Få tillgång till allt innehåll på webben - endast 1 krona första månaden!

Till erbjudande
Söndag, 22 oktober - vecka 42
Debatt

Den lydige medborgaren

I den här krönikan tar Bengt Starrin upp en av de mest kända och kontroversiella socialpsykologiska experiment som någonsin genomförts. Det visar att det är ganska enkelt att förmå helt vanliga människor att frivilligt tillfoga andra smärtsamma upplevelser, som till och med kan vara livshotande.
Artikeln fortsätter efter annonsen

Skulle du ge någon en mycket kraftig elektrisk stöt på 450 volt om du blir ombedd att göra det?

– Dum fråga, självklart inte, svarar du säkert!

Men om du deltar i ett vetenskapligt experiment för att undersöka om bestraffningar har effekt på inlärningsförmågan och försöksledaren ber dig att ge eleven en elektrisk stöt när denne svarar fel på lärarens fråga, kan det tänkas att du då skulle göra det?

Att skada och göra en annan människa illa strider mot allt vad vi lärt oss. Ja, mot allt sunt förnuft. För vi vill gärna tro att det bara är onda och sadistiskt lagda som gör något sådant.

Den här sortens frågor intresserade den amerikanske psykologiprofessorn Stanley Milgram. För drygt 50 år sedan genomförde han noggranna experiment som visar att helt vanliga människor – som du och jag – kan förmås tillfoga andra människor smärta som kan skada och till och med vara livshotande.

Stanley Milgram hade funderat över nazismens illdåd och han följde noga rättegången mot Adolf Eichmann – en av arkitekterna bakom utrotningen av judar under andra världskriget. Hans stora fråga var om det kunde vara så att Eichmann och hans miljoner medbrottslingar bara lydde order. Gjorde man helt enkelt det man blev tillsagd att göra?

De experiment som Stanley Milgram började genomföra i början på 1960-talet vid Yale universitetet i USA är ett av de mest kända och citerade i mänsklighetens historia.

Upplägget var egentligen mycket enkelt. Milgram började med att annonsera i lokalpressen efter deltagare till en vetenskaplig undersökning om minne och inlärning.

Vid varje försök deltog två personer. Den ene utsågs till ”lärare” och den andre till ”elev”. De informerades om att undersökningen gick ut på att ta reda på om bestraffningar kunde ha någon effekt på inlärning.

”Eleven”, som var invigd i experimenten, hade på förhand instruerats om hur han skulle bete sig under experi-mentets gång. Så här gick det till:

Eleven ombeds att gå in i ett rum där han placeras i en stol. Läraren kan se hur hans armar späns fast vid stolen och hur man fäster elektroder vid hans handleder. Försöket går ut på att eleven skall lära sig en lista med ordpar. Varje gång han svarar fel ombeds läraren att ge honom en elektrisk stöt som ökar i styrka för varje gång han säger fel.

Läraren förs därefter in i ett försöksrum och placeras vid ett manöverbord med ett trettiotal strömbrytare som är märkta från 15 volt till 450 volt med intervaller på 15 volt. När eleven svarar rätt går han vidare till nästa uppgift. Svarar eleven fel ska läraren ge honom en elektrisk stöt. Han ska börja med 15 volts stöt och sedan öka i styrka för varje gång som eleven svarar fel.

Läraren vet förstås inte om att hela försöket är fejkat. Han vet således inte att eleven är invigd. Läraren tror att han ger eleven en stöt och att eleven faktiskt får en stöt. Avsikten med upptrappningen av kraften i de elektriska stötarna är att se hur långt en individ kan gå i att tillfoga offret allt starkare smärtor. Milgram vill veta var gränsen går. Hur många är beredda att gå ända upp till 450 volt och som faktiskt innebär livsfara? Hur många kommer att vägra lyda order?

Den invigde eleven är instruerad att stöna vid 75 volt. Vid ett av försöken var upplägget följande. Vid 150 volt kräver han att få avbryta experimentet. Vid 180 volt skriker han:

– Släpp ut mig! Jag står inte ut med smärtan!

Vid 195 volt.

– Släpp ut mig! Jag har besvär med hjärtat! Ni har ingen rätt att hålla mig kvar!

Vid 270 volt.

– (Kraftigt ångestskrik) Släpp ut mig!

Vid 315 volt.

– (Skrik i djupaste ångest och förtvivlan) Jag sa ju att jag vägrar svara. Jag deltar inte i försöket längre!

Vid 330 volt.

– (Våldsamma och långvariga ångestskrik). Släpp ut mig! Släpp ut mig! Släpp ut mig!! Jag har besvär med hjärtat!!

Det hände flera gånger att läraren tvekade att ge stötar. Försöksledaren uppmanade då honom att fortsätta. Och det gjorde de flesta.

Vid ett av de försök som Stanley Milgram gjorde deltog 40 personer och 26 av dem lydde försöksledarens uppmaning att fortsätta med att ge elektriska stötar ända upptill den kraftigaste stöten 450 volt.

•••

När jag första gången läste om Milgrams experiment undrade jag naturligtvis hur det kunde komma sig att vanliga människor frivilligt kan gå med på att ge folk smärtsamma elektriska stötar trots att de hör hur ”offret” plågas. Klart är att de inte gör det av ondska utan det måste finnas andra anledningar.

Kan det vara så att vi alltför ofta lyder auktoriteter som chefer och lärare när vi egentligen borde stå emot, trotsa och våga vara olydiga. Det kommer jag att ta upp i decemberkrönikan.

Videotips: Stanley Milgrams experiment: https://www.youtube.com/watch?v=yr5cjyokVUs

Professor Bengt Starrin, KAU

Rätta oss
Aktuell artikel (1 av 1)
Den lydige medborgaren

Dela på facebook

Läs Värmlands Folkblad i digitalt format - redan idag

Du får dagens, gårdagens eller förra veckans tidning - direkt i din mobil eller surfplatta

Jag vill prenumerera!