Jag vet inte hur det ser ut i era förråd men i mina TRE (!) är det proppfullt. Eller det har varit värre – det ena går det ändå att gå in i nu. Men det är ju en klen tröst.
Jag tycker inte det spelar någon roll hur mycket jag rensar, slänger och ger bort – grejerna där inne förökar sig liksom av sig självt när jag inte ser.
Jag har aldrig trott att jag är en del av den stora konsumtionshetsen, men när jag under sommaren har försökt skapa lite ordning och sortera har jag bara fått inse: Jag är ju en horder!
Det går inte att förneka när tio hockeytrunkar med barnkläder och -skor bara hånskrattar den bistra sanningen rakt upp i ansiktet på mig.
Eller ”en samlare av rang” kan vi nöja oss med. Det finns ju så många ”bra att ha”-saker. En låda med sladdar, en annan med gamla skolkataloger och anteckningsblock, tavlor, julprydnader och en lampa som jag inte använt på säkert tio år.
Men i somras fick det som sagt vara nog! Jag och hockeytrunkarna har kuskat runt på diverse loppisar. Främst för att skapa frid i min hjärna och ordning på torpet, men jag ska erkänna att det är ganska kul att tjäna några extra kulor på gamla prylar. Det har gått ganska bra, tackar som frågar!
Men om ni tror att jag nu är miljonär med kliniskt rena förvaringsutrymmen så är svaret nej. Kampen fortsätter!
Om det här med journalistkarriären skiter sig någon gång i framtiden kan jag på allvar öppna en egen loppis på hemmafronten.