Hoppa till huvudinnehållet

En partiledare och ett parti i fritt fall

Publicerad:
Reporter Susanne Sjöstedt
Susanne Sjöstedt
susanne.sjostedt@vf.se
Både Kristersson och Åkesson är våldsamt mindre poppis som statsministerkandidater än Magdalena Andersson. Men att fler gillar socialdemokraten är ett mindre problem för Kristersson än att drastiskt färre föredrar honom än som gjorde det i september.
Både Kristersson och Åkesson är våldsamt mindre poppis som statsministerkandidater än Magdalena Andersson. Men att fler gillar socialdemokraten är ett mindre problem för Kristersson än att drastiskt färre föredrar honom än som gjorde det i september. Foto: Johan Nilsson/TT

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.

Absolut ingenting pekar på att Moderaterna vet hur de ska ändra den nedgående trenden i opinionen. Ändå sitter Kristersson säkert. Ett par år till i alla fall.

Fler väljare vill se Jimmie Åkesson (SD) än Ulf Kristersson (M) som statsminister – och det gäller även om man bara frågar de som röstade på partierna i regeringsunderlaget, visar en undersökning Sveriges Radio presenterade på måndagen.

Att stödet för Magdalena Andersson (S) som statsminister svävar mer än 25 procentenheter över de båda männens sammanlagda stöd är i sammanhanget fullständigt irrelevant. Allt handlar till sist bara om vem som samlar en majoritet av riksdagsmandaten, och det kan Andersson inte göra någonting åt resten av mandatperioden. De mandaten är redan fördelade för tre år framåt.

Möjligen skulle hon kunna upprepa det gnäll från SD:are tidigare mandatperioder om hur himla orättvist det är att vara ett stort parti och trots det ha exakt noll inflytande på regeringspolitiken …

Mer intressant än Magdalena Anderssons kioskvältande stöd är den maktförskjutning som skett på bara ett år mellan regeringspartierna och SD. För nej, mandaten har inte skiftat, men väljarstödet sätter ändå press. Fortfarande vill en majoritet av regeringspartiernas väljare inte släppa in SD i regeringen, men med en regering som ändå följer SD:s instruktioner och blundar för ständiga övertramp spelar det kanske ingen roll.

Skillnaden mellan SD-ledaren och M-ledaren i SR:s mätning om statsministerfavoriter är inte superdramatisk, bara några få procentenheter. Men med tanke på att det för bara två månader sedan var hela 19 procentenheters skillnad till Kristerssons fördel säger det något om en Moderatledare i fritt fall. I ett sånt där fritt fall där flera moderata länsförbund i vanliga fall sedan länge börjat kräva partiledarbyte.

Anna Kinberg Batra fick knappt två år. Hade inte Kristersson med Åkesson och SD:s hjälp fått bilda regering, hade Moderaterna bytt partiledare igen redan förra hösten. Trots att det varken då eller nu finns någon uppenbar efterträdare som inte redan gått ner sig i samma SD-träsk som de andra.

Men med tre år kvar av mandatperioden hoppas partiet uppenbarligen fortfarande på att Kristersson ska kunna vända skutan, eller om det är full fart framåt med ännu mer av SD-politik Moderaterna i ett under av naivitet tror det behövs för att locka tillbaka väljarna som flytt?

Kanske har de samma politiska strateger som Magdalena Andersson (S), som tror man kan slå SD i att vara tuffast i migrationsfrågan?

Det funkade inte för Anna Kinberg Batra som gick in med målsättningen att lägga bort den politik som vann två val åt Reinfeldt. Och det funkar förutsägbart nog inte heller för hennes efterträdare.

Den totala oförmågan inom Moderaterna att lära av tidigare misstag hade kunnat vara komisk, om det inte sett precis likadant ut inom Socialdemokraterna.

Artikeltaggar

Anna Kinberg BatraMagdalena AnderssonModeraternaPolitikSocialdemokraternaSverigedemokraternaSveriges RadioUlf KristerssonVal