Den rödgröna majoriteten i Kristinehamn vill sälja den klassiska Bojorten Christine af Bro – i befintligt skick.
– Otroligt illa skött! Det här innebär att vårt flytande stadsvapen lika gärna kan bli drinkbåt i Karibien eller upphackad till tändved i hamnen, säger Eric Hesselius (L).
Det var på måndagens kommunstyrelsemöte som frågan om Bojorten återigen kom upp på bordet. Majoriteten – S, MP, V och C – drev linjen att det inte längre är rimligt att kommunen står för drift och underhåll för passagerarbåten. Och med tanke på att en renovering skulle kosta upp mot 2,8 miljoner kronor ansåg man inte det värt mödan och besväret.
Rent formellt blev beslutet att ge kommunledningskontoret och näringslivsbolaget Närsam i uppdrag att i första hand hitta någon näringsidkare villig att ta över båten i befintligt skick. I andra hand ordna med försäljning.
– Det här är inte en enkel fråga, Bojorten är en viktig symbol för Kristinehamn. Men renoveringsbehoven är stora och kostnaderna är inte riktigt rimliga. Varje passagerare har kostat kommunen cirka 1 000 kronor per tur, och ska båten renoveras och turverksamheten upphandlas på nytt lär det stiga. De 2,8 miljoner skulle kunna bli betydligt mer när man plockar ned båten och tittar närmare på den, säger kommunstyrelsens ordförande Lars Nilsson (S).
Oppositionen (M, L,, KD och även SD) reserverade sig mot beslutet, till förmån för ett eget förslag där kommunen tar kostnaden för renoveringen. Eric Hesselius är starkt kritisk – av flera olika anledningar.
– För det första är hela hanteringen otroligt illa skött. Vi fick läsa i lokalpressen vad majoriteten hade i åtanke, till mötet fanns inga handlingar eller underlag alls. För det andra är detta en bedrövlig hantering av kommunens resurser. Om man har en byggnad man vill sälja och den har ett läckande tak, då fixar man läckan först. Annars får man extremt dåligt betalt.
Hesselius menar att i just detta fall finns dessutom ytterligare ett starkt argument: att Bojorten såsom symbol för Kristinehamn är värd att anstränga sig lite extra för.
– Det är ändå världens enda flytande stadsvapen, 2,6 eller 2,8 miljoner kronor är inga jättepengar i de sammanhangen. Det är inte något du kan jämföra med schemalagd båtbusstrafik, till exempel. En mer rättvisande jämförelse är med offentlig utsmyckning, Bojorten är ju en plusfaktor för kommunen. Ett skyltfönster, något vi ska vara stolta över.
Ser du någon framtid för Bojorten i Kristinehamns skärgård?
– Inte efter det här beslutet. Om kommunen tog renoveringskostnaden skulle vi kunna ställa krav i samband med överlåtelse att den ska fortsätta gå i trafik. Utan det har vi inga möjligheter alls. Den kan lika gärna bli drinkbåt i Karibien eller hackas upp till tändved i hamnen.
Bojorten Christine af Bro sjösattes 2005, och är en replika av de skepp som fraktade järn från hamnen i Kristinehamn till Göteborg för vidare transport ut i världen på 1600- och 1700-talen. Av den anledningen fick Kristinehamn en bojort i sitt stadsvapen 1642. Skeppet mäter 29,5 meter, väger 130 ton och tar upp till 55 passagerare.
Inför sommaren 2022 togs Bojorten ur trafik, då det visade sig att huvuddäcket behöver bytas för att komma åt balkar och knän som troligen är angripna av röta.