Hoppa till huvudinnehållet

Två skadefyllda vintrar – nu lägger Ruus av: ”Till sist var jag ärlig mot mig själv”

Publicerad:
Reporter Johan Ekberg
Johan Ekberg
johan.ekberg@vf.se
Marcus Ruus under Tour de Ski 2021 – totalt blev det 25 starter i världscupen för värmlänningen som nu lägger av.
Marcus Ruus under Tour de Ski 2021 – totalt blev det 25 starter i världscupen för värmlänningen som nu lägger av. Foto: MAXIM THORE

Säsongspremiären är bara veckor bort.

Men Marcus Ruus tränar nu för tiden ”bara” tio timmar i veckan – den värmländske elitåkaren har blivit skidpensionär.

– Det är en häftig resa jag fått vara med på, säger han.

I en stor intervju berättar 29-åringen om nya karriären, den tuffa ekonomiska vardagen och höjdpunkten under en karriär med 25 världscupstarter och ett JVM-brons.

Från Årjäng, via Gillberga – vidare till Åsarna och hela vägen ut på världscupen bland världens bästa åkare.

En 21:a plats på jaktstarten i Trondheim 2020 blev karriärens bästa VC-resultat på seniornivå – men där finns även en 28:e plats från Falun samt en 29:e plats på Holmenkollens klassiska femmil samma vår.

Där och då stod Marcus Ruus på sista trappsteget efter karriärens bästa säsong.

Precis utanför A-landslaget – med drömmar om en VM-plats.

Tre år senare blickar han tillbaka på ständiga skadeproblem, och fram emot en vinter där han nu gör det han känner för.

Marcus Ruus, han har lagt av.

– Det är lite annorlunda. Speciellt nu på hösten, jag kommer på mig själv med att tänka ”ja just det, jag ska ju inte tävla nu snart”. Det är en speciell känsla. Men lite skönt också. Inte känna massa måsten, inte känna att jag måste ut och träna.

Fostrar nya stjärnor

Men skidsporten har värmlänningen inte på något sätt lämnat.

Redan i januari började han jobba på skidgymnasiet i Åsarna, nu i höst har han en 60 procentstjänst där.

– Så jag är fortfarande med i sporten så sett. Jag trivs bra, det är kul och lärorikt. Åsarna har dessutom en skidakademi där jag hjälpt till, så jag tränar både de som är juniorer plus de jag tidigare tävlat tillsammans med. Minst sagt speciellt att ha varit klubbkamrater och nu vara deras tränare. En omställning.

Berätta om beslutet att lägga av?

– För mig blev det ändå ganska självklart beslut, speciellt som de två sista säsongerna som jag körde blev. Inga katastrofsäsonger, men två säsonger som blev förstörda av skadorna när jag egentligen hade känslan att ”nu kommer jag kunna vara med och slåss om VM-platserna”.

Dubbla axelskador

Truppen utanför A-landslaget byter ständigt namn, men för enkelhets skull kan vi kalla det utvecklingslandslaget. Där togs Ruus ut 19/20, fick först nobben året men efter att en sponsor tillkommit och platserna blivit fler därefter en landslagsuttagning både då och 21/22.

Men det var då början till slutet på karriären startade.

– Först på sommaren hade jag en överaktiv muskel i låret som gjorde att jag inte kunde träna exakt som jag ville. Men jag hade börjat komma igång mot hösten, det såg jäkligt bra ut. Men så ramlade jag, suckar Ruus och berättar:

Ett fall på rullskidor stod Marcus Ruus dyrt.
Ett fall på rullskidor stod Marcus Ruus dyrt. Foto: MATHIAS BERGELD

– Uppvärmning inför ett intervallpass på rullskidor, och så gick det lite galet i en kurva och jag slog axeln ur led med en hård smäll. Men den hoppade tillbaka, så det dröjde fyra veckor innan vi förstod vad som hade hänt.

Då väntade 1,5 månad utan stakträning. Ett dråpslag för en skidåkare.

Slog i en isklump

Och ett år senare var det dags igen.

– Jag hade kört Bruksvallspremiären och skulle springa till ett träningspass när jag slog i en isklump, tog emot och då stack armen iväg. Samma visa igen – bara börja med rehab. Långa veckor innan jag kunde tävla igen, jag tappade många viktiga pass och missade många viktiga tävlingar.

Han fortsätter:

– Första året, då höll jag ändå motivationen uppe. Nu tog det för mycket av det roliga. Jag vill fortfarande tycka det är kul med skidor, och det gör jag fortfarande. Men det kommer ett liv efteråt också, och jag har trots allt inte fått det att släppa. Till sist var jag ganska ärlig mot mig själv och sa ”nu får det vara bra”.

Marcus Ruus på den nivån han hade velat vara oftare, med landslagskläder på.
Marcus Ruus på den nivån han hade velat vara oftare, med landslagskläder på. Foto: VEGARD WIVESTAD GRØTT

– När jag fick nya jobbet blev det ett ännu enklare beslut, då hade jag något att gå till. Det är ut på världscup jag ville, inte ligga kvar på Sverigecupnivå. Då kan jag lägga tiden på något annat – och ha det lite bättre ekonomiskt än man har det som skidåkare.

Kärvt ekonomiskt

För medan Frida Karlsson, Ebba Andersson och Jonna Sundling i världstoppen både är attraktiva för sponsorer och får fina prispengar i världscupen är vardagen för de åkare som bara är två-tre steg ner en helt annan.

– Det har varit tufft. Jag har fått räkna på kronorna. Söka sponsorer är tufft och jag har varje sommar fått räkna på hur mycket jag behövt jobba för att kunna klara nästa säsong.

Marcus Ruus har suttit i kassan hemma på Ica i Årjäng, han har planerat granplantor och röjt i skogen.

– Men att jobba på sommaren har jag ändå tyckt varit kul. Det har nästan varit lite skönt att släppa skidåkningen på sommaren. Träna mycket – men även göra något annat vid sidan om.

En mäktig karriär

Marcus Ruus kan likväl blicka tillbaka på en karriär som på den här sidan millennieskiftet är en av de finaste av en värmlänning i längdspåren.

Som junior: Otaliga framgångar på hemmaplan men även internationellt med ett JVM-brons i stafett från Liberec 2013, en fjärdeplats i stafetten i nästa JVM i Val di Fiemme året efter där han även blev sexa individuellt på 10 kilometer klassisk stil.

Som senior: Ett SM-brons på fristil 2021, två SM-guld i stafett med Åsarna och tre topp 30-placeringar på de 25 starter han fick göra i världscupen.

Marcus Ruus under loppet då han nådde karriärens bästa placering i världscupen då han blev 21:a i jaktstarten.
Marcus Ruus under loppet då han nådde karriärens bästa placering i världscupen då han blev 21:a i jaktstarten. Foto: VEGARD WIVESTAD GRØTT

När du blickar tillbaka, vad är du mest stolt över?

– Många saker. Jag har fått se mycket, fått många vänner. Resultatmässigt får jag ändå säga bronsmedaljen på JVM i Liberec. Och sen att jag fått prova på att åka Tour de Ski, åka Ski Tour 2020 från Östersund till Trondheim, säger Ruus och fortsätter:

– Det finns många häftiga saker, som att få prova på Holmenkollen och stämningen där.

Topp 30 i världen flera tillfällen, då är man ändå ganska högt upp?

– Absolut, det är inget jag kan klaga över. Sen är det lite tillfälligheter att jag inte fått till det och blivit absolut bäst. Men det har varit en häftig resa att få vara med på. Absolut.

Du nådde väldigt stora framgångar som junior, var steget upp till seniornivå större än du trodde?

– Nej, jag var nog ganska inställd på att det skulle vara ett stort steg. Jag tror det hade mycket med mognad att göra. Jag ångrar definitivt inte att jag flyttade upp hit till Åsarna, men jag hade nog behövt ha en lite hårdare ledare på plats, säger Ruus och fortsätter:

– Jag tränade på egen hand. Vi var ett bra gäng, men vi hade nog kunnat göra vissa saker mer seriöst. Jag hade behövt lite hårdare vägledning, vad man ska göra och inte göra. Dagens yngre skidåkare är mer mogna än jag själv var i den åldern.

Du får nu vara tränaren för dem som du själv hade behövt?

– Exakt!

Hoppas på nya löften

Med Ruus ute ur leken är Anton Persson det riktiga toppnamnet kvar från Värmland.

– Det är han som håller den värmländska fanan högt just nu. Jag hoppas han kan komma tillbaka bra nu efter operationen, det ska bli kul att se honom på andra sidan den. Sen får vi hoppas det kommer upp nya värmländska löften.

– Hemma i Årjäng finns det ändå några tappra själar som håller på. Och även i Gillberga finns det en del ungdomar som är ute och tränar. Och därifrån finns ju Meja Pettersson som nu bytt till Högbo som tävlar både i löpgrenar och skidor. Kul att se att fler hemifrån vågar prova på att dra sig längre norrut och testa sina vingar.

Nu kan Marcus Ruus åka ut och åka och njuta på ett annat sätt.
Nu kan Marcus Ruus åka ut och åka och njuta på ett annat sätt. Foto: JOHANNA LUNDBERG

Att inte längre själv vara elitåkare, vad njuter du mest av att slippa? Är det att slippa oroa sig för att bli sjuk?

– Jag har varit den som inte var så orolig för att bli sjuk. Men det som är skönt är att inte känna att jag måste sticka ut tidigt, att jag kan ligga kvar i sängen och ta det lugnt. Är det en fin dag kan jag bara ta det lugnt i skogen och njuta av tillvaron. Inte känna stressen över att hela tiden behöva träna, bara få ta det lugnt.

Ruus skrattar till och tillägger:

– Sen har jag kanske lite svårt att släppa träningen ändå. När jag inte tränat en dag känner jag direkt ”fan också...”

Träningsmängden som pensionär?

– Oj, den har jag inte koll på. Men det är väldigt mycket mindre. Men jag ligger nog i alla fall på över tio timmars träning per vecka.

Längdskidåkare, det kommer han alltid att vara Marcus Ruus.

Men nu helt på sina egna villkor.

Artikeltaggar

GillbergaKarriärLängdskidåkningMarcus RuusTour de SkiTräningVärldscupen i längdskidorÅrjängÅsarna IK

Så här jobbar VF med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.