Hoppa till huvudinnehållet

Dramatisk start för Sunnebon Anna-Karins erotiska romanbygge: ”Så osannolikt alltihop”

Publicerad:
Reporter Erik Segerpalm
Erik Segerpalm
erik.segerpalm@vf.se
Anna-Karin Sandell, Sunne, har skrivit en erotisk roman. Men när förlaget bad henne bre på lite ytterligare stod hon på sig. ”Jag är en ganska pryd människa, ha ha. Så jag tänkte på mamma och pappa, och barnen.”
Anna-Karin Sandell, Sunne, har skrivit en erotisk roman. Men när förlaget bad henne bre på lite ytterligare stod hon på sig. ”Jag är en ganska pryd människa, ha ha. Så jag tänkte på mamma och pappa, och barnen.” Foto: Privat

Målet var att skriva en dubbelt så bra bok som den erotiska kioskvältaren "Fifty shades of grey", men hur explicit vågar man vara när man samtidigt konsultar åt Västanå teater?

– Det är inte Lagerlöf eller Knausgård precis, men jag har sagt det till Leif Stinnerbom, att du är ju inte direkt målgruppen heller, säger författardebutanten Anna-Karin Sandell.

Infallsvinklarna är många när Sunnebon Anna-Karin Sandell nu ger ut den första boken i en tänkt romanserie med erotiska förtecken. Kanske måste man ändå inleda i Ångermanland, dit hon reste för att medverka i en skrivkurs ledd av författaren och sexrådgivaren Sara Olsson.

Anna-Karin Sandell berättar att hon främst såg fram emot en trevlig roadtrip, ett litet äventyr i vardagen, men att hon inombords även närde en spirande förhoppning om att det kanske skulle kunna leda till någonting litterärt.

På vägen upp funderade hon så klart över vilka de andra kursdeltagarna kunde vara.

– Jag trodde ju att kursen mest skulle locka gubbar som tänkt skriva porrnoveller, men så dyker Carola Häggkvist upp. Det var så osannolikt alltihop. Det är ju lite speciellt för oss vanliga dödliga att träffa en sådan superkändis. Man vet inte hur man ska bete sig riktigt, vad ska man prata om? Men hon var en jätterar person.

Sommarstugan brann

Den märkliga helgen skulle ta ytterligare vändningar. Anna-Karin Sandell och hennes man hade precis fått nycklarna till en sommarstuga som de budat hem, idylliskt belägen på en ö i Vänern.

– På lördagen åkte min man dit för en första övernattning, tillsammans med två av våra barn och en kompis. Och så brinner skiten ner, första natten. Allt brann ner till grunden, så det har inte gått att fastställa orsaken. Kanske var det någon batteriladdare som inte använts på länge, som blev överhettad. Det var så dramatiskt. Och kvällen innan satt alltså jag uppe i Höga kusten och åt middag och badade bastu med Carola Häggkvist, och livet var super.

Såhär i efterhand kan Anna-Karin Sandell se hur branden blev ett slags motivator för hela bokprojektet, berättar hon.

– Vi behövde ju pengar och jag tänkte, ska jag göra ett försök till att få ihop nånting? Och så hade kursledaren Sara ett bokförlag med inriktning på erotisk litteratur. Jag läste "Fifty shades of grey" för kanske tio år sedan och tyckte den var helt fruktansvärd. Så hur svårt kan det vara att skriva någonting dubbelt så bra?

Men att sätta sig och skriva en bok, det är väl det sista man tänker på när det ska in pengar?

– Ha ha, ja, jo, kanske. Men jag kunde inte släppa tanken på den där "Fifty shades...", den sålde ju miljoners miljoner exemplar världen över. Det finns knappt ett fruntimmer därute som inte har läst den, och många tycker att den är helt fantastisk. Jag är som sagt inte en av dem, men om det går att skriva någonting inom samma genre, som folk kan relatera till mer än till den där konstiga, skruvade historien. Så varför inte?

Är det någon bokgenre det faktiskt går att tjäna pengar inom som ny författare är det kanske erotiken?

– Jo, men jag gick samtidigt in med inställningen att skriva en riktig bok. Jag ville inte bara skriva någon snuskbok, utan det ska handla om någonting viktigt också. Och det tycker jag att den gör, den handlar om livet och om döden, om vikten av att leva och ta vara på det som känns lustfyllt för en. Och däri finns vikten av att få känna ett begär till någonting, eller någon. Det är centralt. För en vacker dag ligger man där nedpackad i backen.

”Eskapism, det är väl mitt bidrag till make love not war”, säger Anna-Karin Sandell.
”Eskapism, det är väl mitt bidrag till make love not war”, säger Anna-Karin Sandell. Foto: Privat

Anonym avsändare

Huvudkaraktären Anna-Karin Sandells bok "Inferno", Josefin, lever ett på ytan perfekt liv tillsammans med sin man i en välbärgad Stockholmsförort.

– Hon har ingenting att klaga på, men ändå känner hon sig både instängd och avstängd. Hon har valt det här livet själv. Efter att ha åkt på en känslomässig smocka i ungdomen så har hon medvetet sökt efter trygghet. Men så dyker det upp ett anonymt meddelande i en app, som får hela hennes liv att ställas på ända. Hon hittar något slags puls i sig igen och mitt under en parmiddag som hon haft 14 000 andra av så reser hon sig upp, tackar för sig, beställer en uber och beger sig till Arlanda. Utan en susning om vem avsändaren till det där meddelandet är.

Hur explicit har du tillåtit dig själv att vara då?

– Inte särskilt, för jag är en ganska pryd människa, ha ha. Så jag tänkte på mamma och pappa, och barnen. Jag är heller inte så himla intresserad av att skildra hur kroppsdelar ser ut, vad de kallas och hur de rör sig. Det är mer stämningen innan och efter jag är ute efter att bygga upp. För att sedan bryta, så att läsaren får tänka ut resten själv. Så funkar jag. Det finns säkert de som tycker det är för mycket, och andra som tycker det är för lite. Men den här nivån passar mig.

De var inte på dig på förlaget, att du skulle "bre på lite"?

– Det var de faktiskt (skratt). Men framför allt har det varit viktigt för mig att det ska vara ett bra språk, att man ska kunna fastna i boken, få en känsla för de här karaktärerna. Och det är många läsare som har hört av sig redan, både män och kvinnor. Det är väldigt fint.

Anna-Karin Sandell vid bokreleasen.
Anna-Karin Sandell vid bokreleasen. Foto: Privat

”Skäms ihjäl ibland”

Att fronta en satsning av det här slaget är både spännande och lite genant, berättar Anna-Karin Sandell.

– Jag skäms ihjäl ibland. Jag är egenföretagare till vardags, har varit konsult i många år. Sedan något år tillbaka jobbar jag åt Västanå och jag är styrelseledamot i Fryksdalens sparkbank. Så känslan är att man är ute på en väldigt tunn lina, begår jag professionellt självmord? Men även om jag är lite rädd inombords så måste jag ändå räta på ryggen och stå för det här fullt ut. Och jag är stolt över den här boken.

Hon övervägde att skriva under pseudonym, men valde att bara plocka bort "Karin" från bokomslaget.

– Då kan Leif Stinnerbom och morsan säga att, henne känner vi inte. Det måste vara någon inavlad kusin från Ekshärad (skratt).

Men de hejar på dig, Stinnerbomarna?

– Ja, jo, det gör de. Hoppas jag.

Du låter lite tveksam?

– Ha ha, ja, det är ju inte Lagerlöf eller Knausgård det här precis, men jag har sagt det till Leif, att du är ju inte direkt målgruppen heller.

Erbjuder eskapism

Den fysiska upplagan av "Inferno" består av fyra delar. I ljudboksformat och som e-bok släpps en del i taget fram till årsskiftet.

– I det tidevarv vi lever i just nu, med så otroligt mycket våld, mord, krig och miljöförstöring, så tror jag att den här sortens bok kan ligga rätt i tiden. Eskapism, det är väl mitt bidrag till make love not war. Folk beter sig kanske inte som Josefin i verkliga livet, men att fly verkligheten ibland kan ju vara både kul och befriande.

Artikeltaggar

BränderCarola HäggkvistEkshäradFörfattareHistoriaLeif StinnerbomLitteraturSara OlssonStockholm-arlandaTeaterVänern

Så här jobbar VF med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.