. Zimbardo menar att experimentet och händelser som Abu Ghrahib visar att människor ibland påverkas mer av yttre än av inre förhållanden. Under extrem yttre press och påverkan, samt i exceptionella situationer, kan den inre moraliska kompassen om vad som rätt och fel sättas helt ur spel och göra människor grymma och ondskefulla.

Bengt Starrin

bengt.starrin@kau.se

Rätta oss
1 / 2
Fängelset Abu Ghraib blev känt för världen efter Bagdads fall våren 2003. Då fylldes det med tusentals irakiska fångar. Året därpå kunde man i tidningar och andra media läsa om, och se förfärliga bilder av, amerikanska soldaters övergrepp på fångarna. FOTO: AP/TT
2 / 2
Amerikanske professorn Philip Zimbardo på en bild från 2007. FOTO: TT
Aktuell artikel (1 av 1)
Hur goda människor blir onda

Dela på facebook

Läs Värmlands Folkblad i digitalt format - redan idag

Du får dagens, gårdagens eller förra veckans tidning - direkt i din mobil eller surfplatta

Jag vill prenumerera!