Hoppa till huvudinnehållet

Nöjesfabriken fyller 20 år – ”Så sjukt att man nästan blir tårögd”

Publicerad:
Reporter Veronica Sjöblom
Veronica Sjöblom
veronica.sjoblom@vf.se
Ägarna Willi Schmidt och Peter Eriksson minns Nöjesfabrikens 20 år.
Ägarna Willi Schmidt och Peter Eriksson minns Nöjesfabrikens 20 år. Foto: Robin Karlsson Dahlgren

För 20 år sedan öppnade Nöjesfabriken i Karlstad och blev snabbt en institution i Värmlands nöjesliv.

Ägarna Willi Schmidt och Peter Eriksson minns två hektiska, jobbiga och väldigt roliga decennier av konserter, snabba beslut, galna idéer – och tjuvar.

– Morrissey försökte sno vår kock.

Willi Schmidt, Peter Eriksson och Jonas Uhlin (som var delägare fram till 2006) hade drivit krogar tidigare, men ville ge sig på ett större projekt. De såg framför sig en bowlinghall med bar och lättare mat, men under resans gång växte planerna snabbt mycket större.

Willi: Vi började med idén redan 1997, men öppnade först 2003, så vi höll på i sex år och letade lokaler.

Peter: Mitt i bygget tänkte vi ”fan, vi bygger en scen i stället – vi kör!”.

De hade tänkt ha en inomhusgolfbana, men det spontana infallet med en konsertscen blev en grundpelarna i Nöjesfabriken.

Peter: Vi var väldigt tidigt ute med att sätta ihop alla de här delarna. Aktiviteter, pilsner och mat. Nu är det många som gör så. Det är bara när man är ung som man vågar ge sig in i såna här projekt. I dag skulle vi aldrig göra det. Det är för riskabelt, för stor grej. Men är man ung och tror man är oövervinnerlig då går det ju.

Allt från barnkalas till pensionärsbowling ryms inom Nöjesfabrikens väggar.
Allt från barnkalas till pensionärsbowling ryms inom Nöjesfabrikens väggar. Foto: Marcus Bryngelsson

De beställde gokart-grejer från Italien, barriärsystem från Spanien och bowlingbanor från USA. Varje dag kom det lastbilar från världens alla hörn med leveranser.

Peter: Det var bara att fatta beslut, vi var helt orädda. Vi måste ha hamnat i någon psykos eller något. Vilka bowlingbanor är bäst i världen? Vilket tidtagningssystem ska vi ha till gokarten? Det var otroligt mycket att lära sig och hålla koll på.

Den ursprungliga ägartrion Willi Schmidt, Peter Eriksson och Jonas Uhlin under bygget av Nöjesfabriken 2003.
Den ursprungliga ägartrion Willi Schmidt, Peter Eriksson och Jonas Uhlin under bygget av Nöjesfabriken 2003. Foto: Värmlands Folkblad

Duvor och renovering:

När kontraktet skrevs den 1 april 2003 var det verkligen inget aprilskämt. Då hade den gamla industrilokalen varit bussgarage en tid och renoveringen drog i gång omedelbart.

Peter: Det såg för jävligt ut här inne när vi tog över. Det var asfalt, kabelgravar och duvor som flög här.

Han pekar runt i lokalen och erkänner att någon större erfarenhet av att bygga hade de inte.

Willi Schmidt skrattar och håller med: Min mamma var med här och hon bara skakade på huvudet. ”Här är ju en bowlinghall, ser du inte det?” sa jag.

Vi måste ha hamnat i någon psykos eller något.
Peter Eriksson

Det tog sju månader från att de fick ta över lokalen tills premiärkvällen, men de hade tjuvstartat lite med målningen – för att hinna.

Peter: Den tredje delägaren, Jonte, hade en bror som var målare och han stod här ensam och målade takstolarna och stålbalkarna med lift i tre–fyra månader. En extremt heroisk insats! Det ska inte gå att bygga detta. All heder och en eloge till kompisar, familj och byggfirmor som var med. Det var ofantligt många som gjorde sitt yttersta, inte bara vi.

En bild på ägarduon från de första åren i Nöjesfabrikens historia.
En bild på ägarduon från de första åren i Nöjesfabrikens historia.

Premiärkvällen med oändlig kö:

Inbjudningar skickades ut och den 23 oktober 2003 klockan 19.00 var det dags. The Cardigans var bokade som öppningsakt.

Willi: Vi bodde på Östra torggatan då och när vi kom gående över Ankersbron vek sig benen på oss. Det var kö över hela Herrhagen. Där stod 1 600 människor, fem personer i bredd. Vi såg inte slutet på kön.

Peter: Vi hade inte tänkt på insläppstider och hur det skulle bli i garderoben utan hade bjudit alla till 19.00. ”Vad gör vi nu? Vi ska leva på att det blir så här mycket folk varje helg.” När folk släpptes in höll belysning ovanför barerna fortfarande på att sättas upp.

Gokart fanns i Nöjesfabrikens begynnelse. Numera är där Mässhallen där loppis, lekland, julshower och konferenser huserat.
Gokart fanns i Nöjesfabrikens begynnelse. Numera är där Mässhallen där loppis, lekland, julshower och konferenser huserat.

Gokart med väntetid:

Peter: Det var för liten bana och för stora sällskap. Eller restaurangen var så mycket större jämförelsevis. Skulle 50 personer åka gokart, fick de sista fem vänta i 1,5 timme. De kunde inte dricka en öl under tiden för de var tvungen att köra nyktra. De lämnade walkover. Till slut skrotade vi den.

2015 spelade Snoop Dogg på Nöjesfabriken.
2015 spelade Snoop Dogg på Nöjesfabriken. Foto: Peter Bäcker

Oräkneliga konserter:

Många stora artister och band har genom åren spelat på någon av Nöjesfabrikens scener. Från svenska, obskyra punkband till de allra största världsartisterna.

Peter: Det är fruktansvärt svårt att välja ut en favorit. Håkan Hellström har ju spelat här flera gånger. Volbeat var häftigt, dj:n Martin Garrix, Snoop dogg, Xzibit och Veronica Maggio. Det finns så många guldkorn! Man är stolt över att fått hit dem och gett dem till Karlstadspubliken.

Veronica Maggio har uppträtt på Nöjesfabriken flera gånger.
Veronica Maggio har uppträtt på Nöjesfabriken flera gånger. Foto: Tommy Andersson

Hur många konserter det blivit totalt genom åren är svårräknat.

Willi: Det måste vara över tusen, men det räcker nog inte. De första tio åren var vi här på varenda konsert, varenda kväll. Att känna glädje hos folk som har kul, oavsett vilken spelning det var.

José González:

En tidig spelning de minns är den med singersongwritern José González.

Willi: Det var fullt, typ 400 i publiken, när han kom ut på lilla scenen. Han hälsar och säger vad roligt det var att vara här. Sen sätter han sig på en stol och så syntes han inte. Han satte sig ner och försvann. Vi kanske skulle haft scenpodiet lite längre upp, men det hade ingen tänkt på då.

Lemmy i Mötorhead tyckte Nöjesfabriken var ett ”tiny place”.
Lemmy i Mötorhead tyckte Nöjesfabriken var ett ”tiny place”. Foto: "Jonas Gustafsson"

Motörhead:

När Motörhead spelade på Nöjesfabriken var de vana att uppträda i stora idrottsarenor.

Peter: ”This is a tiny, tiny place” sa Lemmy när han kom hit. Hans kock stod och stekte bacon till Lemmy i logen som frågade om det fanns någon senap. Vi tog med honom till restaurangen och där stod tio tuber. ”Ta en senap, varsågod.” ”Har ni restaurang här?” frågade Lemmy då. Och ja, det hade vi ju. En ganska stor.

Morrissey spelade på Nöjesfabriken 2006.
Morrissey spelade på Nöjesfabriken 2006. Foto: Marcus Bryngelsson

Morrissey:

En annan legendarisk spelning var The Smiths-sångaren Morrissey som mellanlandade i Karlstad för två spelningar, två dagar i rad, i augusti 2006.

Peter: Eftersom han är ultravegan fick vi tömma hela huset på kött och be korvgubben utanför att inte vara här just de kvällarna.

Wille: Morrissey var en väldigt speciell människa... Han skulle sitta ensam inne i stora nattklubben och lyssna på soundcheck. Helt ensam skulle han vara och sen stövlade jag in där och sa ”Tjena tjena”. Efter spelningen gick han ut och satte sig på innergården och drog i sig en hel vinare själv. Sen stack han till Plaza och checkade ut eftersom det droppade i en kran och åkte vidare till Oslo i stället. Han ville även sno vår kock. Han var supernöjd med maten och gav vår köksmästare en skiva. ”For you, you, you” stod det på den och så hade han erbjudit honom att följa med som kock på hela turnén. ”Nej, han ska jobba här!” sa vi.

W.A.S.P. på Nöjesfabrikens scen.
W.A.S.P. på Nöjesfabrikens scen. Foto: Tommy Andersson

W.A.S.P.:

Det gick ganska vilt till även en av gångerna när heavy metal-bandet W.A.S.P. spelade.

Peter: Jag kommer in och ser publikhavet. Det var folk över allt, folk i soffor och de började till och med slita ner innertaket och hänga i det. Det flög innertaksplattor. Jag stod tio meter ifrån och tänkte ”Vad kan jag göra?” Jag ville lösa situationen, men det var ingen idé just då. Det var stora hål upp i taket och bara belysningen som hängde ner.

Verket heter nuvarande nattklubben på Nöjes.
Verket heter nuvarande nattklubben på Nöjes. Foto: Nöjesfabriken

Nattklubbarna:

Genom åren har nattklubbarna funnits med, tagit paus och bytt namn. Schlagerbaren och Rockbaren minns säkert många.

Peter: Även vi drabbades av nattklubbsdöden och stängde ner dem ett tag och körde bara konserter. Men sen fanns det ett sug efter en lite mer ”innepinneklubb” och då öppnade vi Verket. I dag har vi även studenttorsdagar och har genom åren försökt vara ett kårhus för studenterna som inte har så mycket pengar att spendera. Det är ganska sjukt när man tänker på det, att alla som bor i Karlstad och är i 40-årsåldern och neråt har tagit sin student här, då vi haft den officiella studentfesten.

Det be(ryk)tade rökrummet:

När Nöjesfabriken öppnade var det fortfarande lagligt att röka på krogen.

Peter: Det går knappt att fatta i dag att det var så, men jag kommer ihåg hur mattan framför baren såg ut efter en kväll. Det var fimpar överallt!

Då fick vi mejl från folk som krävde oss på pengar för att deras kläder hade blivit förstörda.
Willi Schmidt

När förbudet kom var ägarna lite oroliga för hur det skulle tas emot av gästerna och byggde därför ett rökrum.

Willi: Då fick vi mejl från folk som krävde oss på pengar för att deras kläder hade blivit förstörda när de varit inne i rökrummet. Vi fick sätta upp en skylt att de fick gå in på egen risk – ”Kläder kan bli förstörda”.

Här slås en vägg in till det som senare skulle bli tapasrestaurangen Cava 42.
Här slås en vägg in till det som senare skulle bli tapasrestaurangen Cava 42. Foto: Peter Bäcker

Kärleken och barnen som vuxit upp:

Willi: Vi vet att många, både gäster och personal, har träffats här. Det har varit frierier, bröllop och vi har haft bröllopsfester här.

Peter: De som var här i starten har barn nu och nu är det de som går ut på Nöjesfabriken. Så sjukt, man blir nästan tårögd när man tänker på det. 20 år är en lång tid.

Brottade ner inbrottstjuv:

Flera inbrott har det blivit genom åren och vissa har de tagit på bar gärning.

Willi: Vi fick larm om att någon hade brutit sig in och inom två minuter stod det en polisbil i varje hörn av huset. De gick in med hundar och vi gick runt och letade, men hittade ingen. Tjuven kunde omöjligen ha tagit sig ut, men till slut hittade vi honom allra längst in i leklandet.

Peter: En annan tjuv tog jag på övervåningen. Jag kollade på kameraövervakningen och hinner precis få upp livebilderna på datorn när jag hör steg i gången utanför. Det var bara att vänta tills han gick förbi mitt kontor och då kastade jag mig över honom, lyckades tränga in honom i ett hörn och ringde polisen. I dag skulle jag inte göra det.

Under coronapandemin fick Nöjesfabriken korttidspermittera sin personal. ”Ovissheten var värst”, säger Willi Schmidt.
Under coronapandemin fick Nöjesfabriken korttidspermittera sin personal. ”Ovissheten var värst”, säger Willi Schmidt. Foto: Peter Bäcker

Ett sista glas under pandemin:

Den svåraste perioden under Nöjesfabrikens 20 år är ägarna utan tvekan helt eniga om: coronapandemin.

Willi: Ovissheten var jobbigast!

Peter: Det kändes inte som 1,5 år i efterhand. Snarare fem år rent psykiskt. Vi fick stänga ner, göra om, rekonstruktion, öppna igen, anställa hundra personer, hittar flowet, stänga ner. Bort med alla igen. Starta upp igen. Kaos! Ett starkt minne från den tiden är dinnershowen med Miriam Bryant. När hon satt på scenen med ett vinglas i handen och körde låten ”Ett sista glas”. Det var magiskt bra, men jag tänkte också ”Är det sista glaset någonsin på Nöjesfabriken?”. Vi lever på att samla människor och tar man bort det, det kändes som dödsstöten.

Fiskebassängen på stora dansgolvet:

Konferens- och mässdelen av verksamheten har varit bestående under alla år och där försöker personalen tillgodose alla möjliga önskemål.

Peter: När vi hade fiskemässa här byggde vi en bassäng, fyra gånger åtta meter – en meter djup. De kunde kasta med drag härinne. Det var mycket som skulle roddas och det säger väl något om vad vi är för ett hus. Vi försöker lösa det mesta och inget är omöjligt. Det blev en jäkla pöl med massor av vatten.

En välstädad bowlingbar.
En välstädad bowlingbar. Foto: Ida Myrin

Otacksam städning – kväll efter kväll:

Peter: Efter en kväll med tusen gäster ska det städas. Klockan två vinglar människor ut härifrån och klockan åtta på morgonen är det dags för konferens. Huset lever nästan dygnet runt.

Jag skulle få ett psykbryt om jag var städare här!
Willi Schmidt

Willi: Jag skulle få ett psykbryt om jag var städare här! Tänk när vi kör torsdag, fredag och lördag. Och så städar du allt jättefint och så kommer du hit igen och får börja om från början varje dag. De ska ha en eloge!

Många i personalen:

De är drygt 20 heltidsanställda i dag, men kan vara så många som 80–100 deltids- och timanställda en hektisk kväll.

Peter: Det är otroligt många som har jobbat här, flera tusen genom åren som stått i garderoben, serveringen, baren eller städat. Många har startat sina karriärer här och kanske börjat i disken, fått hoppa in i baren när det varit kort om folk, fått lära sig blanda drinkar, gått internutbildningar och plötsligt jobbar de för Moët eller någon spritleverantör i Stockholm.

Willi: Vi hade en kille som var ansvarig för våra kassasystem. De krånglade ibland och då fick han ha mycket kontakt med supporten. Till slut blev han bättre än dem och fick börja jobba där i stället.

Betydelsen för Värmland:

Peter: Nöjesfabriken är tillsammans med CCC och Löfbergs arena en samlingspunkt där folk får möjlighet att vara sociala. En motor i Värmland som gör att något händer i stan, att det finns något att se och göra. Det blir en kedjeeffekt när det är en konsert eller ett evenemang, restauranger och pubar besöks och en del kanske sover på hotell. På så sätt är vi stolta över att Nöjesfabriken finns och det är otroligt viktigt för stan och det sociala livet. Vi ger dem en anledning och ses. Om folk inte hade tyckt att vi gjort något bra hade de inte kommit hit. Då hade vi inte funnits i 20 år.

”De galna idéerna börjar ta slut och det händer så mycket i världen nu med krig och ekonomi”, säger Willi Schmidt och Peter Eriksson.
”De galna idéerna börjar ta slut och det händer så mycket i världen nu med krig och ekonomi”, säger Willi Schmidt och Peter Eriksson. Foto: Robin Karlsson Dahlgren

Miljarder och misstag:

Willi: Vi har omsatt nästan en miljard sedan vi öppnade, men varenda krona vi tjänat har vi återanvänt och byggt för. Vi har haft cirka 300 000 besökare per år under 20 år. Det blir sex miljoner människor, även om många varit här många gånger.

Vi har omsatt nästan en miljard sedan vi öppnade.
Willi Schmidt

Peter: När du öppnar ett sånt här ställe så gäller det att du brinner för det. Det är inte en butik som öppnar nio och stänger sex. Vi är ett bra team och har gjort många bra grejer, men vi har gjort många misstag också. Man måste våga och inte gå och älta i evighet.

Framtiden – ”De galna idéerna börjar ta slut”:

Peter: Vi börjar bli äldre och har varit i krogbranschen i snart 30 år. Ibland tänker jag att det kanske är dags för nästa generation att ta över snart. De galna idéerna börjar ta slut och det händer så mycket i världen nu med krig och ekonomi. Det blir allt svårare att göra en budget och veta vad som händer i framtiden. Vi lever i nuet och jag har ingen aning om var vi är om två år, även om jag har önskningar naturligtvis. Men just nu är det viktigaste att krig och elände tar slut.

Planerna för jubileumskvällen:

Mycket har hänt genom åren och jubileumskvällen blir en rejäl nostalgitripp.

Peter: Vi har bjudit in massor med folk som varit med oss genom åren. Personal, byggfolk... alla som vi vill tacka och hylla genom åren.

Han ler och tillägger:

– Vi har säkert glömt att bjuda massor. Känner man sig bortglömd ber vi om förlåtelse redan nu. Ring oss om du känner dig träffad och kom hit.

Artikeltaggar

FöretagandeHerrhagenHåkan HellströmKarlstadKonserterMartin GarrixMiriam BryantMorrisseyMotörheadNattklubbarNöje/KulturNöjesfabrikenPeter ErikssonRestaurangerSnoop DoggThe CardigansThe SmithsVeronica MaggioVolbeatVärmlands länW.A.S.P.Willi SchmidtXzibit

Så här jobbar VF med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.