Hoppa till huvudinnehållet

GRANSKNING: Åtta korsbandsskador på två år i samma hall – spelarna larmar: ”Vad är det som händer?”

Publicerad:
Reporter Johan Ekberg
Johan Ekberg
johan.ekberg@vf.se
Flera spelare i Karlstad IBF har drabbats av svåra knäskador under ett par års tid. VF-sporten har pratat med flera av dem för att söka svar på vad det är som hänt.
Flera spelare i Karlstad IBF har drabbats av svåra knäskador under ett par års tid. VF-sporten har pratat med flera av dem för att söka svar på vad det är som hänt. Foto: Lisa Olaison

Karlstad IBF:s elitlag har drabbats av åtta korsbandsskador på två år.

Alla har skett i samma hall.

Nu räds spelarna själva att en kombination mellan allt bättre fäste i skor och golvet i hallen ligger bakom problematiken – något som forskning ger stöd för men andra faktorer talar emot.

Lagkaptenen formstark – men toppen inte nådd på långa vägar: ”Behöver vara smart”

Rubrikerna har varit återkommande i flera år.

”Missar resten av säsongen – ny korsbandsskada i Karlstad IBF”.

Bara i höst har tre spelare drabbats, nu senast Daniel Svensson och innan det Emil Saverstam och landslagsbacken Sara Dahlström.

Lägg därtill fjolåret där Adina Augustsson, Maia Berglund, Nathalia Vikström och Sebastian Degeryd samt löftet Noel Johansson – som tränade med A-laget – drabbades – och backas bandet till 2019 och addera även Daniel Ed till listan.

Vad de alla har gemensamt?

Jo, de har skadat sig i samma hall – i den Colorama Arena där Karlstad IBF har sin hemmaplan och där även till exempel Klara Danielsson, om vi backar bandet ytterligare några år, ådragit sig två korsbandsskador.

Och spelarna själva har börjat fundera.

– Vi har diskuterat om det är golvet i hallen det är något med... Jag känner ingen stor skillnad när jag spelar man vissa lägger märke till det. Många har pratat om det där golvet, säger Adina Augustsson och fortsätter:

– Jag vet inte heller om våra skor blivit för bra, och att mixen av för bra skor och det golvet inte lirar bra ihop. Att skorna ger för bra fäste.

Det har gått, nästan på dagen, ett år sedan Adina Augustsson skadade sig.
Det har gått, nästan på dagen, ett år sedan Adina Augustsson skadade sig. Foto: Johan Eklöf

Sebastian Degeryd:

– Jag själv har inte tänkt på det, men flera i laget pratar om att det är en skillnad. Och något verkar det ju uppenbarligen vara, för det är sjukt många som åkt på vad som är en jäkla hemsk skada.

Så skadade jag mig: Adina Augustsson

”Vi är i anfall, spelet vänder och jag är på väg hem för att försöka stoppa en kontring. Jag får en liten, lätt knuff på axeln, men inget hårt och jag upplever inte att det stör mig egentligen. Sen när jag sätter ner foten... Det känns som att jag sitter fast. Jag minns att jag tänkte ”varför håller någon fast mig?” och sen kände jag hur knäet svävade ut från min egen kropp och förstod direkt att ”det här är inte bra”

När hon sett situationen i efterhand har hon nästan inte trott på bilderna.

– Jag trodde min kropp åkte på ett helt annat sätt än den gjorde. Och det är nog för att jag satt fast. Inget vridningsmoment. Mitt korsband går av bara av att jag sätter ner foten”.

Daniel Svensson, som åkte på sin skada så sent som förra veckan, säger:

– Det är väldigt bra fäste. Och mattan är rätt så mjuk. Om det har något med mattan att göra vet jag inte, jag gissar vi alla skadat oss på olika sätt. Men en faktor är det säkert, med tanke på att alla skador skett där inne.

Nathalia Vikström har en alldeles egen historia som värmländsk idrotts överlägset mest olycksdrabbade atlet sett till knäskador. Genom karriären har hon åkt på nio (!) korsbandsskador.

– Jag har opererat varje knä fyra gånger och ska egentligen göra en femte nu på högerknäet. Men vi får se hur det blir.

Nathalia Vikström nådde, trots alla sina knäskador, spel i SSL med Karlstad IBF.
Nathalia Vikström nådde, trots alla sina knäskador, spel i SSL med Karlstad IBF. Foto: PER WIKLUND

Att du står på benen?

– Jag mår faktiskt väldigt bra. Men nej, nu kommer jag inte köra någon mer elitidrott. Det är kört. Men jag kan gymma och springa, så det går ändå bra. Jag förstår att jag säkert kommer ha problem om några år men att jag kan träna nu känns ändå bra.

Så skadade jag mig: Sara Dahlström

”Jag vred knäet rejält och kände ”nu gick något av”. Det kom rejäl smärta men också lite av en panikkänsla för det var så obehagligt”.

Den förhoppnings sista korsbandsskadan kom i Colorama Arena i säsongens andra match i september i fjol.

– Bortsett från alla korsbandsskador har vi även haft väldigt mycket stukade fötter. Men det vi spelare även pratat mycket om är hur skorna blivit så mycket bättre – att det blir två bra fästen emot varandra.

Vikström har funderat mycket på orsaken till skadorna.

– Det är verkligen en blandad kompott som skadar sig. Jag tror inte det handlar om att man är dåligt tränad. Kolla på Sara Dahlström, hon skadade sig i andra bytet. Det är inte som att hon var trött. Och många av oss har varit själva i våra skadetillfällen – fötterna fastnar och sitter kvar och så vrider man resten av kroppen.

Så skadade jag mig: Daniel Svensson

”Vi hade en övning där jag var på mittplan. Jag sträckte mig efter bollen, benet var rakt när jag landade. Skon fastnade i golvet och knäet vek sig snett bakåt inåt. Jag var helt ensam, visst det var någon bredvid mig men det var ingen som nuddade mig. Och det var bara 30-40 minuter in i passet”.

Emil Saverstam konstaterar:

– Jag spelade i A-laget i Örebro innan jag kom hit och vi hade inte en enda korsbandsskada, på tre år, som en jämförelse. Att det skulle vara något med golvet har jag egentligen inte tänkt på innan för man hör ju relativt ofta inom innebandyn, men nu efter Daniel Svenssons börjar man ställa sig frågan vad är det som händer? För det är många hos oss – och bara i vår hall. Anmärkningsvärt.

Emil Saverstam hann blott spela sex matcher innan skadan som avbröt säsongen uppstod.
Emil Saverstam hann blott spela sex matcher innan skadan som avbröt säsongen uppstod. Foto: Tommy Andersson

Upplever du att golvet är annorlunda?

– Nu när jag börjat tänka på det så är det det. Men det är inget jag aktivt tänkt på fram tills nu när det blivit en trend att det är just där korsbanden går. Men det är mjukare, ganska bra studs och bra grepp. Sett till innebandyn, att man kan passa, dribbla och skjuta – är det ett bra golv. Men det kanske inte är så bra för korsbanden, om det nu har med det att göra.

Ja, har golvet någon skuld till alla korsbandsskador?

Vi kan börja med det mest grundläggande: Om en spelare i något av Karlstad IBF:s A-lag skadar korsbandet eller någon annan kroppsdel så är det mest sannolika att det händer just i Colorama Arena.

Där spelar de hälften av alla matcher.

– Och de tränar där 90 procent av passen, konstaterar Karlstads klubbchef Mikael Bergqvist.

Så skadade jag mig: Emil Saverstam

”Jag hade en meniskskada förra säsongen. Nu skulle jag göra en snabb vändning på mittplan när jag fastnar i golvet. Smärtan var liknande mot i fjol trodde vi det var samma skada. Det var på torsdagen, men på söndagen spelade jag med knäskydd och tejpning. Men då fick jag en tackling nere i hörnet där jag behövde ta emot mig med mitt skadade knä – och då vek det sig helt. I efterhand tror jag att jag drog av det litegrann på torsdagen – sen helt på söndagen”.

Från Karlstad IBF:s sida har man i flera år jobbat med den knäproblematik.

– Jag tycker vi jobbat med fysen framför allt för att motverka sånt här. Gjort det vi kan för att förebygga, tagit det på allvar, säger Bergqvist och fortsätter:

– Sen har vi alla inom innebandyn pratat mycket om det spelarna tar upp, utvecklingen av golv och skor. När jag själv spelade så kanade man omkring på parketten. Nu är det stumt på ett annat sätt samtidigt som sporten blivit snabbare och hårdare. Kanske att vi inte hunnit med med fysiken samtidigt som fästet i golven blivit bättre.

Just golvet i Colorama lades om 2019. Anledningen hade dock inte något med själva mattan att göra, utan med underlaget under den.

– Precis som i de andra två hallarna är det inget betonggolv under, utan uppbyggt på reglar för att det ska bli bättre svikt. En vanlig lösning när man bygger hallar nu för tiden. I Colorama hade vi fått problem med reglarna och behövde bygga om, säger Anders Lidström, hallchef i det som nu heter Karlstad Innebandyarena och förr benämndes Tingvallahallarna.

Hallchef Anders Lidström.
Hallchef Anders Lidström. Foto: Tommy Andersson

Man valde då en annan matta än vad som ligger i de andra två hallarna.

– Den hade tagits fram till handbolls-VM med gott resultat och är en mörkare, blå kulör som gör att man ser innebandybollen bättre. Men det är bara färgen som är skillnad mot de andra, annars är det samma matta som låg där innan, säger Lidström.

Så skadade jag mig: Sebastian Degeryd

”Egentligen var det ingenting som hände... Ingen vridning eller så – jag bara sprang rakt fram och helt plötsligt knäppte det bara till. Det konstiga var att det främst var ner mot vaden det gjorde ont, jag tänkte aldrig att jag hade åkt på en knäskada.

För att utesluta att menisken tagit stryk MR-undersöktes ändå Degeryd och där bilderna visade att korsbandet var av.

– Till och med Per Ingemarsson trodde inte på bilderna, för jag visade inga andra såna tecken. Efter årsskiftet kunde jag börja lira och jag spelade klart säsongen. Sen nästa höst, borta mot Lindås ganska exakt ett år efter första skadan, small det på riktigt i en inbromsning. Då var jag mer övertygad om att korsbandet rykt, smärtan var tio gånger större”

Kan det likväl finnas något samband mellan fästet i golvet och knäskadorna?

För gemensamt för mer eller mindre allihop är att de skadat sig utan påverkan från motståndare. Snarare än att ha åkt på en tackling och fastnat i golvet har de fastnat i vändningar eller löpningar.

I Värmland finns ingen mer insatt på ämnet än Per Ingemarsson, sjukgymnast på KMTI specialiserad just på korsbandsskador och den person som KIBF skickar alla sina korsbandsskadade spelare till.

– Om man googlar inom idrottsmedicin är det som ger flest träffar är främre korsbandsskador – och ändå har vi så mycket kvar att lära, säger han.

Viss forskning har dock gjorts, speciellt inom fotbollen där en sak kunnat bevisas.

– Om man har runda dobbar snarare än avlånga dobbar har man lite mindre risk att dra ett korsband. Dobbar som roterar runt fastnar inte lika lätt – så det stärker teorin om att fästet i golvet kan vara av betydelse. För inom fotbollen ökar skor med bättre fäste risken för en korsbandsskada, fortsätter Ingemarsson.

Per Ingemarsson har hanterat mängder av idrottsskador hos värmländska elitidrottare inom de flesta sporter.
Per Ingemarsson har hanterat mängder av idrottsskador hos värmländska elitidrottare inom de flesta sporter. Foto: Lisa Olaison

Så skadade jag mig: Nathalia Vikström

”Jag hade sprungit hem, skulle ställa mig i försvar och deras forward sprang runt mig. Jag skulle följa med men fastnade, kände att något vrickade till och avbröt löpningen”.

Men frågan är betydligt mer komplex än så.

– Att många beskriver att de ”fastnar” är ganska vanligt förekommande att det upplevs så. Om man kan dra någon växel på det vet jag inte. För man diskuterar även om det är så att korsbandet går av för att man ramlar – eller om man ramlar för att korsbandet gått av i en isättning?

Ingemarsson pratar om statistik som visar att över hälften av alla korsbandsskador sker som för KIBF-spelarna, utan åverkan från motståndare.

– Vanligaste åldern att dra korsbandet är 17 år. Där finns en topp.

Vem som är mest trolig att drabbas kan specificeras ännu smalare.

– En tjej som är 17 år, som är överrörlig och som också har en nära släkting som dragit korsbandet är den som är mest – där släktskap faktiskt är en av de största riskfaktorerna.

Forskning visar även att skadorna ofta kommer i samband med att kroppen påverkas av någon annan faktor.

– Det är nästan alltid något annat som stört. Någon annan liten skada eller för tjejerna även menstruationsfaktorn som spelar in.

Så skadade jag mig: Daniel Ed

”Jag sprang bakom kassen och så skulle jag kliva över motståndarens klubba. När jag gjorde klivet över den med vänsterbenet så vek sig knäet inåt så det small till inåt. Jag bara sprang i ganska hög fart”.

Faktorerna är alltså många. Osäkerheten stor.

Men vissa saker är fakta, som till exempel att det träningsprogram som kallas ”Knäkontroll” och tagits fram för att undvika just korsbandsskador verkligen funkar.

– Det finns tydlig forskning att köra ”Knäkontroll” och hålla sig stark på baksidan mer än framtiden kan förbygga skador. Det gäller att göra det jobbet som kan verka tråkigt – det sammanfaller ofta faktiskt med att man blir en bättre spelare.

Det finns alltså hopp, även efter en så allvarlig och tidskrävande skada som det innebar att dra korsbandet.

– Ganska många har faktiskt gjort sina bästa säsonger efter en korsbandsrehab, säger Ingemarsson som ju mer han tänker på det kommer fram till att golvet må vara en gemensam faktor för skadorna – men inte den avgörande.

– Nej, det som talar emot att det är ”golvets fel” är att jag inte kommer på en enda som skadat sig där i andra lag. Bland annat tränar de som går på innebandygymnasiet fler timmar just på det golvet än KIBF gör – utan skador. Och statistiskt borde de ha fler, just eftersom de är runt 17 år där flest skador sker. Men gymnasierna är extremt noga med knäkontrollsövningarna.

Lagkaptenen formstark – men toppen inte nådd på långa vägar: ”Behöver vara smart”

Artikeltaggar

Adina AugustssonColoramaColorama ArenaInnebandyKarlstadKarlstad IBFKMTINathalia VikströmPer IngemarssonSara DahlströmSebastian DegerydVärmlands län

Så här jobbar VF med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.