Hoppa till huvudinnehållet

DOKUMENT: Tio år efter mordet – nu uttalar sig Jens Janzons mamma för första gången: ”Kände på mig att något var fel”

Publicerad:
Reporter Simon Strinnholm
Simon Strinnholm
simon.strinnholm@vf.se
Reporter Ida Myrin
Ida Myrin
ida.myrin@vf.se
För första gången väljer nu Jens Janzons mamma Maud att uttala sig i media.
För första gången väljer nu Jens Janzons mamma Maud att uttala sig i media. Foto: Simon Strinnholm

Tidigt en morgon hamnade Jens Janzon i bråk med sin pojkvän och liggandes på golvet i sin lägenhet ströps han till döds av den tio år äldre Stefan.

Nu, ett decennium senare, berättar hans närmaste vän om vem Jens var – och mamma Maud uttalar sig för första gången sedan händelsen.

Podd

Vill du hellre lyssna på reportaget? Längst ner i artikeln hittar du hela reportaget i podd-format, redo att lyssnas på.

Jens Janzon blev bara 27 år gammal. En lördagsmorgon i juli 2013 mördades han av sin pojkvän på golvet i sin lägenhet i Skoghall. Nu, tio år senare, minns en av hans bästa och närmaste vänner Jens med värme.

– Vi gillade inte varandra i början och jag vet inte riktigt varför eftersom vi aldrig hade träffats eller pratat med varandra. Det var bara som ett ömsesidigt hat, berättar Jenny Harmati.

Jenny Harmati minns sin vän Jens med värme.
Jenny Harmati minns sin vän Jens med värme. Foto: Ida Myrin

Han bodde i Forshaga när hon i början av 2000-talet flyttade dit från Kil. Hon kände till Jens – “alla i Forshaga visste vem Jens var” – men det var som nämnt inga varma känslor. Men det skulle förändras en festkväll.

– Jag blev granne med honom och en kväll hade jag fest när en väninna till mig, som kände Jens, sprang över till honom. Efter ett tag kom hon upp igen och frågade om Jens fick komma över. Det slutade med att vi hamnade i soffan, han och jag, och bara pratade hela kvällen. Vi pratade om allt och det klickade supersuperbra mellan oss. Vi bytte telefonnummer och började höras av varje dag och fick en riktigt genuin kontakt. Det var så oväntat, från båda håll.

Runt om i Maud Janzons hem finns bilder på Jens. Här från när han var en liten gosse och ett skolfoto från nionde klass.
Runt om i Maud Janzons hem finns bilder på Jens. Här från när han var en liten gosse och ett skolfoto från nionde klass. Foto: Simon Strinnholm

Vänskapen fortsatte och utvecklades och när Jenny skulle föda sitt första barn var Jens med på förlossningen.

– Haha, det var den bästa förlossningen någonsin. Jens jobbade inom vården och jag hade ingen annan att ha med mig till förlossningen så det var givet att han åkte med. Jag har nog aldrig haft så roligt i hela mitt liv. Han filmade och skämtade med mig hela tiden.

Jens, vid den här tiden fundersam över att utbilda sig vidare inom vårdyrket för att kanske få jobb inom förlossningsvården, bistod också barnmorskorna och sjuksköterskorna, berättar Jenny.

– Han var liksom med personalen och jobbade samtidigt som han var med mig och höll min hand. Det var helt fantastiskt verkligen.

”Sprattelgubben”, som Jenny Harmati beskriver Jens.
”Sprattelgubben”, som Jenny Harmati beskriver Jens. Foto: Privat

Han var lång och smal, “som en sprattelgubbe” i Jennys egna ord, och beskrivs av henne som älskvärd.

– Jens var väldigt lätt att älska, och han var väldigt noggrann – nästan pedantisk. Vi var verkligen varandras plus- och minuspoler. Jag flyttade in hos honom en period, jag flyttade tillbaka till Värmland från Göteborg och skulle bara bo där ett litet tag men jag blev kvar i fyra månader. Jag slängde kläder överallt på hans golv och han blev ju vansinnig på det, jag var kaos och han var den som låg på alla fyra på gräsmattan och klippte den med en jävla sax liksom, haha. Men han var så rolig och en helt fantastisk människa. Han var älskad av så många och det märktes ju så tydligt när allt hände.


När allt hände.

Under våren 2013 hade Jens träffat en kille, den tio år äldre Stefan. De träffades via en sajt på nätet och tycke uppstod snart. Efter att ha pratat online en tid sågs de för första gången i april-maj och Stefan, som vid tillfället bodde på ett behandlingshem, flyttade snart in hos Jens.

– Jag bodde i Falun då och kontakten blev mindre och mindre i och med att Jens äntligen träffade kärleken. Så jag gav honom utrymme, ni vet ju hur det är när man är nykär: all tid går till den personen, så jag kände att jag skulle unna honom det. Sen, efter att de hade köpt det där huset, så planerade vi att jag skulle komma ner för inflyttningsfest och poolhäng, och jag skulle få träffa Stefan, så jag såg jättemycket fram emot det. Men jag hade ingen uppfattning om Stefan då, jag såg bara bilderna på Instagram och Facebook och såg hur lycklig Jens var.

Jens Janzon var modeintresserad och tog ofta många selfies som han delade med vänner och på sociala medier.
Jens Janzon var modeintresserad och tog ofta många selfies som han delade med vänner och på sociala medier. Foto: Privat

Och lycklig var han. Nybliven sambo med en man som hade många miljoner kronor på sitt bankkonto. Åtminstone påstod han det.

Ett arv efter hans döde far hade gett honom en mindre förmögenhet och vid något sammanhang uppgav Stefan att han hade 24 miljoner på banken – en summa som absolut skulle räcka för att köpa den villa i Forshaga som paret hade fastnat för, och en person med den typen av pengar borde inte ha problem med att betala handpenningen på villan.

Men problem hade han – för några sådana summor fanns inte på kontot. Något arv efter sin far hade han inte fått, eftersom pappan fortfarande i allra högsta grad levde.

Den 27 juli, en lördag, skulle paret åka till Stockholm för att ett par dagar senare flyga till Cypern – men Jens hade börjat ana oråd. På morgonen pratade han och säljaren av Forshagavillan i telefon med varandra och Jens misstankar bekräftades: någon handpenning hade inte kommit in, trots pojkvännens många försäkringar om att den hade betalats.

Jens, som till dess hade trott att Stefan hade löst det hela, konfronterade då sin pojkvän om överföringen och fick ganska snart klart för sig att Stefan hade ljugit om pengarna.

Någon villa skulle det inte bli – och resan till Cypern var även den påhittad.

Jens, vid det här laget mycket upprörd, påstod även att Stefan ljugit om en tidigare våldtäkt – och då brast det för den sistnämnde. Han fick ner Jens på golvet, satte händerna över halsen och sedan släppte han inte taget förrän Jens hade slutat andas.

Här hade historien kunnat vara slut. Stefan hade kunnat larma 112, han hade kunnat försöka sig på hjärt-lungräddning, han hade kunnat försöka rädda sin pojkvän.

Han gjorde ingenting av det.

I stället knöt han en plastpåse över Jens huvud, svepte in kroppen i ett täcke och flyttade ner honom i källarförrådet där han gömde Jens under massa bråte. Där skulle kroppen ligga i nära två veckor innan den hittades av polisen.

Jens Janzons mördare, Stefan Nilsson, gömmer huvudet under en grön tröja i samband med tingsrättsförhandlingen på hösten 2013.
Jens Janzons mördare, Stefan Nilsson, gömmer huvudet under en grön tröja i samband med tingsrättsförhandlingen på hösten 2013. Foto: Peter Bäcker

Under den tiden gav sig Stefan i väg på flykt. Inledningsvis låtsades han att allting var som vanligt. Med Jens telefon uppdaterades Facebook-statusar och sms skickades till Jens mamma, som började ana oråd. Det gjorde även Jenny Harmati.

– Jag vill minnas att Maud (Jens mamma) tog kontakt med mig och frågade om jag hade pratat med Jens. Då tog jag kontakt med Lisa, som också var en väldigt god vän till Jens och som bodde i Skoghall, för att se om hon hade hört något. Vi kände att det var något som var fel så jag ringde till både polisen och Missing People, men jag visste ju inte då att man först behövde ha en anmälan så där fick jag ingen hjälp till att börja med.

Parets reseplan innefattade en tågresa från Karlstad till Stockholm och när Jens mamma försökte få tag på sin son under den resan så var det bara Stefan som svarade. Jens var “på toa”, enligt honom.

– Hon ringde när de satt på tåget, till Jens telefon, men då var det Stefan som svarade och sa att Jens var på toaletten. Det var i den här vevan som Maud började bli misstänksam, och sen kom ju de här konstiga statusuppdateringarna från Stefan.

På söndagen skrev Stefan på Facebook att deras telefoner gått sönder och att det därför inte skulle gå att nå dem, men att de skulle köpa nya telefoner innan avresan.

Ingen av grannarna anade vad som hade hänt i den lilla enrummaren.
Ingen av grannarna anade vad som hade hänt i den lilla enrummaren. Foto: Peter Bäcker

Några dagar senare, den 31 juli, gjorde Stefan en ny statusuppdatering, då med innebörden att de kommit fram till Cypern men att resväskorna hade försvunnit och därmed även de nya telefonerna.

– Jag ringde till Lisa och frågade om hon kunde åka till Jens garage för att kolla om bilen stod där och fem minuter senare ringde hon mig och nästan skrek att bilen var borta – och de skulle ju åka tåg. Så då ringde jag polisen och anmälde ett stulet fordon, säger Jenny.

Häromkring framkommer det också att Stefans pass är ogiltigt – det hade gått ut flera år tidigare – och det borde ha gjort det rätt svårt att kliva på ett plan till Cypern.

– När jag ringde polisen typ femte gången den kvällen så sa den polisen jag pratade med då att det hela kändes väldigt konstigt, och att det lät som att något inte stämde. Till slut gick de med på att göra en anmälan om en försvunnen person och i och med det kunde vi också kontakta Missing People som gick ut med sin efterlysning.

Jenny och hennes och Jens gemensamma vän Lisa sov inte på flera dagar under tiden sökandet efter Jens pågick.
Jenny och hennes och Jens gemensamma vän Lisa sov inte på flera dagar under tiden sökandet efter Jens pågick. Foto: Ida Myrin

Juli övergick till augusti och sökandet efter Jens fortsatte. Polisen gick igenom hans lägenhet för att kunna hitta spår men utan lycka, samtidigt som Jenny och Lisa intensivt gjorde det de kunde för att hitta sin vän.

– Jag och Lisa var vakna i fyra dygn och bara satt framför datorn, framför Flashback. Folk var så engagerade, de lekte ju hemmautredare och en del var supermycket till hjälp och det trillade in massa tips. Någon konstaterade bland annat att Facebook-uppdateringarna var skrivna på ett sätt som Jens inte brukade skriva på.

Den 8 augusti 2013 hittades till slut Jens. Två poliser gick igenom hans lägenhetsförråd när en av dem upptäckte kroppen under ett täcke och några kuddar. Dagen efter greps Stefan på en adress i Enköping.

– Jag var hemma hos Lisa när en granne till Jens ringde och sa att ambulansen var där och att de hade rullat ut en kropp på en bår. Allting bara svartnade. Vi sprang ut till bilen och körde dit men då var det ju ingen ambulans där, ingen polis heller. Ingenting.

– Sen kom telefonsamtalet ganska direkt efter, att de hade hittat en kropp. Då rasade allt, säger Jenny och brister ut i tårar.

Döskalletatueringen på Jennys hals är ett evigt minne av Jens.
Döskalletatueringen på Jennys hals är ett evigt minne av Jens. Foto: Ida Myrin

Hon samlar sig:

– Vi förstod ju tidigt att något allvarligt hade hänt men hoppet är ju det sista som överger en. Sen när vi fick beskedet så blev det ju så definitivt. En liten procent av en hoppas ju, och tror, att det kommer bli bra, att vi kommer hitta honom men att han kommer vara i dåligt skick. Så det var otroligt tufft.


Jens mamma Maud har inte tidigare uttalat sig om allting som hände de där sommarveckorna 2013 men tio år senare har hon bestämt sig för att det är dags.

– Nu får jag släppa lite på det här, tänkte jag. Jag har ju mina tankar ändå. Jag umgås med Jens ändå, jag har kort på barnen i sovrummet så jag säger god natt varje kväll och pratar lite med honom när jag går förbi och så. Det var jobbigt i början, men nu har jag kort på honom lite överallt, säger hon.

Maud berättar om en modeintresserad son, en pojk som jobbade inom hemtjänsten och som var exakt lika pedantisk som Jenny redan berättat.

– En kvinnlig polis som var med och höll i den här utredningen sa att de aldrig hade varit inne hos en kille i den åldern som hade det så rent. De drog med fingret på en bänk och det fanns inte ett dammkorn och inne i kapprummet var allt fint vikt – skjortor hängandes på rad och allt, berättar Maud.

I vardagsrummet har Maud Janzon ett ”altare” med bilder på Jens och annan memorabilia.
I vardagsrummet har Maud Janzon ett ”altare” med bilder på Jens och annan memorabilia. Foto: Simon Strinnholm

Hon fortsätter att prata om Jens och hans modeintresse.

– Han var med mig ut på Bergvik någon gång före jul och jag frågade vad han ville ha i julklapp. ”En kostym och skor till nyårsafton”, svarade han. Då sa jag att han fick gå in och prova, och sen kom han ut och han var så snygg. Han hade en liten fluga och ja… gud. Han var tokig i kläder.

Maud minns tillbaka på sommaren, julimånaden 2013. Jens födelsedag var den 15 juli och familjen firade honom några dagar därefter, lördagen veckan innan mordet.

– Han fyller år 15 juli, så vi hade firat honom här innan. Vi firade honom lördagen den veckan, för att det var då han var ledig. Sedan hände det här lördagen efter… Ja, usch…

Hon kände tidigt på sig att det var något som inte stämde.

– Som mamma kände jag på mig att det var något fel. Jag ringde på lördagen, för de skulle åka med tåget till Stockholm då för att ta sig till utlandet. Då sa Stefan att Jens stod i duschen och då bad jag honom säga åt Jens att ringa mig. Jens har alltid gjort det direkt då men nu ringde det inte.

Från hemmet i Forshaga försökte hon göra det hon kunde för att få tag på sin son, men utan lycka.

– Jag ringde igen och då var det så bråttom för att taxin stod utanför. Då tänkte jag ”det här är fel och väldigt mystiskt”. Sedan skrev de att de var i Stockholm och hade det så roligt och att de skulle se Loreen. ”Är det du Jens, som skriver nu? Eller är det Stefan?” skrev jag till slut, för att det kändes så fel. Då blev det tyst sen.

När det stod klart att Jens Janzon hade hittats död vajade flaggan i bostadsområdet i Skoghall på halv stång.
När det stod klart att Jens Janzon hade hittats död vajade flaggan i bostadsområdet i Skoghall på halv stång. Foto: Peter Bäcker

När Stefan väl greps, dagen efter att Jens hittades, erkände han omgående att han hade mördat honom. Han förklarade att det hade “blixtrat till” i huvudet när Jens påstod att Stefan ljugit om allt – inklusive våldtäkten han berättat om. Han förklarade att Jens “klappade till” honom och att de ramlade omkull på golvet.

Just vad som hände i lägenheten vet ingen annan än de två inblandade. Rättsläkaren har konstaterat att Jens under en längre tid utsattes för kraftigt våld mot halsen, kraftigare än vad Stefan visade vid rekonstruktionen. Men när det gäller händelserna som ledde fram till att de två männen hamnade på golvet finns bara Stefans historia.

– Jag tror inte ett dugg på det där kring hur det gick till. Aldrig. Jens var lång och smal men han var så stark i armarna. Han och hans bror skojbråkade någon gång och de var jämbördiga – trots att hans bror spelade hockey och var tränad. Och att Stefan inte hade några märken på sig, klösmärken. Tappar man luft får man ju panik. Han borde ha blivit riven i ansiktet eller var som helst, säger Maud.

Maud Janzon.
Maud Janzon. Foto: Simon Strinnholm

Under tiden som polisen sökte en försvunnen Jens, och hans försvunna pojkvän, väntade familj och vänner ovisst i Värmland.

– Jag tittade inte på nyheterna och jag läste inte en tidning. Jag orkade inte det, för oj vad jobbigt det var. Det jobbigaste var nog att det tog elva dagar för dem att hitta honom.

I november 2013 dömde tingsrätten Stefan för mordet och straffet blev 16 års fängelse, en påföljd som minskade med ett år när hovrätten hade sagt sitt. Stefan hann aldrig avtjäna sitt straff till fullo utan avled 2019 efter knappt sex år på anstalt.


I dag skulle Jens Janzon ha varit 37 år men i stället uppmärksammas han på dagen tio år efter begravningen. Men Jens, och hans persona, är fortfarande mer levande för de närstående och tankarna på själva mordet börjar sakta försvinna.

– Jag vill aldrig att Jens ska glömmas bort. Jag tänker på Jens dagligen, det är alltid någon liten grej som påminner mig om honom. Ett minne på Facebook, en låt man hör eller något man ser – och så börjar man tänka. Nu minns jag honom enbart med glädje, bara glädje, säger Jenny Harmati.

Vad ser du när du tänker på Jens?

– Jag ser ju hans långa smala kropp, hans armar. Haha, han såg ut som en sprattelgubbe. Det är den första bilden jag får upp. Och att han alltid skällde på mig för att jag slängde saker överallt. Han var rolig, jäkligt rolig.

”Han hade nog varit samma goa kille”, säger Maud om sonen Jens.
”Han hade nog varit samma goa kille”, säger Maud om sonen Jens. Foto: Simon Strinnholm

Mamma Maud kommer givetvis aldrig glömma sin yngste pojk.

– De säger att tiden läker alla sår men det gör den inte, man måste ha varit med om det här själv för att förstå det riktigt. Med ens barn – ens yngsta barn. Men jag tror att han ser oss som är kvar här ändå. Jag säger åt honom ibland att han måste vara hos mig. Han var en otrolig kille, oj oj oj. Genomgod.

Hur tror du han hade varit i dag, om han hade fått leva?

– Jag tror nog att han hade varit samma goa kille och jag tror att han till slut hade skaffat ett hus på egen hand. Han önskade ju så mycket att ha barn så det hade han nog skaffat också.

Jens Janzon blev bara 27 år gammal.
Jens Janzon blev bara 27 år gammal. Foto: Simon Strinnholm

Artikeltaggar

Brott, lag och rättCypernFacebookFlashbackForshagaFörsvunna personerInstagramMissing PeopleMordStockholm

Så här jobbar VF med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.