VF-sportens krönikör Johan Ekberg efter Färjestads segermatch mot Skellefteå.
Det var som att kastas tillbaka i en svunnen tid.
Ett nytt, pricksäkert tifo av Färjestads tifogrupp – som är bäst i SHL – satte tonen.
Kjell Glennert där i mitten, guldfirande tillsammans med Harald Lückner och Thomas Steen för 42 år sedan – och texten ”Pappas pojkar” under.
Men den där påminnelsen om förr, den var inte bara en påminnelse till 80-talet. Den var en påminnelse till slutspelet 2022, till slutspelet 2023.
Det har varit mäktigt att följa publikens renässans i Karlstad post pandemin. Hur de inte bara kommit tillbaka – utan hur de gjort det på ett helt nytt sätt.
Det må ha varit ”bara” 6 500 på premiären, men de som var där hördes mer än vad flera fullsatta arenor gjort. Nu kom 7 514 – och de levde sig in som om det vore SM-final.
Ståplats, de har alltid hållit en hög nivå i LA. Såvida det inte varit CHL har de stått där och sjungit, oavsett årstid och matchutgång.
Men det som nu hänt är hur de inte bara fortsatt vara loket som drar publiktåget, äntligen har högtalarsystemet i tåget börjat fungera så de når ut och får med sig hela hallen.
Som en dirigent som styr en symfoniorkester så att den följer ens minsta vink, om ni så vill.
Så när Linus Johansson satte 1–0 efter tio sekunder reste sig ingen upp i arenan.
Alla stod redan upp.
På dirigenten ståplats instruktion.
En ”stående ovation” innan nedsläpp har jag aldrig sett i LA tidigare.
Vi fick se en arena som bar Färjestad till seger – en arena som burit laget upp i topp i SHL.
Färjestad har alltid haft sin styrka i mitten när det slutat med guldfest.
1981 fanns där på centerpositionen förutom Lückner och Steen även Thomas Rundqvist, det om något satte tonen för framtida FBK-guldbyggen.
Tillsammans med skadorna var det smärtsamt tydligt hur det sänkte Färjestad förra säsongen.
Lika tydligt är det hur just den faktorn var en nyckel i sammansättandet i sommar – och hur det redan nu märks nere på isen.
David Tomásek gjorde på lördagen sin blekaste insats hittills, rimligt sett till den Formel 1-speed som matchen spelades i och att rappheten på rören trots allt är hans akilleshäl.
Nu var han okej – men istället klev de andra fram.
Som stabile Marcus Westfält där det är tydligt hur han tagit steg i sin skridskoåkning med två SHL-försäsonger i benen.
Som Linus Johansson, inte bara för målet utan hur han nu på ett helt annat sätt var en faktor i spelet.
Men framför allt Joel Kellman.
Under tidigare matcher i höst, försäsong och CHL inräknad, har han ofta varit tämligen osynlig – men likväl hyllats av lagkamrater för alla små saker de på isen märker att han gör rätt.
Men mål, det har gjort mirakel med självförtroendet hos mer än en spelare. Nu kom ett par i CHL av det lättare slaget – och det är som att det skal som tidigare höll Joel Kellman inne nu spruckit.
Vilken liten smart, klurig problemlösare han är. En otroligt nyttig spelare.
SM-guldet 2022 tog Tomas Mitell med en pragmatisk hockey där man hittade bästa lösningen för kvällen – och till stor del anpassade sig efter motståndarna.
Inför förra hösten var jag nyfiken på hur han, med mer tid med laget, skulle utveckla den till en mer egen spelidé. Alla skador innebar dock en jaga ikapp-säsong där träningspassen som skulle ha kunnat ägnas åt utvecklande av spelidé ofta landade på ”se till att så många jäklar som möjligt orkar spela i morgon”-pass.
Nu är läget annorlunda – och framför allt en detalj är tydlig där man mer än gärna använder sig av det vi skulle kunna kalla kantraketer.
En forward som sätter högsta fart för att dra ut motståndarna, en back som – gärna via en sargvallning – med en passning spelar bort hela motståndarnas och flyttar pucken 30 meter i offensiv riktning.
Mot Växjö var det en faktor, mot Skellefteå likaså.
Två raka 4–1-vinster mot förra säsongens finalister.
Färjestad kunde inte ha önskat sig en bättre start på säsongen än så.
På nytt hade man det kämpigt i andra perioden.
På nytt fick man psykologiska mål som gav andrum.
Och på nytt spelade man därmed av matchen på ett väldigt tryggt, nästan Växjö-aktigt sätt.
Topplagsbeteende, kallas det.
Raketöppningen gav tre poäng till FBK – i kaptenens förvåning: “Aldrig gått så snabbt”