Få tillgång till allt innehåll på webben - endast 1 krona första månaden!

Till erbjudande
Torsdag, 19 oktober - vecka 42
Debatt

Den finkänsliga människan

I serien socialvetenskapliga klassiker tar Bengt Starrin upp den tyske sociologen Norbert Elias undersökning av civilisationsprocessen från medeltid till modern tid. Den handlar om passioner, yvigheter och impulser som måste stävjas för att anpassa människan till mer komplexa sociala nätverk och om en allt större finkänslighet inför vad som passar sig för att förhindra obehags- och skamkänslor.
Artikeln fortsätter efter annonsen

I många avseenden beter sig människan annorlunda i dag än vad hon gjorde för flera hundra år sedan. Mycket av det som då gick an passar sig inte alls idag. Det framgår med all tydlighet i den tyske sociologen Norbert Elias klassiska verk om Civilisationsprocessen som handlar om seder och vanor i Europa från medeltid till 1930-talet. Boken kom ut 1939.

Norbert Elias undersökte hur beteenden som hänger samman med människans mest grundläggande biologiska funktioner, till exempel ätande och drickande, uträttande av naturliga behov, nakenhet, spottande, sovvanor och sätten att snyta sig förändrats sedan medeltiden. Då var det vanligt att man visade sig naken för varandra, uträttade naturbehov offentligt, åt med fingrarna och spottade på golvet.

Genom att studera böcker om vett och etikett och andra dokument fann Elias hur dessa beteenden gradvis kom att betraktas som osmakliga. Människor började känna avsky och skam i relation till kroppsliga funktioner. Först i de högre skikten och därefter inom de lägre.

Tröskeln för vad som uppfattades som pinsamt, äckligt och skamligt sänktes gradvis. Och den som inte anpassade sig till nya vanor fick känna av omgivningens avvisande blickar och kommentarer, som syftade till att få vederbörande att känna skam.

Norbert Elias analyserade innehållet i skrivna dokument från medeltid och framåt, bland annat humanisten Erasmus av Rotterdams bok om seder och hövlighet från 1530 som handlar om sällskapsregler och om kroppens utvärtes prydning och dekoration.

När Elias analyserade Erasmus bok fann han en värld och en livsstil som visserligen påminner om vår men som i många avseenden känns totalt främmande. Den visade på attityder som vi inte längre har, och som många skulle beteckna som barbariska, djuriska och ociviliserade.

Erasmus skriver ogenerat om saker och ting som i våra dagar är onämnbart i offentliga sammanhang som att man inte i onödan bör ”blotta de kroppsdelar som naturen har ålagt blygsel”, ”Det är oartigt att hälsa på den som urinerar eller tömmer tarmen”, ”Dölj fjärtar med hostningar”.

Elias behandlar också spottande som ansågs vara ett naturligt behov vilket man inte skall avhålla sig från. Det ansågs dock viktigt att inpränta hur det inte fick gå till. I en latinsk etikettbok från medeltiden uppmanas man att inte spotta ”på eller över bordet”. Men på golvet gick det bra.

I det medeltida samhället snöt man sig med fingrarna. Näsduken hade ännu inte kommit i bruk. Men det ansågs opassande att snyta sig i den hand som man tog maten med. Tog man till exempel köttet med vänster hand då skulle man snyta sig i höger hand. I dag väcker blotta tanken på ett sådan beteende obehag och äckel.

Åsynen av nakna människor var vanligt ända in på 1500-talet. Man kunde utan att bli generad visa sig naken inför andra. På flera håll i Europa var det vanligt att man klädde av sig i hemmet innan man naken gick till badhuset. Man hade också en mer obesvärad inställning till intimitet och sexualitet. Det var också på sina håll brukligt att bruden och brudgummen fördes till sängen av gästerna och där klädde de ogenerat av sig inför de inbjudna.

Norbert Elias konstaterar att det är med obesvärad öppenhet som Erasmus av Rotterdam och hans samtida kunde diskutera frågor som vi idag tycker är pinsamt att överhuvudtaget nämna.

Men långsamt sker en förändring. Frågor som rör sexualitet blir fördolt och förpassat bakom kulisserna. Frimodigheten avtog med tiden först i de övre skikten och betydligt långsammare i de lägre.

Norbert Elias slutsats är att det skett en förändring i affektstrukturen från medeltidsmänniskans tendens att ohämmat och passionerat leva ut sina känslor till den moderna människans tendens att undertrycka och kontrollera dem. Men utvecklingen följer inte en rak linje utan liknar mer en böljande rörelse.

Under efterkrigstiden har människor i västerlandet blivit allt mer fria och otvungna tala om vissa saker utan att bli förlägna och utan ansträngda leenden eller skratt. Men detta är möjligt, menar Elias, därför att den individuella förmågan att kontrollera affekterna och beteendet i samklang med den skärpta pinsamhetskänslan i stort sett är säkerhetsställd. Det är en uppmjukning inom ramen för den redan etablerade normen.

Hur förklarar då Elias alla dessa förändringar? Han menar att när allt fler människor blir beroende av varandra ökar kraven på att kunna kontrollera egna impulser. Känsligheten inför varandra blir starkare och vad som passar sig blir alltmer komplext. Och det blir också sådant som man måste skämmas för och sådant som man finner pinsamt hos andra.

För att passa in och inte väcka obehag i ett samhälle med allt mer av sammanflätade relationer mellan människor krävs en mer återhållsam människa som förmår kontrollera sina känslor och anpassa sitt beteende. Lyckas man inte får man känna av omgivningens ogillande och till och med råka ut för att bli utfryst ur gemenskapen.

Elias analys av civilisationsprocessen är samtidigt en analys av en skamtröskel som sänks, om passioner, yvigheter och impulser som måste stävjas för att anpassa människan till mer komplexa sociala nätverk och om en allt större finkänslighet inför vad som passar sig för att förhindra obehags- och skamkänslor.

Bengt Starrin

Rätta oss
Aktuell artikel (1 av 1)
Den finkänsliga människan

Dela på facebook

Läs Värmlands Folkblad i digitalt format - redan idag

Du får dagens, gårdagens eller förra veckans tidning - direkt i din mobil eller surfplatta

Jag vill prenumerera!