Hoppa till huvudinnehållet

Gå med i facket!

Publicerad:
Verkstadsarbetare vid elbilsföretaget Tesla har gått ut i strejk med krav om att företaget ska teckna kollektivavtal.
Verkstadsarbetare vid elbilsföretaget Tesla har gått ut i strejk med krav om att företaget ska teckna kollektivavtal. Foto: Jessica Gow/TT

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.

Fackliga stridsåtgärder pågår mot Tesla sedan en tid tillbaka. I massmedia hörs röster både för och emot. Vad gör facken för nytta, frågar man sig.

För länge sedan, under de första åren efter att jag slutat skolan, kunde jag inte förstå varför det behövde finnas fackliga organisationer, i alla fall inte för tjänstemän. Jag såg ju förstås att det fanns skillnader mellan arbetare och tjänstemän. Vid sjukdom hade tjänstemän lön under tre karensdagar medan arbetarna inte fick någon ersättning alls. Men jag hörde ju till tjänstemännen.

Åren gick och jag kom att under några år arbeta i bl a USA. Min lön var ungefär som i Sverige men efter ett tag blev jag varse att där tog likheterna slut. Jag märkte förstås på en gång att själva lokalerna där jag arbetade lämnade en del att önska jämfört med Sverige. Ändå var det samma multinationella företag med svenskt kollektivavtal som jag arbete för både i USA och Sverige.

Bland mina arbetskamrater i USA fanns en foglighet som jag inte kände igen från Sverige. Denna foglighet kom till uttryck när det plötsligt från högre ort kom en order om att alla skulle arbeta tre-skift ett tag framåt. Projektet följde inte tidsplanen och det skulle rättas till med alla arbetade tre-skift. Ordern om tre-skift gällde 60-70 programmerare och ingenjörer där de flesta utförde sina arbeten vid sitt skrivbord. För min del kunde jag inte förstå hur det skulle gå snabbare att utföra arbetsuppgifter på natten jämfört med på dagen. Åtminstone programmerarna behövde bara sitt skrivbord, penna och papper för att göra sitt arbete. Det skulle bli tidigt skift en vecka, kväll en vecka av tre och natt skulle vi arbeta var tredje vecka.

Jag visste att denna tingens ordning hade varit otänkbar i Sverige och jag började tänka gott om facket.

På min arbetsplats i USA fanns en vaktmästare. Han var svart vilket var vanligt för personer med arbetsuppgifter som inte krävde någon speciell utbildning. Det tog flera månader innan han svarade när jag sade hej till honom men så småningom började vi prata om det ena och andra. Jag fick då reda på att han varit korttidsanställd på sex månader åt gången i tio år hos detta företag. Som korttidsanställd fick han inga av de sjukvårdsförmåner som fast anställda hade. Han hade heller ingen semester inte ens utan betalning. Fast anställda hade två veckors betald semester men man borde egentligen inte ta ut hela.

Vid det här laget tänkte jag mycket gott om facket. När jag efter två år i USA kom tillbaka till Sverige var jag inte sen att bli medlem i facket. Jag tyckte inte då och inte nu heller om allt som facket säger och gör men jag har lärt mig, att facket gör skillnad och att det krävs starka fackföreningar för att inte förlora den mark som vunnits genom åren och decennierna.

Goda arbetsförhållanden är så mycket mer än lönenivå. Mycket av det som vi i Sverige tar för givet har krävt en lång kamp. Det gläder mig därför, att se hur de fackliga organisationerna nu tar strid för att det multinationella Tesla ska förmås teckna kollektivavtal.

Annika Rullgård

Artikeltaggar

ArbeteAvtalKollektivavtalLönerSemesterTeslaUSA