Bilen voltade två varv framåt – i över 150 kilometer i timmen.
– Det blev en jäkla flygtur. Den toppar det mesta jag varit med om, säger en mörbultad P-G Andersson som ger klara besked om framtiden:
– Vi kan inte sluta som några jädra loosers.
Sista sträckan på SM-deltävlingen i Arvika som P-G Andersson och Anders Fredriksson, i ledning med 5,2 sekunder, gick all in.
– Det var en jäkla kamp hela tävlingen. Jag var tvungna att åka fort – och det var mitt fel, säger P-G Andersson.
Rallystjärnan berättar om upprinnelsen till det som han alltså beskriver som rallykarriärens värsta avåkning.
– En liten bit innan avåkningen kom vi snabbt utför i en lätt högersväng. Där hade de bytt vägtrumma och ställt ut två betongblock så att vi inte skulle gena. Jag tog höjd, tyckte jag gick förbi båda två, jag märkte att jag träffade den sista lite – men tyckte inte det blev något så jag öste på bortöver.
Nästa sväng: En lång vänstersväng där noterna var att hålla fullt.
– Men när jag svängde så svängde det bara litegrann. Sen gick det... rakt. Vi gick ned i ett dike, men från det fanns ett utlopp rakt ut på ett hygge. Där träffade vi precis i hörnet och det blev en dyngnit – det krokade i och det blev en jäkla flygtur.
Vanligtvis börjar rallybilar rulla på sidan. Nu blev det raka motsatsen.
– Det högg i så jäkla hårt rakt fram på bilen så det skickade oss rakt upp i luften och bilen snurrade två varv – rakt framåt.
Hann du bli rädd?
– Nej, inte rädd. Först tänker man ”fan, där förlorade jag segerchansen”. Sen såg jag dikeskanten komma emot och tänkte ”det här kommer göra ont...”. Det var det jag hann tänka. Sen svävade vi lite i det fria, slog i, svävade en stund till – och så landade vi. Och så var allt tyst.
Besökte sjukhus
I efterhand har han förstått att betongklossen innebar en punktering, och på väg till vänsterkurvan försvann all luft ur däcket och därav styrde bilen inte in som den skulle.
Co-drivern Anders Fredriksson klarade sig bäst, ont i nacken av smällen och allmänt mörbultad blev han. När VF-sporten på måndagen når P-G Andersson har han ett sjukhusbesök inplanerat.
– Det känns... Men det är inte så farligt, men jag är öm vid nedre revbenen – du vet där fettvalken tar i, skrattar P-G mitt i bedrövelsen.
– Vi får se på röntgen om något är brutet. Men annars är jag mest stel i nacken. Jag byter inte ställning i sängen så jätteofta när jag väl lagt sig på ett sätt, så kan jag säga. Och ska jag ur sängen, då rullar jag ur den.
”Långt över gränsen”
Jättekraschen i Arvika blev slutpunkten på en säsong som varit full av missöden.
Ovanligt många för att vara P-G Andersson.
– Jag samlade allt under ett år. Det började i Lima med en snabbrullning och sen gjorde jag en i Skillingaryd där vi smällde i ett träd. Den hade inte skett om bilen inte gått så jäkla dåligt som den gjorde där, jag körde långt över gränsen för den gick för dåligt.
Tidigare år har du sagt ”vi får se” om att fortsätta. Efter den här kraschen, hur tänker du nu?
– Nej, vi kör nog. Stefan (Kristensson) som äger teamet är världens bäste – han verkar fortfarande vara positiv till det. Vi kan ju inte sluta som några jädra loosers, vi kan inte ge oss förrän vi vunnit igen.
Och man kan ju inte sluta med en avåkning?
– Nej, precis.
”Rätt” motor satt i
Och en positiv sak i bedrövelsen: Trots den vådliga kraschen klarade sig bilen faktiskt förhållandevis bra.
– Det är fram den fått sig en rejäl pärla. Ramen verkar ha klarat sig och bågen är inte knäckt på något vis. Och motorn, den hade vi lånat av M Sport. Vår motor, den är i England, ler P-G och lägger till:
– Den får de lov att börja trimma lite så vi får mer effekt. För det fattas lite i den här Forden jämfört med konkurrenterna. Jag får köra som en jäkla idiot och det betalar sig inte. Våran motor kommer inte tillbaka förrän de uppdaterat den med nya grejer, då ska vi ta den i bruk.
P-G Andersson blir att räkna med 2024, med andra ord.