För tre år sedan kunde Axel Stefansson inte sitta upp själv i en hästsadel utan någon som höll i honom. Nu har tioåringen så bra balans att han tycker det är onödigt att hålla i sig ens.
– Det har hänt mycket, konstaterar mamma Sophia Hedmark.
– Ett och två och upp och stå!
På instruktörens kommando ställer sig Axel, 10 år, upp i sadeln på hästen Tiramisu. Hans ansikte lyser. Det här hade han inte fixat för tre år sedan när han började att rida.
– Nej, det började ganska vingligt, minns mamma Sophia.
– Då behövde någon hela tiden gå bredvid och hålla honom för att han inte skulle tappa balansen.
Axel har en flerfunktionsnedsättning som innebär svårigheter såväl motoriskt som kognitivt. Att hitta en aktivitet som passar honom har inte varit enkelt. Men i ridningen, i kombinationen av fysisk träning och samspel med hästen, har han hittat hem.
– Det är ju ett rejält träningspass, samtidigt som det är roligt och trevligt att vara i närheten av djur. Och det känns roligt att kunna erbjuda en fritidsaktivitet – som stärker och utmanar honom fysiskt trots att Axel inte kan gå så bra, säger Sophia.
– I den här gruppen går det inte heller så fort fram, utan det anpassas efter ridelevernas förutsättningar.
Träffas på söndagar
Karlstads ridklubb har erbjudit ridning för ryttare med funktionsnedsättning i flera år. Förutom gruppen som träffas varje söndag finns också ett samarbete med kommunens barn- och ungdomshabilitering.
För att börja på ridskolan behövs inga förkunskaper eller någon speciell utrustning. Egna kläder kan vara bra, och en sko med lite klack, men annars går det mesta att låna. För personer med särskilda behov finns också speciella hjälpmedel.
Axel har exempelvis en rem som sitter fast i sadeln som han håller i, i stället för tyglar.
– Men nu har han fått så bra balans att han tycker det är onödigt att hålla i sig, säger Sophia och skrattar.
I samma grupp som Axel rider Molly Gerdén, 13 år. Hon har varit med i gruppen i drygt ett år.
– Det är bra, man får göra olika saker med hästen, säger hon.
Hon ger Dara ett litet äppelsnacks som hon tagit med hemifrån. Dara är hästen som Molly brukar rida på. Hon beskriver att Dara är lugn och berättar vad de brukar göra på lektionerna:
– Vi rider runt, ibland hoppar vi eller går över bommar. Daras grej är att gå över bommar, det gör hon hela tiden.
Mollys mamma Johanna berättar att de bestämde sig för att testa ridning som fritidsaktivitet för att Molly tycker om djur, att vara nära dem och att sköta dem.
Och att ha djur hemma är inget alternativ.
– Nej, min storebror är allergisk, säger Molly.
– Och så tänker de vuxna i Mollys familj att det är bra för kroppen att rida. Det övar ju på dina muskler, och det där vi kallar för motorik som kan vara lite svårt, säger Johanna och tittar på dottern.
Molly intygar att hon märkt att hennes motorik har utvecklats under tiden som hon har ridit.
– Hon blir starkare. Vi brukar prata om att Molly har låg muskeltonus, musklerna finns men är mjuka. Men nu kan du stå upp i lätt sits länge, det övar ni mycket på lektionerna, säger Johanna.
För ett år sedan var det inte så.
– Då var det svårt. Och nu kan du stå länge!
Några hästar här är ju jättestora. Jag kan tycka det är lite läskigt med så stora djur, tycker inte du det?
– Nej, jag är van vid stora hästar och sådana här mellanhästar, säger Molly och syftar på Dara.
I dag ska de gå på en tur i skogen och bland annat träna på att göra halt och att starta hästen igen.
Johanna tycker det är roligt att se framstegen som hennes dotter gör på hästryggen.
– Det gör det lätt att fortsätta, säger hon.
Positiva effekter
Från ridklubbens sida framhåller man att ridningen kan ge många positiva effekter för ryttare, som bättre balans och ökad kondition. Men också stärkt självkänsla och minskad smärta.
Johanna Gerdén framhåller att det nog har sina särskilda utmaningar att jobba med en grupp bestående av barn och unga med ganska olika förutsättningar och behov.
– Ett sådant här gäng med personer som är som Molly som kanske har autism eller utvecklingsstörning... det är inte en helt lätt målgrupp att jobba med. Det kan vara svårt att hålla motivationen uppe, man kanske testar en gång och så är det bra med det, säger hon.
För deras familj har det blivit annorlunda med ridningen. Molly är själv drivande i aktiviteten.
– Det är jättestor skillnad. Hon är den som håller reda på att på söndag ska vi hit. Det är hon som går och sätter på sig ridkläderna och säger: ”Mamma, kom då!”