Forshaga tillbaka i trean – då hyllade spelarna superfansen med sång: ”Skapar en unik miljö”

64 års väntan är över.

Och glädjen visste inga gränser när Forshaga IF säkrade spel i division 3 för första gången sedan 1959.

– Jag blev verkligen skitglad! Mycket... lycka, säger Emil Carlsson i Forshaga Ultras.

Förutsättningarna inför lördagen var dem att Forshaga behövde hjälp av Skoghall för att ha chansen att redan nu, i omgång 19 av 22, säkra seriesegern och uppflyttning.

Men Skoghall gjorde precis det som behövdes, de tog en poäng mot tabelltvåan Hertzöga och då den matchen startade två timmar tidigare visste Forshaga att seger mot Västanvik skulle innebära att seriesegern var klar.

Det efter två speciella säsonger.

För Forshaga lyckades som bekant 2022 med konststycket att inte förlora en enda match – men ändå inte gå upp.

– Hela förra säsongen behövde vi förhålla oss till KB (Karlskoga, seriesegraren). Nu visste vi att får vi ihop det och spelar som vi ska – då ska det mycket till för någon ska stoppa oss, säger tränaren Ola Andrésen.

Enorm defensiv

Han hyllar motståndarna i Värmlandsfyran för hur de tagit emot serieledarna – han hyllar de egna spelarna för hur de hanterat pressen.

– Varenda match vi gått in i har varit som favoriter där vi ofta mött lag som inte haft något att förlora, som ofta gjort sina bästa matcher mot oss. Men killarna har visat en mental styrka. Det visas inte minst av att vi – i en serie där allt kan hända i matcherna – släppt in 8 mål på 19 matcher.

Mot Västanvik, då kom en nolla till. Och som så många gånger förr, ett Niklas Bengtsson-mål framåt som säkrade segern, 1–0-målet i i 57:e minuten var hans 28:e på 18 starter.

– Han får med all rätt mycket ära – men det är många andra komponenter som spelar in och gör att vi gick upp till slut.

”Känns overkligt”

Och en av de viktigaste, den finns vid sidlinjen i form av Forshaga Ultras.

– Det har nästan känts overkligt, säger Emil Carlsson om den uppflyttning som varit nära en längre tid.

– Som vi har kämpat! Det känns otroligt att vi nu faktiskt på riktigt gått upp. Varför vi gått upp? Jag tycker vi har bra styrka i laget. Bra spelare.

Att få följa Forshaga i trean, hur ska det bli?

– Det ska bli kul! Det var dags för Forshaga att gå upp nu, säger Emil Carlsson som sent på lördagskvällen fick påhälsning då plötsligt hela spelartruppen stod utanför och sjöng för honom.

En sätt för dem att tacka och ge tillbaka.

”Är en unik miljö”

För Ola Andrésen hymlar inte med betydelsen som både Emil och även Christian Brandt har.

– Emil har sett alla matcher. Han är på minst två av tre träningar i veckan. Det stödet betyder jättemycket, det driver oss framåt till att få det här att gå ihop. Forshaga IF är en förening med många eldsjälar utanför – många trotjänare på plan. Det driver mig som lite nyare och många andra som kommer in till att det ska gå bra. Det är en unik miljö.

Ni känner ansvar gentemot dem som bryr sig så?

– Ja. Det blir ett högre ideal på något sätt. På Ängevi blir man respekterad och sedd. I en sån miljö, där man är det och får vara sig själv, är man också beredd att slita hårdare. I träning, i matcher men även acceptera den konkurrenssituation som med division 4-mått mätt varit brutal. Men inget gnäll – det viktigaste har varit att det går bra för oss som lag.

Tränaren vill stanna

Ola Andrésen, ursprungligen från Kil, har själv redan varit som tränare i trean – det i årets toppkonkurrent Hertzöga.

Hur bra står sig truppen ni har nu i Forshaga i division 3 tror du?

– En klassisk fråga som det inte går att svara på. Det är jättelätt att säga att det här laget kommer klara sig, men verkligheten är att trean är mycket tuffare. Nu blir det andra mentala utmaningar. Vissa kanske inte är beredda att lägga ned tiden de längre resorna innebär och väljer att inte följa med...

– Att vara skärpt med tre raka segrar är lätt – hur reagerar man med två raka torskar? Hur kommer det slita på spelarna om jag som tränare inte kan rotera lika mycket? Det är en svår fråga.

På tal om att följa med, följer du själv med som tränare?

– Om killarna vill ha kvar mig ska det mycket till för att jag inte gör det. Jag är ödmjuk över att ha spelat en del i det här, jag blev den förste tränaren att ta Forshaga till trean sedan 1959. Då vill jag såklart också kunna säga att jag varit där. Jag hoppas det blir så.