Hoppa till huvudinnehållet

Fler borde nog fundera över varför alkoholrekommendationerna upprör dem så mycket

Publicerad:
Reporter Susanne Sjöstedt
Susanne Sjöstedt
susanne.sjostedt@vf.se
Socialstyrelsen uppdaterar rekommendationer om riskgränsen för alkoholintag.
Socialstyrelsen uppdaterar rekommendationer om riskgränsen för alkoholintag. Foto: Stian Lysberg Solum

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.

Fakta bryr sig inte känslor – så fler borde kanske fundera över varför alkoholrekommendationerna upprör dem så mycket.

Skämten om hur mycket alkohol man ”får” dricka för Socialstyrelsen utan att erbjudas stöd eller vård, haglar nu tätt.

Socialstyrelsen har uppdaterat sina rekommendationer till hälso- och sjukvården när det gäller så kallat ”riskbruk” – och många, många svenskar känner sig manade att förklara att detta är töntigt, löjligt, sjuk, idiotiskt och ytterligare en radda skarpa epitet.

Uppdateringen innebär att mäns drickande klassas som riskbruk om de dricker minst 10 standardglas (en liten starköl eller ett litet glas vin) per vecka eller fyra glas vid ett och samma tillfälle minst en gång i månaden.

Skillnaden från risknivåerna är egentligen rätt små, men det hindrar förstås ingen från att nu rasa. Som om de nånsin brytt sig om Socialstyrelsens rekommendationer inom något annat område.

Inte minst, noterar kritikerna, skulle den uppdaterade rekommendationen innebära att praktiskt taget hela den öldrickande manliga delen av befolkningen plötsligt har ett riskbruk för att de knäcker ett sexpack framför fotbollen! Så dumt.

”Socialstyrelsen måste befrias från delar av sitt uppdrag”, menar nån. ”På Socialstyrelsen jobbar bara såna som aldrig blev bjudna på fest under studietiden”, föreslår nån annan. ”Så oerhört svenskt att försöka riskminimera precis allt i livet”, menar ytterligare någon som då kanske missat att praktiskt taget alla (väst)länder presenterar nationella rekommendationer och att Världshälsoorganisationen går betydligt längre och slår fast att all alkoholkonsumtion medför en risk.

Kanske är det just typiskt svenskt att tro att allt man upplever som förnumstigt är ”typiskt svenskt”.

Längst ut på politikens högerkant postulerar man att detta kanske är en anpassning till muslimerna som ju inte dricker alkohol och att myndigheten övertagits av aktivister. Andra hojtar om ”religiösa fundamentalister” på myndigheten och ytterligare några känner sig uppenbart träffade och utpekade.

”Oerhört moraliserande”, tycker till exempel matprofilen Edward Blom som tycks chockad över att risknivån på alkoholintag inte är anpassad efter vad han brukar bjuda på i dryckesväg under en finare middag.

Känslorna svallar. Som vanligt när det handlar om alkohol. Som vanligt när nån känner alkoholnormen ifrågasättas. Som vanligt när många känner sig träffade av kritik. Det hade nästan varit kul om det inte samtidigt varit så vansinnigt tröttsamt.

Socialstyrelsen har ingen ”agenda” med sina nya rekommendationer annat än att informera om forskningsläget. Man ser ständigt över ny forskning och har nu uppdaterat vad den säger om alkoholkonsumtion för män. Man trodde tidigare att män klarade av alkohol bättre än kvinnor, sett till riskerna. Det, visar alltså ny forskning, att de inte gör.

– Den visar att, förutom risken för beroende och skador på hjärna och lever, så finns det också en ökad risk för cancer som är bättre kartlagd nu än vad den har varit tidigare, säger Thomas Lindén, avdelningschef på Socialstyrelsen, till TT.

Dessutom drabbas de oftare för olycksfall i samband med alkoholintaget.

Men nej, Socialstyrelsen påstår inte att alla som dricker ett femte standardglas öl på krogen en lönefredag kommer att bli alkoholister. Riskbruk är inte missbruk. Riskbruk är inte heller en höftad siffra utan ett vedertaget vetenskapligt begrepp för på vilken nivå bruket har betydelse för hälsa och sjukdom och en gräns för när man bör erbjudas stöd och vård för att minska konsumtionen.

Det är nivåer som helt enkelt inte är föremål för förhandling och kompromiss. Men nog verkar det helt uppenbart att många av de högljudda kritikerna i gemen tycker att hälsorekommendationer nog ändå borde ligga i linje med där konsumtionen i snitt ligger – och att majoritetens sätt att dricka nog ändå ska räknas som okej för hälsan.

Det enda riktiga problemet är väl egentligen vad som händer nu. Vad får nya rekommendationer för FAKTISKA konsekvenser?

Målgrupp för nya riktlinjer är inte främst om att nå fram till enskilda privatpersoner, utan de vänder sig framför allt till ”dem med ett övergripande ansvar för att fördela resurser i hälso- och sjukvården, till exempel politiker eller verksamhetschefer”, som det står på Socialstyrelsens hemsida. Riktlinjerna ska vara ett verktyg för när vården ska erbjuda stöd och insatser. Det gäller för övrigt alla ohälsosamma levnadsvanor, inte bara alkohol.

Men finns och erbjuds de insatserna verkligen i dag? Om rekommendationer skärps, betyder det rimligen att många fler än i dag kvalificerar sig för stöd att bryta ohälsosamma levnadsvanor. Och det kan vi nog vara rätt på det klara med inte är något primärvården är dimensionerad för att möta.

Artikeltaggar

AlkoholEdward BlomMat och dryckSjukvårdSocialstyrelsenThomas LindénVårdVård och omsorgWHOÖl