Inbakad i grönska, med en porlande fors intill knuten och med en ståtlig herrgård som närmaste granne, blickar Fors gamla kraftstation sedan 100 år tillbaka ut över landskapet.
Här pågår ett renoveringsprojekt som är någonting utöver det vanliga.
– Möjligheten att ta över någonting såhär vackert och göra det till sitt är en dröm, säger Marie Öberg.
Gamla kraftstationer står det utkastade lite här och var på den värmländska landsbygden. De minner om en tid då de spelade en avgörande roll för industrierna i länet, men i dag befinner sig de flesta i olika stadier av förfall, när deras tjänster inte längre behövs.
Så var det även för kraftstationen i Fors, strax utanför Hillringsberg. Ända tills Marie Öberg och Martin Balder fick upp ögonen för den.
– Marie kommer härifrån trakten och vi fick den här ingivelsen när vi var och åkte runt och tittade för ett par år sedan. Då hörde vi oss för om kraftstationen möjligtvis var till salu. Och det var den ju, fast den inte låg ute någonstans, säger Martin Balder.
Tidigare bodde paret i Borgvik, men nu blev det en flytt till Marie Öbergs gamla hembygd. Bara några kilometer från där hon växte upp.
– Man har ju sett den på håll under hela uppväxten och det är en otroligt häftig byggnad, men jag hade aldrig trott att den skulle bli mitt hem, säger Marie Öberg, som berättar att hon inte är den första i familjen som fallit för kraftstationens karga charm.
– När vi var här och tittade så berättade pappa att han en gång varit och tittat på den för att kanske köpa den när han var ung. Då är det extra kul att det nu blev vi som köpte den.
Många möjligheter
Det har nu gått drygt två och ett halvt år sedan Martin och Marie köpte kraftstationen, med ambitionen att förvandla den gamla industribyggnaden till ett hem.
Ett minst sagt ovanligt sådant.
– Det som är så häftigt är att de har lagt ned så mycket arbete på fasaden, trots att det är en sådan här byggnad. Titta bara där, mellan fönstren, hur de har gjort med teglet, säger Marie Öberg och pekar upp mot den tornliknande delen av byggnaden där teglet har lagts i vackra mönster för att ge en fasad som inte bara är till för att hålla vädrets makter på utsidan, utan också för att ge betraktaren något att vila ögonen på.
– Det finns så många möjligheter att göra någonting av en byggnad som är så här vacker, konstaterar Martin Balder.
Den lägre delen av byggnaden har en annan karaktär än det lite strama tornet med sina rektangulära fönster. Här är det i stället sju enorma, mjukt välvda fönster som helt dominerar fasaden.
– Det var de som gjorde att vi båda föll pladask för den här byggnaden. Fönstren tar verkligen andan ur en, säger Marie Öberg.
Brinner för att bevara
Glasen i de stora fönstren kommer från närområdet, det sedan länge nedlagda Glava glasbruk, en knapp mil väster om Hillringsberg.
– Det som är fantastiskt är att 60 till 70 procent av alla de här rutorna som tillverkades redan på 1920-talet var hela och gick att använda. De andra har vi fått tillverka nya, men så att de liknar de gamla och ger samma känsla, säger Martin Balder.
– Många sjöng absolut på sista versen, men nu vet vi att vi har räddat dem och det känns gött, säger Marie Öberg.
Att paret brinner för att bevara och att återbruka behöver väl knappast ens nämnas, men så är det. Verkligen.
– Vi lever med det vi jobbar med och jobbar med det vi lever med, säger Martin Balder för att förklara att jobb, fritid och intressen är ett och samma för dem.
– Och det är ganska fantastiskt att man kan fortsätta att verka med det här, långt ute i skogen i Värmland. Men behöver inte flytta till storstaden för att göra det man älskar, säger han.
”Måste vara en drömmare”
Tillsammans driver de både inredningsbutiken Bruket interiör, som ligger inne i Arvika, och det nätbaserade vintagedesignföretaget Balder design. Förutom att de också håller på med ett av länets mest spektakulära renoveringsobjekt.
– När man tar sig an någonting sådant här så måste man nog vara lite av en drömmare. Och ha lite naivitet, säger Marie Öberg och skrattar.
– När vi köpte kraftstationen så var det ingen självklarhet att vi skulle få göra det till en bostad, för allting är så mycket svårare när det ska vara en bostad också. Man vill bara göra det man vill, men det finns en massa regler som man måste följa.
Att det har varit en väg fylld av hinder och risk för snubbel är ingenting som paret sticker under stol med. Byråkratin var nära att få all luft att pysa ur drömmen om att förvandla den gamla brukslokalen till ett hem.
– Framförallt när vi höll på med detaljplanen. När det aldrig tog slut på undersökningar som skulle göras för att det skulle kunna godkännas, då kände jag mig färdig att lägga ned. Då kändes det som att vi aldrig skulle få göra det som vi ville göra, säger Marie Öberg.
Men hindren övervanns och det snubbliga underlaget passerades utan att de föll.
– Och nu är vi framme hela vägen. Det tog lite längre tid än vi trodde, men nu står vi här med ett bygglov och ett startbesked, säger Martin Balder.
”Ska bara in med allting”
Efter den två och ett halvt år långa processen kan Martin och Marie nu äntligen slutföra arbetet med att göra bostaden som ska ligga i torndelen av kraftstationen. Trots att det kanske inte syns för det otränade ögat så har de redan lagt ned en hel del jobb på att förbereda förvandlingen av de kala utrymmena till ett hem.
Mängder av betongelement som tidigare skärmat av olika verksamheter i den gamla kraftstationen har rivits, stora hål för kablar har fyllts igen och de massiva väggarna har tvättats och målats.
– Vi har förberett allt så mycket det går, så nu ska vi bara in med allting, säger Marie Öberg.
I bottenplanet ska det bli entré, toalett och ett stort centrerat kök. Takhöjden är 3,90 meter och väggarnas bredd mäter dryga 30 centimeter. Den synnerligen branta trappstegen till nästa våning ska bytas ut till en som man kan gå i utan att vara bergsbestigare.
– Det är det första alla som kommer hit frågar om. Men ja, trappan ska bytas, säger Marie och skrattar.
På våning två blir det vardagsrum, sovrum och badrum och på den tredje våningen ett allrum och gästrum. Överallt kommer de att behålla de oputsade betongväggarna, med sin något ruffiga struktur, som påminner om att byggnaden en gång i tiden var en brukslokal med syfte att producera el.
– Vi försöker att ha kvar den känslan så mycket som möjligt, behåller strukturen och känslan av sten och betong. Sedan kommer vi att lägga in ett trägolv som kommer att bli en väldigt fin kontrast, säger Marie Öberg.
Åtta meters takhöjd
Och tror man henne inte så kan man titta in i den lägre delen av byggnaden, den med de fantastiska fönstren. Här har de nämligen renoverat färdigt.
I ett enda gigantiskt rum, med fantastiska åtta meters takhöjd och ett stort loft, skiner solen in på ett ljust trägolv som möter de vita väggarna, där alla forna skavanker har tillåtits att vara kvar.
– Om du tycker att det här är fint så kan jag säga att bostadsdelen kommer att bli ännu häftigare, säger Martin Balder.
Den här delen av byggnaden kommer att fungera både som ett kombinerat arbets- och utställningsrum och en förlängning av vardagsrummet. Här finns möbler, lampor och prydnadsföremål utplacerade i olika öar, som gjorda för att sitta och insupa rummets vidd i.
Samtligt kommer från den egna designfirman.
– Vi väver in det vi gör i vårt hem kan man säga. Här ska man kunna sitta som i ett stort och lyxigt vardagsrum, men det ska också fungera som kontor och showroom där vi kan fotografera vår design. Hela det här blir en oas för att skapa känslan kring vad man kan göra med design och inredning, säger Martin Balder, som även hintar om att lokalen ska kunna hyras ut för exempelvis fotograferingar.
– Vi måste utnyttja alla möjligheter vi kan för att kunna leva med det här. Vi måste ha många ben att stå på.
Viktigt med det lokala
En annan sak som är lite speciellt med hela projektet är den lokala prägeln. Så mycket som möjligt ska göras lokalt av företag som finns i närheten.
Elarbeten, grävjobb, byggjobb, snickerier, ja i princip allt som bara går.
– Det är rätt häftigt att allt det här finns i lilla Glava. Vi har till exempel ett snickeri bara fem minuter härifrån som hjälper oss att återskapa allt som vi vill restaurera, säger Martin Balder.
Och det, menar paret, är det som borgar för att de till slut kommer att lyckas med det något vidlyftiga projektet.
– De som jobbar med oss vill verkligen vara här och de brinner för det lika mycket som vi gör. Vi har så mycket fantastiska människor runt omkring oss som kommer med hjälp och förslag som hjälper oss att komma vidare, säger Marie Öberg.
– Många tycker att det är jätteroligt att se att någonting händer med kraftstationen och att vi involverar så många i det här projektet. De följer alla våra steg på Instagram.
”Känns overkligt”
Än är det ett tag kvar innan det enorma och minst sagt ovanliga renoveringsprojektet har nått hela vägen fram och paret kan flytta in i sin kraftstation.
Någon gång innan nästa sommar siktar de på, om allt går som planerat.
– Det känns nästan overkligt att det är så nära ändå, med tanke på att det har gått så lång tid sedan vi började, säger Marie Öberg.
– Ja, det är det vi längtar efter nu. Att vi ska kunna flytta in och njuta av det här som vi skapar. Det är drömmen, säger Martin Balder.