Hoppa till huvudinnehållet

Samtidens Sverige genom en värmlännings kameralins: ”Vi befinner oss i ett inåtvänt läge”

Publicerad:
Reporter Erik Segerpalm
Erik Segerpalm
erik.segerpalm@vf.se
Det är inte någon särskilt munter bild av samtidens Sverige som skildras i Rolf van den Brinks nya fotobok ”Inre”. Men här och var spricker humorn fram. ”Det finns något dråpligt i det också. Något lätt absurt. Det är både ledsamt och rörande på samma gång”, säger han.
Det är inte någon särskilt munter bild av samtidens Sverige som skildras i Rolf van den Brinks nya fotobok ”Inre”. Men här och var spricker humorn fram. ”Det finns något dråpligt i det också. Något lätt absurt. Det är både ledsamt och rörande på samma gång”, säger han. Foto: Niklas Palmklint

I tolv års tid fotograferade den värmländske entreprenören Rolf van den Brink människor och miljöer från Kiruna i norr till Ystad i söder.

– Min upplevelse är att vi som land befinner oss i ett avvaktande vänteläge. Vi vet att någonting är på väg att förändras, men ännu inte hur det ska bli, säger han när ett urval av bilderna nu presenteras i en fotobok.

Sättet Rolf van den Brink kom till Karlstad som barn påminner lite om hur Sten och Flisa kom till "Stockholmen" i Bertil Almqvists klassiska barnboksserie. Han berättar hur han för ett par år sedan tog med sig sin familj till Scandic Klarälven. Där har man nämligen utsikt över den holme där hans holländske far i början av 1960-talet satte upp det tält som blev Rolf van den Brinks första "hem" i Sverige efter flytten från Haarlem.

– Ja, ganska bohemiskt med dagens mått mätt. Mamma, som är född i Stockholm, ville tillbaka till Sverige. På båten över från Danmark ska pappa ha frågat henne vad vi borde satsa på, för det var tydligen inte riktigt bestämt. "Karlstad verkar trevligt", sa hon. Så de drog dit på vinst och förlust och pappa som var scout smällde upp det där tältet.

Hans pappa fick dock snabbt jobb och efter ett par år på Färjestad och det då nybyggda Gruvlyckan hamnade familjen i Grums, där Rolf van den Brink växte upp. I 25-årsåldern lämnade han Värmland och kom så småningom att göra framgångsrik karriär som branschjournalist. 1998 var van den Brink med och grundade Dagens Media och sedan drygt tio år tillbaka driver han Dagens Opinion.

”Vi svenskar befinner oss i ett inåtvänt läge, där vi inte tycks orka bry oss så mycket om vår omgivning”, menar Rolf van den Brink.
”Vi svenskar befinner oss i ett inåtvänt läge, där vi inte tycks orka bry oss så mycket om vår omgivning”, menar Rolf van den Brink. Foto: Rolf van den Brink

Började på Östermalm

Det är lite vid sidan av jobbet han gör den fotoboksserie där "Inre" är den andra delen av de tänkta fyra på Lava förlag. Den första, "Övre", är en fotografisk berättelse om Östermalm.

– Man har så mycket föreställningar om hur det är på Östermalm, hur det ser ut, hur folk är. Man kanske tänker att de här rika människorna är lite tråkiga och går och gömmer sig, men under de många år då jag fotograferade där så började jag uppleva det som tvärtom. Folk på Östermalm är ganska excentriska, ja rent av avantgardistiska. Just för att de är så säkra på vilka de är, vad de gör och varför de finns till, så tror jag att den ängslighet man kan uppleva på andra ställen försvinner. De går runt där i sina äppelknyckarbyxor eller konstiga pälsar och tycks inte bry sig så mycket om vad folk tycker. För dem är det ingenting märkligt alls.

”Blivit mer likformat”

Med uppföljaren "Inre" zoomar Rolf van den Brink ut rejält. Hans ambition har varit att studera hela Sverige, att försöka sätta fingret på det tillstånd landet befinner sig i. De första bilderna i boken tog han 2011, den sista så sent som i år. Poeten och journalisten Göran Greider har skrivit bokens efterord.

Har din bild av Sverige förändrats under arbetets gång, som i fallet med Östermalm?

– Ja, jag tror det. Man har kanske fortfarande något slags nostalgisk, vykortsliknande bild över hur det "borde" se ut i orter som Borås, till exempel. Men jag tycker mig se någonting som är ganska långt ifrån den typiska bild man kan ha av Sverige. Det har blivit mer likformat, färgerna är gråare, med liknande inredning vare sig man är hemma, på kontoret eller på ett fik. Och vi svenskar befinner oss i ett inåtvänt läge, där vi inte tycks orka bry oss så mycket om vår omgivning.

Ja, det är en ganska dyster fotoberättelse?

– Det är så det har känts under arbetet med bilderna. Under så lång tid har allt gått ganska rakt framåt, men någonstans tycks det ha blivit ett hack i kurvan, där vårt land kanske skakades om. Nu håller vi på och försöker utröna vad Sverige handlar om, vad som blir nästa steg. Det är lite ängsligt och osäkert.

Kundvagnar är ett återkommande tema i boken. ”Det kanske finns någon symbolik i det. De är väl tomma också hela tiden? Vad kan det betyda ... tomheten i konsumtionen, kanske. Eller potentialen i tomheten. Vad kan man fylla vagnen med egentligen?”
Kundvagnar är ett återkommande tema i boken. ”Det kanske finns någon symbolik i det. De är väl tomma också hela tiden? Vad kan det betyda ... tomheten i konsumtionen, kanske. Eller potentialen i tomheten. Vad kan man fylla vagnen med egentligen?” Foto: Rolf van den Brink

Det går även att hitta ett slags komik i flera av bilderna?

– Man är ju värmlänning trots allt. Nej ... men det finns något dråpligt i det också. Något lätt absurt. Det är både ledsamt och rörande på samma gång, tycker jag.

”Jobba här idag!”

I ett av bokens fotografier syns en kvinna med laptoppen framför sig och telefonen vid örat. Den fria handen håller hon framför ansiktet. Hon ser bekymrad ut. Stressad. "Jobba här idag!" basuneras det ut på den stora glasrutan i förgrunden. Som om det vore en upplevelse som erbjöds.

– Jobb och fritid glider ihop när man kan ta sin dator vartsomhelst och sätta sig. Hon såg så ledsen ut, på något sätt. Det kändes inte som något jättetrevligt ställe att sitta och jobba på. Det kanske det var, men jag upplevde det inte så, säger Rolf van den Brink.

”Hon såg så ledsen ut, på något sätt.”
”Hon såg så ledsen ut, på något sätt.” Foto: Rolf van den Brink

Finns det inte en risk att man i första hand väljer de bilder som underbygger en sorts tes man har? Det borde ju gå att hitta en annan berättelse också, om man väljer andra bilder?

– Jo, en helt neutral och objektiv bild, den hade kanske sett annorlunda ut. Det här är verkligen min bild av tiden vi befinner oss i, så den är helt subjektiv. Det finns så klart andra som ser det på ett annat sätt, som har en annan sanning också. Så visst, om man väl slår fast en tes kanske man går runt och letar efter bilder som kan stärka den. Samtidigt stod det inte riktigt klart för mig vad det skulle bli för berättelse förrän något år innan vi gjorde boken. Det var under resans gång jag började se ett slags mönster.

Kompisen ”Mask”

Rolf van den Brink är sällan i Värmland numer, berättar han. I boken finns bara en bild från Karlstad med, tagen inne på Karlstad CCC.

– Det stället fanns inte när jag bodde i stan. Det var lite lurigt att fota i Karlstad, kanske för att det var där jag växte upp? Eller så är folk inte lika inåtvända och dystra där?

Han skrattar försiktigt.

– När vi kom till Sverige kunde jag ingen svenska. När vi så småningom flyttade till Gruvlyckan så fick jag min första kompis. Jag trodde först att han hette "Mask", men det var så klart Mats. Mats Bergman närmare bestämt. Vi har faktiskt inte träffats sedan dess.

Hör du av dig till honom så kanske det kan bli en fotoutställning i Karlstad?

– Jag vet inte om jag törs? Eller, jo, det ska jag göra. Jag ska ta kontakt.

Artikeltaggar

BerättelserBåtarDagens MediaFotograferingFärjestad BK HerrGöran GreiderKarlstadKarlstad CCCMats BergmanMänskligtScandic KlarälvenVärmlands länÖstermalm

Så här jobbar VF med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.