Hoppa till huvudinnehållet

Frida miste sin man i cancer – stödjer nu andra: ”Många saknar verktyg”

Publicerad:
Reporter Annica Buvik
Annica Buvik
annica.buvik@vf.se
För sex år sedan förlorade Frida Pålsson Werntoft sin man, sina barns pappa, i cancer. Nu vill hon hjälpa andra barn i samma situation att hantera sin sorg.
För sex år sedan förlorade Frida Pålsson Werntoft sin man, sina barns pappa, i cancer. Nu vill hon hjälpa andra barn i samma situation att hantera sin sorg. Foto: Privat

Att förlora en nära anhörig förändrar livet för alltid, inte minst för ett barn som mister en förälder.

Frida Pålsson Werntoft, vill genom Karl Werntofts Minnesfond, hjälpa barn att hantera sin sorg. Nu kommer hon till Värmland och föreläser i ämnet.

– Som vuxen medmänniska kring barn kan du göra en fantastisk skillnad, säger hon.

Frida minns det som att det var i går, beskedet som fick livet att vändas upp och ner för henne och barnen Svea och Stig. Mitt i livet fick hennes man och barnens far Karl Werntoft 2016 beskedet att han hade cancer.

Tillsammans försökte de besegra sjukdomen, och hålla hoppet uppe. Men i oktober 2017 orkade inte hans kropp mer och i en ålder av 39 gick Karl bort.

För familjen som lämnades kvar blev livet aldrig mer detsamma.

– Jag kommer ihåg att det var en sådan surrealistisk känsla när jag gick till den lokala matbutiken första gången. Jag tänkte att ”här springer alla på precis som vanligt”, och så är allt helt ovanligt men maten måste på bordet. Det på ett sätt var räddningen med att ha barn – att man måste upp på hästen igen, säger Frida.

Minnesfonden

Det är nu sex år sedan, och Svea är 14 och Stig är 11. Frida berättar hur hon ganska snart märkte att samhället erbjöd mycket lite stöd och kunskap kring hur barn som blir av med en förälder stöttas på bästa sätt.

Något som förvånade, för när dottern Svea som treåring fick diabetes typ-1 fick hon ett helt team runt sig med läkare, sköterska, dietist och psykolog. Men när sorgen slog till upplevde Frida att det inte fanns så mycket hjälp för barnen att få. Svea, som också bar på mycket ilska, var heller inte mottaglig för att prata med en psykolog. Och Stig, 5 år, ansågs vara för liten.

Frida i sin tur försökte hitta nätverk för att få hjälp men när hon inte hittade något så kände att hon ville göra något, dels för sina egna barn men också för andra barn i samma situation som kanske förlorat en förälder till sjukdom, i olycka eller genom suicid.

Det var då Karl Werntofts Minnesfond växte fram, något hon även tog upp med Karl för att få något slags medgivande.

– Men han tittade bara på mig och tårarna kom hos oss båda, och han sade att det där får ni hantera när jag är död. Då kände jag att jag inte ville fråga fler gånger för jag vill inte få ett nej. Jag insåg verkligen att det här kommer vi att behöva.

2016 fick Karl Werntoft beskedet att han hade cancer. Här firar han sin näst sista midsommar tillsammans med Frida och barnen Svea och Stig. I oktober 2017 gick han bort i sviterna av sjukdomen.
2016 fick Karl Werntoft beskedet att han hade cancer. Här firar han sin näst sista midsommar tillsammans med Frida och barnen Svea och Stig. I oktober 2017 gick han bort i sviterna av sjukdomen. Foto: Privat

Efter Karls bortgång startade hon fonden tillsammans med hans tre systrar och hans mor. De i sin tur hade förlorat sin far och man i en bilolycka. Något som också tyngde Karl i slutet, som visste hur Svea och Stig skulle få det vid hans bortgång.

– Det optimala är att man pratar om det och att man får hjälp att bearbeta det. Det är inte klokt att sjukvården inte är rustade för det här och erbjuder hjälp till människor i sorg – många saknar verktyg för det här. Att själv behöva leta efter hjälp, kanske inte alla orkar.

Föreläser i Värmland

Årligen arrangerar minnesfonden fyra träffar för barn och ungdomar med pyssel, sorgbearbetningsläger, aktiviteter, samtal och gemenskap för både barn och föräldrar men också sorgebearbetningskurser för föräldrarna som oftast sätter sin sorg på paus.

Minnesfonden arrangerar även föredrag om hur barn i sorg kan hjälpas, och på måndag kommer de till Karlstad.

– Som vuxen medmänniska kring barn kan du göra en fantastisk skillnad. Målet med fonden är att fler ska fångas upp. Region Värmland som har en fokus månad på suicid har bjudit in oss för att prata om det här. Vi kommer att prata generellt om förlusten men vi kommer även att ta ett större grepp om suicid, säger Frida, och fortsätter:

– Föreläsningen går också mycket ut på att det måste vara okej att få vara glad.

Och hon minns när Svea skulle fylla år då Karl låg dödssjuk.

– Han frågade henne vad hon önskade sig. ”Jag vill ha ett clownkalas där alla är glada”. Jag har insett när jag tittar tillbaka på bilder att det här var en vecka innan han gick bort. Men det var så viktigt för henne.

Förutom att fonden hjälpt familjen i sorgearbetet har också hunden Tage spelat en stor roll. Han kom in i deras liv när Karl blev sjuk. Karl hade nämligen alltid velat ha en hund. Frida däremot, som själv egentligen var hundrädd, var lite skeptisk att inkludera en valp i en tid av kaos.

– Men det visade ju sig bli helt rätt, både för Kalle då men även nu efteråt för oss som familj. Han tröstar, får oss glada och så håller han oss igång.

Sorgen är randig

Fortfarande har Karl en stor plats där hemma, och Frida försöker prata om honom och så också många runt omkring för barnens skull. Och de minns honom lite extra när det är högtidsdagar.

– Jag upplevde att barnen knappt var intresserade, och i fjol krockade hans födelsedag med en jobbresa. Då reagerade barnen jättestarkt och jag är glad att de gjorde det. Jag fick då bekräftelse på att det betyder visst någonting, men de kanske inte visar det.

Hunden Tage som familjen skaffade när Karl var sjuk, har betytt mycket för hela familjen: ”Han tröstar, får oss glada och så håller han oss igång”, säger Frida.
Hunden Tage som familjen skaffade när Karl var sjuk, har betytt mycket för hela familjen: ”Han tröstar, får oss glada och så håller han oss igång”, säger Frida. Foto: Privat

Hon anser att det fortfarande finns mycket att göra, och hon ser också att sorgearbetet för barn hanteras olika inom regionerna.

– Folk försöker ju så klart så gott de kan men att många saknar verktyg, och man är superrädd för att göra fel och då gör man ibland ingenting, säger Frida, och fortsätter:

– Har man varit med om en traumatisk upplevelse så är det något som präglar en. Det präglar inte bara ett år eller en månad utan sorgen till barn är randig för olika tidsåldrar väcker olika insikter.

Artikeltaggar

BarnHusdjurKarlstadMänskligtRegion VärmlandSjukdomSvenska kyrkanVård och omsorgVärmlands län

Så här jobbar VF med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.