Hoppa till huvudinnehållet

Ismael Atarias återkomst: ”Poeter är det mest nervösa folk som finns”

Publicerad:
Reporter Erik Segerpalm
Erik Segerpalm
erik.segerpalm@vf.se
”Jag slår mig ur sammanhang väldigt lätt och det kan vara bra, men också jobbigt ibland”, säger Anders Brokvist, mer känd som poeten Ismael Ataria.
”Jag slår mig ur sammanhang väldigt lätt och det kan vara bra, men också jobbigt ibland”, säger Anders Brokvist, mer känd som poeten Ismael Ataria. Foto: GEORGE GRIGORIADIS

Han har svårt för sitt eget skrå, poeten Ismael Ataria.

– Det finns en ängslighet och positionering när man kommer ut bland andra poeter och författare, säger han.

Efter en flytt till Falun och familjebildning är Hagforsprofilen nu aktuell på flera fronter, med start på Värmlands bokfestival i helgen.

Poeten, musikern och vildmarksentusiasten Anders Brokvist, mer känd under sitt diktaralias Ismael Ataria, var på tisdagen tillbaka i uppväxtens Hagfors, där han höll en workshop för högstadieelever.

– Det var jättefint. Ungdomarnas sätt att närma sig skrivandet är väldigt härligt. Ibland blir jag mer berörd av deras dikter än av etablerade poeters verk. Just för att de kan ha ett sådant hänsynslöst förhållande till språket. Speciellt unga människor som kanske inte har skrivit så mycket tidigare.

Aldrig handlat om att ”dra”

42-årige Brokvist flyttade från Hagfors 2019 efter att ha träffat kärleken. I Faluns centrala gamla gruvarbetarkvarter lever han och hans sambo nu småbarnsliv, med en son på tre och ett halvt år.

– Det är ett väldigt mysigt område med äldre byggnader. Jag bodde i ett snarlikt hus i Hagfors, en gammal lärarbostad, så övergången därifrån kändes lite sömlös faktiskt. Jag har en otrolig kärlek till min hembygd så för mig har det aldrig handlat om att "dra" från Hagfors, utan jag ser det snarare som att jag bara har flyttat vidare. Det kändes kul att vara tillbaka nu. Annars har ju de senaste åren varit något av en bubbla, med barn och pandemi.

Hans senaste diktsamling, "Längtan till whatever", släpptes för hela sex år sedan. Men även om det i den meningen varit tystare från poeten, så är det fortfarande glöd i pennan.

– Jag har dels gått över till något slags prosaberättande. Det är dikter, men mer som en kortroman i poesiformat. Jag tröttnade ett tag på att skriva den typ av dikter jag alltid gjort och provade att skriva en renodlad roman, men det är inte mitt uttryck, det har jag fått komma till sans med.

I årets upplaga av Västanå jul ingår Ismael Ataria i ensemblen. ”Jag är faktiskt lite nervös inför det, att få vara del i en ensemble över en lite längre tid, det är ganska nytt för mig.”
I årets upplaga av Västanå jul ingår Ismael Ataria i ensemblen. ”Jag är faktiskt lite nervös inför det, att få vara del i en ensemble över en lite längre tid, det är ganska nytt för mig.” Foto: GEORGE GRIGORIADIS

Dikt på mjölkpaket

Arbetet med den nya boken, som ligger klar för utgivning, gav honom även ny lust för det mer traditionella diktandet.

– Så jag arbetar även på en mer rak diktsamling. Jag tycker om tanken på att varje period i livet kan summeras i en ny diktsamling. Min första bok handlade om brorsan, den andra om adhd, och i "Längtan till whatever" utgick jag från den relation jag gick igenom då. Nu passerar en ny period i livet, med småbarn, tankar på sin egen och föräldrars dödlighet.

Anders Brokvist berättar hur han under en period av konstnärligt tvivel fick höra av en vän att en av hans äldre dikter fanns på Wermlands Mejeris mjölkkartonger.

– En dikt som jag nästan glömt bort själv. Det var så oväntat. Det var jag, Stig Berg, och så Tunström! Jag tyckte det var väldigt hedrande och kul. Just där och då betydde en sådan sak så mycket. Jag tror att alla kreativa människor går igenom stunder av tvivel, om man inte är en superframgångsrik deckarförfattare eller sitter i de största tv-programmen. Eller, till och med då, även om tvivlet kanske ser annorlunda ut. Man är aldrig större än sitt senaste verk eller gig.

Med i Västanå jul

På Värmlands bokfestival ska han nu på lördag läsa ett par nya dikter från Värmlandsscenen, med start klockan 15. Den 21 november gör han sedan en soloföreställning på Arenan i Karlstad.

– De föreställningarna tycker jag är roligast att göra. Att få blanda nytt med äldre saker. Man vet vart man ska, men kan improvisera kring materialet längs vägen.

Han ingår även i ensemblen i årets upplaga av Västanå jul, som får premiär den 30 november och sedan spelas till och med den 17 december.

– Sjukt kul. Jag är faktiskt lite nervös inför det, att få vara del i en ensemble över en lite längre tid, det är ganska nytt för mig.

Du är mycket din egen annars?

– Ja, både på gott och ont. Jag slår mig ur sammanhang väldigt lätt och det kan vara bra, men också jobbigt ibland. Jag vill tillhöra någonting, men så fort jag gör det så vill jag på något sätt ur det. Många i min bransch är väldigt bra på att bygga nätverk och på att prata väl om människor som man egentligen kanske inte har så jättemycket till övers för. Jag har lite svårt för den typen av nätverkeri.

– Med det sagt tycker jag ju om att möta människor och att jobba med människor. Västanå är ett sånt gäng, där känns det som att komma hem varje gång. De är fantastiska yrkesmänniskor som inte gör nån stor grej av det, som är ganska jordade och enkla att vara med.

Det kan vara en komplicerad bransch annars?

– Det kan ju det. Och poeter ... det är det mest nervösa folk som finns. Jag har jättesvårt för mitt eget skrå ibland. Det finns en ängslighet och positionering när man kommer ut bland andra författare och poeter, speciellt inom spoken word-genren där jag befinner mig. Kanske är det för att vi behöver kämpa för att få vår konstform godkänd i finrummen. Men jag bestämde mig för några år sedan att skita i allt sånt där. Jag vill bara vara mig själv, i alla rum.

Artikeltaggar

FörfattareGöran TunströmHagforsIsmael AtariaKarlstadLitteraturPoesiVärmlands länWermlands Mejeri

Så här jobbar VF med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.