I sju dagar har Majas familj letat efter henne – och det visade sig inte vara förgäves.
I dag, lördag, hittades hon välbehållen och ägaren Mattias Krantz beskriver känslan som ”total lycka”.
För prick en vecka sedan var Mattias och Maja, hans portugisiska vattenhund, ute på promenad på Bomstad i Karlstad. Plötsligt fick Maja syn på ett rådjur och sprang in i skogen – och hon kom inte tillbaka.
– Vi letade hela dagen tills det blev mörkt, berättar Mattias.
Maja hittades inte den dagen men letandet har fortsatt varje dag sedan dess, med hjälp av flera frivilliga. På Facebook, i gruppen Missing dogs Värmland, har engagemanget varit stort och tillsammans har man sökt av stora områden kring Bomstad, Skutberget och Randviken och både mat och filtar har lagts ut i hopp om att Maja ska dyka upp.
Misstänker att någon tagit henne
I dag, lördag, arrangerade Mattias systrar en skallgång för att hitta Maja men lyckan kom till slut från annat håll.
– Runt klockan 13 i dag fick jag ett samtal av en person som inte var med i skallgången om att de hade hittat Maja.
Den personen, Malin Ollas, hade varit ute och letat tidigare i veckan utan resultat, berättar hon. På lördagen ville hon och hennes sambo göra ett nytt försök, men i stället för att följa med gruppen som skulle söka av västra Bomstad begav de sig norrut.
– Så vi gick och sökte i områdena ovanför Bomstadsvägen i de skogspartierna som gränsar mot åkrarna. Vi tänkte att hon måste ha fastnat relativt tidigt i skogen om hon skulle ha sprungit åt det hållet, med tanke på att hon hade ett långt koppel på sig, säger Malin.
Och plötsligt skymtade de en svart lurvig varelse.
– Hon satt helt tyst och stilla men när vi närmade oss henne morrade hon och började skälla.
Som tur var hade Malin hundgodis med sig som hon slängde åt Maja som glatt tuggade i sig och med lite lirkande kunde Malin till slut närma sig så pass mycket att Maja tog godiset direkt ur handen på henne.
Malin berättar att kopplet/spårlinan Maja hade på sig var lindad många varv runt växten hon stod vid.
– Troligtvis har hon sprungit flera varv runt den då dessutom roten var rejält ruckad på, som att hon försökt dra sig loss.
Mattias teori är däremot att någon tagit Maja och tagit hand om henne, för att sedan placera henne på lämplig plats när skallgången skulle börja. Han upplever nämligen att Maja var alldeles för torr och välvårdad för att ha varit ensam ute i höstvädret.
– Det där är inte en hund som varit utomhus i en vecka, säger Mattias.
De märkliga omständigheterna till trots är glädjen över återföreningen i alla fall ett klart faktum.
– Från att gå från att vara helt nedbruten till lycka.