Det är sannerligen en speciell tillställning, en klassåterträff. Väldigt många starka – och vitt skilda – känslor mötte jag när jag berättade att jag skulle åka ett 20-tal mil söderut på just en sådan, nu i lördags.
”Ääeeeh fy fan, aldrig i livet!”, var reaktionen från ett gäng. ”Äääeeeh fy fan, så jäkla roligt!”, blev responsen från ett annat.
Det handlar väl givetvis mycket om vilken upplevelse man hade i skolan, det köper jag fullt ut. Själv har jag både bråkat och blivit bråkad med i skolan, så jag höll mig tämligen neutral mellan dessa två läger.
Min vana trogen hade jag inte satt några stora förväntningar inför kvällen, jag gillar att bli överraskad – och det blev jag sannerligen. Det var nog en av de roligaste kvällarna jag haft på väldigt länge.
Alla var verkligen på riktigt gott humör och stämningen var kanon kring borden på Harrys övervåning i Uddevalla. Maten smakade bra, ölet smakade bra, och allt var kanonfint arrangerat. Det var frågesport, det var hälsningar från gamla lärare och till och med ett antal mer eller mindre välformulerade tal – däribland från undertecknad.
Man fick ju passa på.
Så till er som tvekar på att gå på den där rackarns klassåterträffen, tveka då ej längre. Det kan ju bli himla trevligt alltså.