Få tillgång till allt innehåll på webben - endast 1 krona första månaden!

Till erbjudande
Torsdag, 19 oktober - vecka 42
Debatt

En domedag med förhinder

I serien socialvetenskapliga klassiker tar Bengt Starrin upp en 60 år gammal studie om en domedag med förhinder. Hur kommer de, som tror på att jorden skall gå under och är inställda på att hämtas av ett rymdskepp, uppleva och förklara det hela när ingen katastrof inträffar?
Artikeln fortsätter efter annonsen

Året är 1955. Den amerikanske professorn och socialpsykologen Leon Festinger råkar få syn på en artikel i en lokal dagstidning om en grupp djupt troende som fått information från en annan planet, om att jorden kommer att gå under den 21 december 1955.

De intelligenta varelserna på den avlägsna planeten Clarion hade konstaterat ett fel på jord­axeln och ville varna för den förestående katastrofen. Budskapet som de troende fått var att bara de som verkligen av hela sitt hjärta tror på en allsmäktig Gud kommer att bli räddade från katastrofen. Ett rymdskepp skulle landa på jorden och rädda dem från ödeläggelsen.

Leon Festinger var i full färd med att utveckla sin teori om kognitiv dissonans som skulle göra honom världsberömd. När han läste artikeln om den förestående domedagen såg han ett gyllene tillfälle att pröva teorin i det verkliga livet. Han frågade sig:

– Hur kommer de, som tror på profetian om jordens undergång och är inställda på att hämtas av ett rymdskepp, uppleva och förklara det hela när inget rymdskepp kommer? Ingen katastrof inträffar och livet på jorden går vidare som vanligt.

De troende hade offrat mycket för att göra sig beredda inför den förestående domedagen. Ägodelar hade sålts och bankkonton tömts. Flera hade sagt upp sig från sina jobb. Det fanns en stark övertygelse för saken och de tvivlade inte på att jorden skulle gå under och att de skulle räddas av ett rymdskepp. För det hade de hånats, förlöjligats och förklarats tokiga, galna och sinnessjuka.

För Leon Festinger skulle det här kunna vara ett perfekt tillfälle att pröva sin teori om kognitiv dissonans i praktiken. Här hade han en grupp som blint trodde på en sak som inte skulle inträffa.

Kognitioner handlar om det vi tror på, vem vi vill vara, vad som händer, vad vi gör och hur vi uppfattas av andra. Ibland hänger dessa ihop som när en person gjort sig känd för att vara motståndare mot rökning på krogen och själv inte röker. En oförenlig kognition är när motståndaren till rökning på krogen istället blir påkommen med att röka där. Det kallar Festinger för kognitiv dissonans. Ett obehagligt tillstånd.

Vad skall folk nu säga? Det är som att gräla med sig själv. Den påkomne rökaren har nu ett behov av att finna en värdig reträtt för att inte förlora ansiktet. Till exempel att han kan påvisa att han tvingades att röka eller att han ändrat inställning till frågan om rökning på krogen.

Leon Festinger och hans kollegor beslutade sig för att studera den troende gruppen och profetian om jordens undergång genom deltagande observation. De skulle infiltrera de troende. De skulle utge sig för att vara omvända.

Alla meddelande om jordens undergång hade kommit via fru Keech skrivseanser. Hon var gruppens talesperson och ansågs vara ett medium som skrev ned budskap från sin mentor Sananda på planeten Clarion. Meddelandena innehöll detaljerade instruktioner om hur de skulle förbereda sig för att kunna räddas från katastrofen. Gruppen fick via fru Keech besked om att varelserna från yttre rymden skulle komma och hämta upp dem klockan 12 på natten till den 21 december 1955 och föra dem till det väntade rymdskeppet.

Tiden var inne och gruppen var redo. De infiltrerande forskarna förde anteckningar.

Det var sen eftermiddag den 20 december. Gruppen hade börjat samlas i fru Keech hem. Ett drygt 15-tal lågmälda personer med allvarliga ansikten. Fru Keech hade fått de senaste instruktionerna från sin mentor Sananda om hur det skulle gå till när räddarna hämtar dem.

Man packade omsorgsfullt de saker man skulle ta med sig i rymdskeppet. Strax efter klockan 23 fick fru Keech ett meddelande som uppmanande gruppen att ta på sig ytterkläderna och vara beredda.

Klockan 23.30 var alla klara med sina förberedelser. Nu var det bara att vänta. De sista tio minuterna var en väntan av spänning. Inget prat. Det enda som hördes vara tickandet av två klockor. Den ena gick tio minuter fortare än den andra. När den ena visade 00.05 anmärkte en av de troende högt och tydligt vad klockan var. Andra svarade att det inte var midnatt än. En man sa att den klocka som gick långsammast var korrekt.

Det var nu fyra minuter kvar till midnatt och dessa passerade under nästan total tystnad.

Den långsammare klockan slog tolv. Det var midnatt. Inga räddare hade dykt upp. Det var nu mindre än sju timmar kvar till jordens undergång. Ingen rörde sig. Stela och uttryckslösa ansikten.

15 minuter efter midnatt fick de troende ett meddelande om att rymdskeppet blivit lite försenat men att planen inte förändrats.

Klockan hade hunnit bli fyra på morgonen. Stor bedrövelse och ångest. Flera började gråta. Fru Keech bröt samman och doktor Armstrong talade högt om att inte tvivla. Gruppen sökte en förklaring. Varför?

Klockan 04.45 fick fru Keech ett meddelande om att Gud beslutat sig för att rädda jorden från undergång. Tack vare gruppens hängivenhet och godhet hade han uppskjutit katastrofen och därmed räddat världen från undergång.

De troende hade nu en förklaring till varför profetian om jordens undergång inte slog in och som befriade dem från den obehagliga kognitiva dissonansen. Gruppen kontaktade omedelbart tidningar av alla de slag. Och under de följande dagarna var de helt upptagna med att sprida budskapet om att jorden räddats från undergång tack vare deras hängivna tro.

Vad Leon Festinger visar är att det ovedersägligt felaktiga i en profetia inte alls behöver medföra att medlemmar medger att de gjort en felaktig bedömning. De kan, som i det här fallet, bli allt mer hängivna saken och uppträda som nyfrälsta i sina försök att värva nya medlemmar.

Litteraturtips: Festinger, Leon m. fl. When Prophecy Fails. Minneapolis. University of Minnesota Press, 1956.

Rätta oss
1 / 1
När den amerikanske professorn och socialpsykologen Leon Festinger var i full färd med att utveckla sin teori om kognitiv dissonans frågade han sig: ”Hur kommer de, som tror på profetian om jordens undergång och är inställda på att hämtas av ett rymdskepp, uppleva och förklara det hela när inget rymdskepp kommer?” FOTO: TT
Aktuell artikel (1 av 1)
En domedag med förhinder

Dela på facebook

Läs Värmlands Folkblad i digitalt format - redan idag

Du får dagens, gårdagens eller förra veckans tidning - direkt i din mobil eller surfplatta

Jag vill prenumerera!